Mångsidigt om den heliga Birgitta

Det gäller att se upp under Birgittaåret. Det är nämligen många som vill bli sedda i rampljuset tillsammans med det svenska helgonet. Men det är inte alla radio- och teveprogram och utställningar och böcker och föredrag om Birgitta som har ambitionen – eller ens viljan – att undersöka vem hon verkligen var, vilka som var hennes verkliga uppfattningar och vad som skulle kunna vara hennes betydelse i dag. Kanske är jubileets – detta och andra jubileers – funktion att bekräfta de ideologiska dagsländor som för tillfället flyger omkring i medialuften? Kanske är historiestudiets viktigaste uppgift över huvud taget en annan och av rakt motsatt slag: att ifrågasätta sådant som för ögonblicket gäller för att vara de enda rumsrena uppfattningarna, att ställa dem under kritisk belysning, att presentera möjliga och intellektuellt hederliga alternativ till dem, och att påminna om sådana värden och värderingar som just nu är glömda och undertryckta – men fortfarande möjliga och rent av behövliga?

Av alla de många böcker som i skrivande stund utkommit till Birgittaåret förtjänar Birgitta av Vadstena att särskilt lyftas fram. Den har så många kvaliteter att den kan betraktas som en av de viktigare att fördjupa sig i, särskilt när jubileumsyran har lagt sig och plats ges för fortsatta och fördjupade studier av Birgitta, hennes verk och hennes följdverkningar. För ingen skall inbilla sig att det mesta redan är sagt om dessa ting. Tvärtom är det så att det mesta återstår när det gäller att studera, inte bara Birgitta själv i hennes historiska samtid utan – och kanske framför allt – hennes tankevärld och den andliga och kulturella betydelsen av den ordensskapelse som mest påtagligt för eftervärlden har konkretiserat hennes mission.

I Birgitta av Vadstena medverkar en lång rad kunniga skribenter och många av dem är sedan länge etablerade och välmeriterade forskare som redan behandlat de teman som de här berör. Det innebär inte att det mesta i boken är gammalt och välbekant, ty de flesta av författarna har förstått att inte bara summera sina tidigare forskningsrön utan också att med fräschör utveckla och förfina sina argument. Och det gör de i allmänhet på ett språk och med en stil som borde kunna uppskattas av många läsare. Det betyder att boken borde kunna vara av stort intresse också för alla de ”lekmän” som vill ha vederhäftig kunskap om sådant som rör den birgittinska världen. Inte minst det rikhaltiga och välvalda illustrationsmaterialet gör studiet av boken till en njutning.

Vetenskapligt intresserade läsare vill måhända bara beklaga att inte alla författare ens talar om varifrån de har hämtat sina citat och att bibliografin i slutet av boken inte är mera omfattande utan saknar viktiga arbeten. Bokens bidrag är grupperade under olika rubriker som redan de visar vilken bredd den har. Under ”Inledning” finns inte bara en utmärkt kronologisk tabell till Birgitta och den birgittinska historien utan också en översikt av Per Beskow över det senaste århundradets Birgittaforskning och Birgittatolkning. Under ”Birgittas Uppenbarelser” finner man bland annat en brilliant studie av Anders Piltz av Birgitta som profet, och en studie av Uppenbarelsernas texthistoria av Birger Bergh. Den – trodde man viktiga – avdelningen ”Birgittas tankevärld” är som helhet förhållandevis mager och visar mest hur mycket som återstår att göra för forskarna till den frågan. Avdelningarna ”Birgitta som pilgrim” och ”Birgitta som helgon” innehåller intressanta kapitel till förståelsen av Birgittas person. I ”Bilden av Birgitta” är behållningen för tanke och öga inte minst den väl kommenterade bildsvit som presenteras av Lennart Karlsson. I ”Birgitta i Europa” finns kapitel om hennes efterföljare i England och Spanien och om det tryckeri i Rom som fåfängt arbetade för att hon inte skulle bli bortglömd i sitt eget land. ”Birgitta och Vadstena kloster” hör till de mest substantiella avdelningarna, inte minst genom syster Patricias studie av klostrets abbedissor och Roger Anderssons av Vadstenabrödernas bruk av Uppenbarelserna i sina predikningar, liksom även Viveca Servatius studie av liturgin och syster Birgittas av den levande tradition som formar en birgittinsk klostersyster. ”Birgittas orden” innehåller bara ett kapitel, nämligen Ulla Sander Olsens kunniga framställning av alla birgittinordens grenar i historia och nutid.

Den typografiskt och innehållsligt vackra boken innehåller tyvärr också ett vanprydande ”Efterord”, författat av den svenskkyrklige biskopen i Linköping, Martin Lind. Han gör där ett misslyckat försök att framställa den otvetydigt katolska Birgitta som ”ett svenska kyrkans helgon”. Men han talar då inte för den grupp av marginaliserade människor inom Svenska kyrkans ram som söker efter den verkliga Birgitta, utan för den modernistiska riktning som nu har makten där, liksom i det svenska samhället i övrigt. Och i de kretsarna plockar man bara ut sådant hos Birgitta som man (mest med orätt) menar kan bekräfta den egna positionen, men låter allt det andra vara: det som skulle kunna leda till självrannsakan, bättring och det slutliga övervinnandet av modernismen – om man nu bara ville lyssna och ta det till sig.