av EMMA NYGREN
Eremiter har väl alltid uppfattats som ett udda inslag i kyrkans mångfald av kallelser. I perioder har eremitlivet blomstrat för att i andra tider ha vissnat bort helt. Under de senaste decennierna har ett nyvaknat intresse för denna uråldriga livsform kunnat skönjas. Därför ligger det rätt i tiden att en introduktion till modernt eremitliv ges ut på svenska i form av Avskild med inte ensam, översatt till svenska av Barbro Erkenstedt Nilsson. Författaren, Maria Anna Leenen, är själv stiftseremit från Nordtyskland.
Boken som totalt omfattar mindre än 150 sidor består av två huvuddelar, först tio exempel på hur eremitkallelsen kan gestaltas, därefter ägnas den andra delen åt eremitlivets historia och spiritualitet. Den svenska utgåvan har kompletterats med ett förord av biskop Anders Arborelius.
Personporträtten i den första delen är enkla och personliga, men ändå gripande och intressanta. Variationen i berättandet bidrar till en djupare förståelse av hur olika eremitlivet kan förstås och levas. Detta är bokens styrka. Leenen har gjort hembesök, intervjuat och brevväxlat med såväl enskilda personer som grupper av eremiter (som kan leva såväl i kommuniteter som i mer löst sammansatta gemenskaper och nätverk). Läsaren får därigenom åtminstone en aning om vad som har lockat ut dessa personer i en så radikal efterföljelse i ensamhet, enkelhet och intensivt Gudssökande. Vi får till exempel möta en eremitsyster, som bor mycket enkelt intill ett vallfartskapell som hon tar hand om. Där möter läsaren det stillsamma och spartanska eremitlivet, reserverat och tillbakadraget men inte världsfrånvänt. En helt annan bild ger författarinnans besök hos den 82-årige broder Bruno, som under rundvandringen i eremitaget visar sig vara gladlynt och skämtsam. Han är ett fint exempel på att en djup andlighet kan kombineras med en ytterst pragmatisk livshållning.
Leenen låter de olika personerna komma till tals utan att lägga orden i munnen på dem. Vissa personer framträder tydligt, andra förblir mer svårgripbara, allt beroende på hur nära de släpper författaren, och därmed läsaren. Sammantaget är den första delen en god illustration till devisen att inget är så olikt en eremit som en annan eremit.
Bokens andra del är ett slags resonerande meditation över eremitlivet och några av grunddragen i dess historia och spiritualitet, med utgångspunkt i artikeln om eremitliv från Katolska kyrkans katekes. Det är väl utfört, och djupt förankrat i Skriften. Avskild men inte ensam är klarsynt och djuplodande, utan att bli svårtillgänglig eller abstrakt. Leenen har en beundransvärd förmåga att uttrycka även svåra och komplexa tankar klart och enkelt. Hon skriver med tydlig utgångspunkt i sin egen erfarenhet, utan att egentligen avslöja särskilt mycket om sig själv.
Avskild men inte ensam gavs först ut på tyska 2001. Det är spontant svårt att förstå vad som har föranlett översättningen och utgivningen av denna titel just nu. Inte för att boken eller dess ämne skulle vara ointressant, tvärtom. Leenens korta introduktion till eremitlivet idag är intressant och läsvärd. Det skulle ändå vara intressant att veta hur förlaget resonerade när just denna titel, om eremitliv i Tyskland valdes, med tanke på att det under senare år även givits ut en rad böcker om eremitliv på andra språk, inte minst har det kommit en rad intressanta titlar från USA. Leenen har därtill gett ut en andra bok om eremitliv, även den mycket läsvärd (Sich Gott aussetzen und standhalten. Eremitischens Leben heute, 2009).
Avskild men inte ensam är en fint formgiven bok, luftigt satt med ett läsvänligt typsnitt. Översättningen är i stort sett bra, även om den svenska språkdräkten ibland framstår som något ålderdomlig och stolpig, vilket en noggrannare språkgranskning hade kunnat rätta till. Översättaren har valt att skriva vissa, särskilt religiöst präglade, ord med versal (Kyrkan, Eukaristin, Vesper), vilket tyvärr ger ett affekterat intryck. Bruket av versal är inte heller konsekvent.
Av någon anledning har en avslutande text som behandlar utvecklingen och innebörden av den paragraf i kyrkolagen som reglerar eremitlivet (CIC 603) skriven av Marianne Schlosser, professor i andlig teologi vid Wiens universitet, utelämnats i den svenska utgåvan. Detta är olyckligt, eftersom det rubbar balansen i upplägget i det tyska originalet, som går från det enskilda, personliga, via det generella och principiella, till det kyrkohistoriska och teologiska. I den svenska utgåvan har i stället ett personligt vittnesbörd om eremitliv i Sverige (tidigare publicerat i Katolskt magasin) valts. Det hade varit önskvärt att Schlossers bidrag fått stå kvar, eftersom det vidgar perspektivet och samtidigt förankrar eremitkallelsen i kyrkan och kyrkolagen. Att Leenen själv lägger stor vikt vid den kyrkorättsliga aspekten visar inte minst att hon 2012 som redaktör gav ut en skrift där kanon 603 behandlas ur kyrkorättsligt perspektiv.
Boken avslutas med en litteraturlista, som tyvärr bara innehåller svenskspråkig utgivning av klassisk andlig litteratur, mycket dessutom utgånget. Givet att Leenens fokus är på samtida eremitliv hade det varit önskvärt om åtminstone några av de nyare titlarna på engelska hade tagit med. Även Leenens senare utgivning hade kunnat nämnas.
Det är glädjande att boken har gjorts tillgänglig för svenska läsare, men lite synd att slutprodukten ger ett något slarvigt intryck, och det är direkt pinsamt att författarens namn är felstavat på omslaget. Trots dessa skönhetsfel är det en god och läsvärd introduktion till hur eremitliv kan gestaltas i det moderna samhället.
Emma Nygren är idéhistoriker, Uppsala.
Ur Signum nr 5/2020, s. 63–65.