En människa blir mor till Gud.
Så stort var ängelns enkla bud
att alla tider hylla dig
för att du inte sade Nej.
Vi ser i världen överallt
en återglans av din gestalt
och söker efter nya ord
för vad du blev för denna jord.
Du havets stjärna, himlens port,
en sluten trädgårds egen ort,
du liljeblom och rosenstam,
du brunn där livet flyter fram,
du gryningen för nådens sol,
en evig vishets kungastol,
du läkedom för själens nöd,
den ugn som bakar livets bröd.
Ett tempel blev din egen kropp,
som rymde världens hela hopp.
Du blev en kalk för heligt vin,
för hostian ett gyllne skrin,
o mor till Gud och jungfru ren,
det kyska livets ädelsten.
Men Namnet över alla namn
är givet Sonen i din famn.