Som säkert många av våra läsare redan vet, drabbades Signum strax före jul av en oersättlig förlust, då vår medarbetare Lennart Ejerfeldt har avlidit i en ålder av 57 år. Lennart Ejerfeldt var känd i den svenska kristenheten för sin encyklopediska lärdom. Han var av facket religionshistoriker och religionssociolog, men det fanns knappast ett bildningsområde där han inte hade en unik överblick över nuet och historien. Ville man orientera sig om det senaste i forskningen, bad man först av allt Lennart om en bibliografi, vilken levererades prompt ur minnets ofantliga djup och alltid beledsagad av en rad stimulerande reflexioner.
Lennart sade att han betraktade solnedgångar som en harmlös ersättning för en god bok. Han gick iland med att läsa och lyssna på radio samtidigt, en aktivitet som upptog stor del av hans vakna tid. Hans omättliga aptit på alla områden hindrade honom från att samla sig till det som många långt mer inskränkta andar lyckats med utan synbar ansträngning, en färdig doktorsavhandling. Hans likgiltighet för karriären är väl betygad. Lennart Ejerfeldt, den i alla sammanhang anlitade experten på religionssociologi, kunde med viss förtjusning påpeka att han dittills aldrig haft någon fast tjänst. Han skulle den 1 januari i år ha tillträtt sitt livs första fasta anställning, vid teologiska fakulteten i Uppsala. – Lennart ville från början förena sina djupa kunskaper med en genomtänkt kristen tro. När han i början av sextiotalet blev katolik fick han en möjlighet att göra detta i den offentliga debatten genom Katolsk informationstjänst (KIT), som hade grundats 1963 för att skingra de grövsta vanföreställningarna om katolska kyrkan och de värden hon representerar. Det går nu knappast att föreställa sig hur klimatet var under denna första heroiska tid. Nyhetsbulletinen skickades ut till tidningsredaktionerna, och Lennart var den som vanligtvis drog på sig elden från den svenska enhetsstatens bevarare, en utmaning som han antog med frustande vitalitet. Hans outtröttliga kamp (väl känd för vår läsekrets) för att påvisa orättvisorna i folkbokföringssystemet och dess konsekvenser för invandrarna väckte uppmärksamhet i riksdagen. Mindre bekant är hans insatser som författare av suveränt sakkunniga remissyttranden för katolska biskopsämbetet och andra instanser i olika frågor. De lästes med högaktning också av meningsmotståndarna och fick vissa konsekvenser för vårt lands lagstiftning.
När KIT 1975 slogs samman med Credo till Signum fick Lennart en bredare läsekrets och hans allsidiga begåvning kom till sin rätt. Hans djupa förtrogenhet med världslitteraturen tog sig då och då uttryck i lysande essayer, till exempel den om Lars Ahlin som teolog (Signum nr 7/1988 som var hans sista större artikel).
Som katolik med luthersk bakgrund tog han kallelsetanken på allvar. För den katolska kyrkan i Sverige blev han en oersättlig – här är ordet befogat – stöttepelare. Han är en av dem som bidragit till att göra dess närvaro i vårt land respektabel i omgivningens ögon. Hans många läsare kommer att minnas honom som polyhistor och briljant debattör, som obarmhärtigt avslöjade blottorna i motståndarens rustning. De som kom honom nära kände honom som den ömsinte familjefadern, som var alldeles obesmittad av akademisk fåfänga. Hans vänner och medarbetare kommer aldrig helt att förlika sig med att han lämnat dem.
Signums redaktion