När påven gladde Fredrika

Fredrika Bremer hos påven och andra essäer av Sten Hidal (Artos, 2007) väcker en lätt igenkänning hos den minnesgode Signumläsaren, eftersom flera av essäerna i ursprunglig form har publicerats i Signum under åren 1986–2000. Författaren citerar i sitt förord essäisten Klara Johanson som sagt att ”litteraturhistoria är äkta syster till teologin” och förklarar att han i denna samling söker påvisa ”den metafysiska dimensionen i ett antal författarskap”. Tidsmässigt sträcker sig de behandlade verken från 1700-talet (Samuel Johnson) fram till idag. Att läsa om olika författarens inställning till kristendomen är spännande och det framstår som helt befogat att i bokform ha samlat de olika essäerna.

Sten Hidal är professor i bibelvetenskap och att han besitter stora kunskaper också inom skönlitteraturen är uppenbart. Här behandlas så skilda fält som hur socialisten Fabian Månsson bidrog till myten om den katolska kyrkans rikedomar, att ”detektivdrottningen” Dorothy L. Sayers också var en brevskriverska av rang samt den katolska kyrkans roll i Peter Nilssons framtidsskildringar. Överhuvudtaget väcker boken läslust och vilja att vidga ens litterära vyer.

Layouten är snygg och luftig och bidrar till läsvänligheten. Motsatsen måste tyvärr sägas om de alltför många korrekturfelen, som på något sätt inte verkar höra hemma i en bok som denna.

Men hur var det då med Fredrika Bremer och påven? Jo, i en tid som inte kan sägas ”ha varit en ekumenisk glanstid” utan snarare en period av ”ortodoxi och avgränsning” lyckas den svenska författaren och feminis-ten i februari 1858 beviljas enskild audiens hos påven Pius IX. De talar öppet och uppriktigt med varandra. Fredrika Bremer säger att hon ”älskar av hela mitt hjärta vår herre och mästare, Jesus Kristus” och ”vill lyda och tjäna honom allena”. Kan hon då inte erkännas som medlem i Kristi kyrka? Påven tvekar en aning men säger att ”Ni bör emellertid inte tro att påven skickar till helvetet alla som inte erkänna den katolska kyrkans ofelbarhet. Nej, jag tror att många personer av andra bekännelser kunna bliva frälsta genom efterlevande av den sanning som de erkänt.”

Detta gladde mycket hans gäst!