Måste ”incarnatus” översättas med ”blev kött”?

I den provisoriska översättningen av den katolska mässan, som ännu är påbjuden i de katolska kyrkorna, finner vi – jämte en rad rena felöversättningar – också det latinska ”incarnatus est” återgivet med ”blev kött”.

Återgivandet av en text frän ett språk till ett annat får inte vara en ordöversättning utan en begrepps- eller tankeöversättning. Var och en som sysslar med språkfrågor är medveten om detta. Eftersom ett språk undergår en oupphörlig betydelseförskjutning vad de enskilda orden beträffar måste också en ordförnyelse ständigt ske för att ett tankeinnehåll skall kunna korrekt återgivas. Tyvärr kvarblir ej sällan äldre ordformer som senare fått ett nytt betydelseinnehåll. En dödspsalm i svenska psalmboken har ordet ”rolig” i ett djupt allvarligt sammanhang: ”När jag slutar mina dagar låt mig roligt somna in.” Nutidsläsaren får inte i tankarna ”lugnt, fridfullt, förtröstansfullt” utan ”uppsluppet”, ”skojigt”. Jag har i ett högtidligt akademiskt tal vari Lunds biskop och universitetets prokansler underdånigast hyllas mött beteckningen ”hedersgubbe”. Den nuvarande biskopen skulle knappast känna sig hedrad om han tilltalades på detta sätt.

I vår översättning av Nicenum möter oss alltså uttrycket ”incarnatus – blev kött”.

Hur upplever en bildad nutidssvensk detta uttryck? Vilket begreppsinnehåll inkarnerar han däri? Jag har vänt mig till några humanistiskt högt bildade akademiker med denna fråga. Inte till teologer av facket, inte heller till personer med genomsnittlig folkskole- eller gymnasiebildning. Jag har med andra ord gjort det så förmånligt som möjligt för den ifrågavarande översättningen av ”1ncarnatus”. – Man har genomgående till en början stått litet undrande inför orden. Lite förvirrad. Sedan har reaktionen kommit, sedan jag satt in orden i sitt sammanhang: ”Jag kommer att tänka på köttstycke. – Ordet som sådant är profant – nästan vulgärt – i detta sammanhang. – Jag kommer att tänka på charkuteri”.

Den genomsnittlige gudstjänstbesökaren – om han tänker något alls – står säkerligen än mer frågande, förvånad, förbryllad inför detta ord i detta sammanhang.

Den nuvarande provisoriska katolska Nicenumöversättningen, har således, uttrycket att Kristus ”blev kött”. Den gamla svenska översättningen lyder: ”och tagit mandom genom den Helige Ande av jungfrun Maria”. Ordet ”mandom” är gammaldags men fullt begripligt. Det upptas i Svenska Akademiens Ordlista utan antydan om att det är föråldrat och jämställes med mandomsanammelse.

När Nicenum översättes för den gudstjänstfirande församlingen skall språket vara såväl korrekt som begripligt. Det skall för tanken levandegöra det begreppsinnehåll orden är bärare av.

Det latinska ordet är caro och är en översättning av det grekiska sarx. Båda betyder kött. Vi möter uttrycket redan i Joh. 1:14 – ”Ordet blev kött”. På två och trehundratalen är det uppenbart att sarx står som garant mot doketiska villolärare som väl menade att ”Gud blev människa” men att han endast hade en skenbar kropp. Det platonska arvet, som ansåg materien som det onda, spelade här en roll. Det vore då otänkbart att Gud blivit ”kött”, d.v.s. materia. Men denna vakthållning mot doketism och gnosticism fick å andra sidan inte föras in absurdum. Ireneus ger den rätta tolkningen när han jämställer ”kött” med ”människa”. (Adv. haer. 111 18,7.) I samma riktning går tolkningen av sarx hos Justinus och Hippolitus.

Men uttrycket ”sarx” skulle få en intressant dogmhistorisk betydelse i fortsättningen. Hos arianerna anammar man med tacksamhet uttrycket att ”logos” blivit ”sarx”. ”Människoblivandet” kunde då förklaras så att Jesus var ett slags halvmänniska – han har ingen mänsklig ”själ” utan blott en kropp – sarx – och med denna kropp förmäles det gudomliga ”ordet”, logos. Inkarnationsbegreppet innebär således ett ”förkroppsligande” men intet ”människoblivande”.

Fäderna och det kyrkliga läroämbetet har hållit vakt mot såväl gnosticism som arianism. Det sker genom att förklara att ”sarx” är identiskt med ”homo”. I Nicenum kommer detta klart till uttryck genom det förtydligande ”et homo factus est – och har blivit människa”.

Hur skall vi då översätta Nicenum för att dels rätt återge den verkliga intentionen, dels göra denna begriplig för människor i vår tid och i vårt land?

Översättningen ”kött” är helt förkastlig. Antingen ger termen inga associationer alls – det är ett naket ord – eller också ger den felaktiga – profana, kanske rent hädiska associationer. Jesus som ”kött” – är inte det bäddat för den danska sexfilmen?

Det gamla svenska uttrycket ”tagit mandom” är genialt i sin enkelhet. Det har ett eget begreppsinnehåll men står helt i samklang med det efterföljande ”och blivit människa”. – Teologiskt sett kan man säga att vakthållningen mot såväl gnosticism som arianism bibehållits. Praktiskt – för den vanliga gudstjänstfirande församlingen – ger ordet mandom associationer åt rätt håll – ”Kristus blev man”. Han blev inte ett ”stycke kött”.

Låt oss få tillbaka den gamla, riktiga översättningen i vår katolska mässa! Vi har förut påpekat hur denna riktigt och rätt återger bekännelsen till ”unum Deum”, ”unum Dominum”, ”unum baptisma” och vissheten om att kyrkan till sitt väsen är ”una, sancta, catholica et apostolica” (Credo, 4/1972).

En komplettering till Lechard Johannessons synpunkter: inom kort kommer en arbetsgrupp, som tillsatts på initiativ av Svenska Ekumeniska Nämndens utskott för tro och vittnesbörd, att avsluta sitt arbete på ett förslag till en gemensam version av vissa fasta texter i mässan (ordinariet = Kyrie, Gloria, Credo, Sanctus och Agnus Dei), som förhoppningsvis skulle användas inom såväl Svenska kyrkan som den katolska kyrkan i Sverige. Självfallet har incarnatus est ingående diskuterats liksom svårigheterna att göra rättvisa både åt uttryckets exakta innebörd och kravet på god svenska. En finlandssvensk arbetsgrupp med liknande uppdrag kommenterar stället på följande sätt: ”Nuvarande ‘tog mandom’ är inte längre språkligt gångbart. ‘Blev kött’ … är likaså genom sina vardagliga associationer otillfredsställande”. Finländarna, som ju representerar en ur rikssvensk synpunkt konservativare svenska, föreslog därför kort och gott ”och blev människa” som motsvarighet till et incarnatus est … et homo factus est. Beträffande ordinariets texter är Lechard Johannesson och andra intresserade välkomna med synpunkter till Anders Piltz, Hemmansvägen 19, 754 60 Uppsala, beträffande övriga texter m.m. i den katolska mässordningen.

(ett studieexemplar av denna kan rekvireras från kyrkoherde Riccardo Bulloni, Nygatan 38, 803 55 Gävle, mot 1 kr i frimärken) till fader Andreas Rask, Trollbärsvägen 16, 421 55 Västra Frölunda.

Anders Piltz