Leonardos teckningar på Nationalmuseum

Under renässansen upphöjdes teckningen som redan i antiken använts i vetenskapligt demonstrationssyfte till rang av självständig konstart vid sidan av sin förberedande funktion vid studier och skisser. Vasari tillskrivs präglandet av uttrycket disegno som bärande gestaltningsprincip i denna nya konsttradition i levande kontinuitet med antiken. För det intensiva naturstudium som nu tog fart och markerar det definitiva brottet med medeltiden ägnar sig pennteckningen väl och svarar mot kravet på klarhet och precision. Men avsikten var inte bara att avlocka naturen dess hemligheter. I nyplatonsk anda gav konstteoretikerna teckningen dignitet av sinnebild för djupare sanningar om världen. Den tecknade bilden motsvarar i själva verket varje naturforms urbild. Disegno blir det synliga uttrycket för en högre andlig verklighet. Den gudomliga iden

återspeglas både i den konstnärliga formen och i materialet. Makrokosmos’ gudomliga ordning avspeglas i varje enskilt mikroskopiskt ting i världen. Konstnärens uppgift blir att gestalta den fullkomliga skönheten och harmonin som är det högsta uttrycket för den gudomliga ordningen.

Inför Leonardos tecknade naturstudier, som återger den fulländade naturformen på ett förklarat sätt, konfronteras man med den gestaltade gudomliga iden. ”Målning är ohörbar poesi. Poesi är att lyssna till en osynlig målning.” Kanske är dessa utställda tecknade blommor, växter och träd något av det mest omedelbara och poetiska i Leonardos verk. Dessa växter återfinnes i målad form redan i ungdomsverken Bebådelsen och Madonnan i Grottan. Betlehemsstjärnan i pennteckning och rödkrita. Blommande vass i rödkrita tillhör den samling teckningar som sedan 1600-talet befinner sig i det engelska kungahusets ägo och förvaras i Windsor Castle. Den består av ca 600 blad tecknade på båda sidor, ursprungligen inbundna i en folievolym, numera monterade separat. Dessa växtstudier har som närmaste förebild de medeltida örtböckerna som i sista hand återgår på hellenistisk tradition.

I sin traktat om måleriet där Leonardo proklamerar konsten som en vetenskap ägnas kapitel sex åt målarkonstens botanik. Fortfarande råder oklarhet om de förnämligaste växtstudierna är att betrakta som vetenskapliga illustrationer eller som rena konstverk vid sidan av de växter som Leonardo samlade i herbarier.

I Windsorsamlingen ingår också en serie vatten och bergsstudier. Vid sidan av det dominerande vetenskapliga intresset låter sig Leonardo ständigt fascineras av de formella rörelseproblemen. Berg- och landskapsstudier med topografisk förankring ger utgångspunkt för de naturkatastrofer som skildras i den symboliska syndaflodsserien. Här kombineras åter det rent iakttagande vetenskapliga intresset med fria form- och rörelseexperiment. Landskapsstudierna ger uttryck åt en panteistisk och antropomorf naturuppfattning. Naturen är liksom människokroppen uppbyggd av lemmar (stenar, träd o.d.). Här blandas meteorologiska, geologiska, luftperspektiviska och kartografiska studier. Den mänskliga kroppen består av samma element som världen i sin helhet. Bergen är jordens benstomme, myllan motsvarar hullet, vattnet blodet. Ebb och flod liknar in- och utandningen, och flodernas ström blodets omlopp. Människan tjänar som modell för världen. Varje del söker återförenas med helheten för att undvika ofullkomlighet. Leonardo förenar ett naturbeskrivande och fantasibetonat sätt att närma sig naturen. Han försöker förstå formen och fatta dess innebörd. De rent naturefterbildande geologiska studierna transformeras till kosmiska bilder och ger samtidigt uttryck åt rörelsen i själslivet. De förvandlas till psykologiska landskap såsom i Mona Lisas porträtt. ”Om du påstår att icke-mekaniska vetenskaper är andliga, svarar jag att målning är andlig verksamhet.”

Den andra samlingen betecknas sedan 1980 Codex Hammer. Detta år donerades den till Los Angeles County Museum efter att tidigare ha tillhört Lord Leicesters bibliotek i Hockham Hall. Denna samling består av 20 blad. Varje blad är tecknat och skrivet i spegelskrift på båda sidor. Bladen dateras till 1500-talets första decennium. En tredjedel av de 360 teckningarna ägnas studiet av vattnet, dess strömmar, virvlar och fall. De står syndaflodsbilderna i Windsor mycket nära. Dessutom innehåller denna Codex anteckningar i så skilda ämnen som astronomi, ljus och skugga, mekanik, hydrodynamik, teknologi, geologi och paleologi.

Mångsidigheten i Leonardos geni, en uomo universale som endast kan jämföras med Aristoteles, visar sig vid sidan av de konstnärliga uppdragen i de mekaniska och tekniska experiment av både teoretisk och praktisk natur som sysselsatte honom sedan lärlingstiden i Verrocchios ateljé. Han sattes i lära hos denna mästare redan som tolv-trettonåring. Avancerade vapentekniska förbättringar, pansarvagnar, kulsprutor med 33 eldrör som liknar den s.k. Stalinorgeln, undervattensbåtar, försök att komma flygkonstens hemligheter på spåren genom intensiva studier av fåglarnas vingkonstruktion och förmåga att utnyttja luftströmmar, visar att han föregripit många tekniska uppfinningar i modern tid, även om hans egna projekt förblev okända. Intuitivt var han medveten om gravitationen och att jorden kretsar kring solen.

De fragmentariskt bevarade vetenskapliga anteckningarna har utformats som texter med tecknade illustrationer. Vid sidan av Codex Hammer finns de bevarade Codex Atlanticus i Biblioteca Ambrosiana i Milano, i tolv handskrifter i biblioteket i Institut de France, Paris, i enstaka handskrifter i London, Milano, Rom och Turin samt i två nyupptäckta handskrifter i Biblioteca Nacional i Madrid.

Leonardo var trots sitt framåtblickande geni ett barn av medeltiden. Hans idéer hade medeltida ursprung. Den tradition han stödde sig på var delvis litterär men huvudsakligen muntlig och hantverksmässig. Han byggde vidare på en tradition som går att spåra till Arkimedes. Redan under lärlingstiden gav han sig i kast med traktat om målarkonsten och om mekaniken. Han visade intresse för mekanikens principer som ännu var oupptäckta. Särskilt ägnas studiet åt statik, dynamik, hydrodynamik och aerodynamik. ”Mekaniken är matematikens paradis därför att den visar frukterna av denna vetenskap.” Inom anatomin gjorde han betydande insatser. I sitt vetande begränsades han dock av vissa platonska och galenska fördomar. Galenos föreställning att blodet pulserar fram och tillbaka mellan hjärtkamrarna genom osynliga gångar sökte han teckna i bild. Ide- och vetenskapshistoriskt utgör hans teckningssamling en guldgruva där även behovet av science fiction tillgodoses.

Utställningen på Nationalmuseum pågår till 13 mars.