av BRIDGET MORRIS
Denna bok ingår i serien Sveriges dramatiska historia som ”tar upp spännande skeden och presenterar dem i ett behändigt och lättillgängligt format”. Dick Harrison placerar Birgitta i en turbulent period i svensk historia. Hon bevittnade korstågen till Baltikum, digerdöden, ekonomiska svårigheter och politiska kriser – alla områden där Dick Harrison hör hemma och som han redan har skrivit om i tidigare publikationer.
Författaren rör sig ganska snabbt över sitt material i en kronologisk översikt över Birgittas liv från hennes födelse år 1303 till hennes död år 1373. Han prioriterar hennes tidigare liv i Sverige, då hon som nybliven änka blev inblandad i flera, ofta misslyckade, initiativ och företag. Men det var under tiden i Rom som hennes rykte spred sig och hon lyckades bli uppmärksammad inom de kyrkopolitiska kretsarna, vilket slutligen ledde till hennes helgonförklaring. Harrison väver genomgående in hennes ambitioner för Birgittinorden i sin skildring. Boken avslutas med en epilog som tar upp frågan om Sveriges brist på helgon, med funderingar över varför dagens kvinnor (exempelvis Elisabeth Hesselblad) har haft mera framgång än medeltida personligheter (exempelvis Birgittas dotter Katarina) som hittills inte har helgonförklarats och kanske aldrig blir det.
Bokens korta format gör att man måste acceptera Harrisons version av Birgitta, och det finns inga nyanserade resonemang om svårtolkade litterära källor, som till exempel propagandafyllda krönikor och hundratals uppenbarelser. Resultatet blir – oundvikligen – att han ger intrycket att allting var oproblematiskt, att den ena händelsen ledde till den andra, och att allt i Sverige – hur dramatiskt det än var i verkligheten – bara gick sin gilla gång. Författaren återger, med andra ord, den allmänt accepterade, starkt reducerade, versionen som finns i nästan alla översikter av Birgitta.
Birgitta är förvisso en svårbegriplig figur. Mera utförliga undersökningar har tolkat henne med specifika perspektiv: nationalistiska, katolska, feministiska, europeiska, religionspsykologiska. Harrisons perspektiv är historiskt med betydande tendenser åt hagiografi. Kapitlet ”Genom pestens Europa” börjar med en beskrivning av digerdödens härjningar i de områden som Birgitta åkte genom på sin långa resa söderut till Rom för att delta i jubelåret 1350 och lägga fram sina klosterplaner. I själva verket vet man ingenting alls om vilken väg hon tog till Rom, och källorna säger heller ingenting uttryckligen om hennes reaktion på digerdöden, vare sig i uppenbarelserna eller kanoniseringsdokumenten. Harrisons utförliga citat från bok VIII 57 är visserligen det enda stället där man kunde tänka sig att hon behandlar ämnet direkt, men termerna är för abstrakta (plaga på latin betyder plåga, vilket kan betyda vilken svårighet som helst, inte bara pest). Uppenbarelserna är mycket svårtolkade, ordrika och fyllda med motsägelser. Det är förstås möjligt att Birgitta har tänkt på den pest som härjade i Europa i detta kapitel som handlar om svenska aristokratiska damer, men sanningen är (som Harrison själv mycket ofta skriver i sin bok) att ”vi vet inte”.
För den som vill upptäcka mera om Birgittas liv och omvärld har Harrison skrivit en lättillgänglig, om än något försiktig och okritisk översikt. När han på första sidan skriver att ”ingen annan svensk kvinna har uppnått lika stor ryktbarhet och satt lika kraftfullt litterärt, andligt och politiskt avtryck i historien”, repeterar han samma tanke som praktiskt taget varenda biografi börjar med. Men är detta fortfarande sant? I vår tid har Greta Thunbergs namn slagit igenom långt vidare än Birgittas, med hennes profetiska röst, ungdomliga iver och apokalyptiska budskap. Birgittas berömmelse var begränsad till den europeiska kontinentens aristokratiska kretsar och makthavarna, medan Gretas har slagit igenom på alla nivåer, i alla världsdelar och religioner, och framför allt bland ungdomar.
Om man accepterar att alla biografier återspeglar tiden då de blev skrivna, kan man hoppas att nästa utförliga Birgittabiografi tolkar Birgitta mot bakgrund av våra dagars problem (klimatet, överkonsumtionen, slöseriet med världens resurser, fundamentalismen, sekulariseringen, nynationalismen). Då ser man kanske klarare hur mycket som förblir detsamma och hur mycket som har förändrats över tiden – till det bättre eller till det sämre.
Bridget Morris är PhD från York.
Ur Signum nr 1/2022, s. 47–48.