Förhållandet mellan religion och naturvetenskap har diskuterats alltsedan den moderna naturvetenskapen växte fram på 1600-talet. Så också under Carl von Linnés 1700-tal, då debattens vågor gick höga i Europa om relationen mellan Gud, naturen och männi-skan. I samband med Linnés 300-årsjubileum anordnade Teologiska institutionen vid Uppsala universitet i månadsskiftet maj-juni en konferens i dagarna fyra över ämnet Linnaeus & Homo Religiosus. Konferensen behandlade tre huvudteman: Linnés syn på förhållandet mellan teologi och biologi, den religiösa erfarenhetens biologiska och kulturella rötter, samt frågan om hur vår männi-skosyn påverkas av vetenskap, religion och filosofi. En rad framstående forskare från både Sverige och utlandet föreläste och debatterade med varandra. Bland de svenska forskarna märktes exempelvis Gunnar Broberg, professor i idéhistoria i Lund, Eberhard Herrmann, professor i religionsfilosofi i Uppsala, Håkan Snellman, professor i teoretisk fysik vid KTH i Stockholm, samt Hans Liljenström, professor i biometri vid SLU i Uppsala. Bland forskarna från utlandet fanns bland andra Simon Conway Morris, professor i evolutionär paleobiologi vid University of Cambridge och Neil Spurway, professor i fysiologi vid University of Glasgow. Här följer ett par axplock från några av konferensens föreläsningar.
På konferensens första dag, onsdagen den 30 maj, föreläste professor Celia Deane-Drummond från University of Chester över frågan om djur har moral. Här belystes både hur moraliteten har vuxit fram under den biologiska evolutionens gång och hur moraliska begrepp ibland visar sig vara användbara även för att förstå beteenden hos andra djur än människan. Fördragshållaren anknöt bland annat till katolska filosofer som Thomas av Aquino och Alasdair MacIntyre då hon framhöll att människan är en biologisk varelse, eller mera specifikt ett rationellt djur, och att därmed somliga kategorier som vi använder för att förstå mänskligt beteende rimligtvis också borde kunna användas på djur i allmänhet, om än på ett analogt sätt.
Peter Harrison, professor i teologi vid Oxford University, talade på torsdagen om Linné som en andre Adam. Temat anspelade på att det var Adam som, enligt Första Moseboken, namngav alla de arter av växter och djur som Gud skapat. Men i och med syndafallet och, än mer, fallet av Babels torn och den efterföljande språkförbistringen, förlorade människan dessa ord och därmed föll också just den naturliga uppdelningen av olika djur och växter samman. Många vetenskapsmän under 1600- och 1700-talen såg det som sin uppgift att så långt möjligt återställa det ursprungliga systemets indelning av naturens växter och djur.
Uppsalaprofessorn, tillika prefekten för Teologiska institutionen vid Uppsala universitet, Mikael Stenmark föreläste på fredagen över vad som kan anses vara typiskt för den mänskliga naturen. Olika typer av teorier behandlades och det diskuterades på vilket sätt de förhåller sig till varandra. Såväl socialkonstruktivistiska som socialdarwinistiska teorier togs upp, och dessa ställdes sedan mot en kristen syn – men med den vidare problematiseringen att det inte bara finns en enda kristen syn på saken, och att det heller inte rör sig om en ”teori” i gängse mening.
På fredagskvällen höll John Haught sitt konferensföredrag. John Haught är professor i katolsk systematisk teologi vid Georgetown University i Washington i USA och författare till en lång rad böcker om förhållandet mellan religion och vetenskap. Han talade om hur evolutionsteori och teologi förhåller sig till varandra, speciellt när det gäller frågan om det mänskliga medvetandet och intellektet. Föredragshållaren förespråkade en uppfattning som innebär att olika förklaringsmodeller från olika typer av forskningsområden ses som komplement till varandra. Med andra ord utesluter inte förklaringar som används inom olika forskningsområden varandra, utan de kan tvärtom tillsammans ge oss en rikare bild av ett fenomen. Professor Haught gav som exempel en kastrull med kokande vatten. Vi kan fråga oss varför vattnet kokar. Vi kan då svara genom att ge en kemisk förklaring på varför vattnet kokar, en förklaring genom att säga att plattan är varm eller en förklaring baserad på min intention att göra te. Alla tre svaren kan vara korrekta, utan att de för den skull utesluter varandra. På liknande sätt måste man, för att förstå förhållandet mellan teologi och vetenskap, tänka sig att olika slags förklaringar till ett fenomen kan ses som olika lager i en komplett förklaring, där den teologiska förklaringen rör sig på en annan nivå än den naturvetenskapliga.