Sång av själen i innerligaste kärleksgemenskap med Gud.
Levande kärlekslåga
som sårar skönt och bränner
min ande djupast in i hjärtegrunden!
Du som ej mer är plåga,
förtär, om lust du känner,
den väv som höll vår ljuva pakt förbunden!
O sår som bringar hälsa!
O brännjärn som hugsvalar!
O mjuka hand av evighet som flödar
av smekningar som frälsa,
som varje skuld betalar
och död tall liv förvandlar när du dödar!
O brinnande lanternor
vars eld förmådde detta:
att nå det blanda sinnets djupa håla
i natten utan stjärnor
och låta ljus och hetta
sin älskade i sällsam prakt bestråla,
Hur vänligt dagen randas,
när i min famn allena
du vaknar där du har ett hemligt rike!
Din anda som jag andas,
den mäktiga och rena,
hur inger den en kärlek utan like!