av FREDRIK HEIDING
Flera aktuella såväl lokala som globala teman flätas samman kring kaffeodling bland mayafolk i delstaten Chiapas, Mexiko: solidarisk ekonomi, ekologi, klimatförändringar, migration, kultur och spiritualitet. Påtagliga förändringar har skett inom dessa områden under de senaste 20 åren. I kaffeproduktionens värld får man lov att leva på hoppet, pendlande mellan löftesrika perspektiv och svåra kriser.
År 2001 grundades ett kaffekooperativ av jesuiterna i samarbete med lekfolk från urbefolkningen maya-tseltal. Tseltal är en av tio olika folkgrupper i Chiapas härstammande från den anrika mayakulturen. Det tropiska landskapet i Chiapas ligger i södra Mexiko angränsande till Guatemala. De tre största maya-folkgrupperna i denna region är tseltal (461 000 invånare), tsotsil (417 000) och chol (192 000). I hela Mexiko finns det cirka 60 folkgrupper med olika språk och sedvänjor. Av landets totalt 126 miljoner invånare hör omkring 15 miljoner till urbefolkningen.
Urbefolkningens liv kännetecknas av andlig och kulturell rikedom, däremot vad beträffar mat, boende, hälsa och utbildning lever de i dag i extrem fattigdom (enligt Världsbankens definition). Under förcolombiansk tid, många århundraden före den spanska kolonisationen på 1500-talet, existerade mesoamerikanska civilisationer här, främst olmeker, maya och chiapaneker. Spår av denna historiska epok syns i dag till exempel i pyramider och tempel i Palenque. Kakao och choklad har också sitt ursprung i denna del av världen.
Jesuiterna har verkat i denna region sedan 1958, och arbetet har byggt på idén att stärka den inhemska mayakulturen inom ramen för en inkulturerad katolsk tro. Tillsammans med lekfolket har jesuiterna översatt hela Bibeln, liksom påven Franciskus encyklika Laudato si’, till språket tseltal. De har dessutom tagit fram lexikon och en grammatikbok. Missionen för tseltal-folket heter Misión de Bachajón och består av 620 samhällen (spanska: comunidades) utspridda över ett vidsträckt bergigt område. Man räknar med 230 000 katoliker bland maya-tseltal i denna mission som numerärt sett alltså består av dubbelt så många katoliker som i hela Sverige. Förutom jesuiterna och ordenssystrar, som driver en lågstadieskola, finns det ett stort antal diakoner i missionen, omkring 280 till antalet.
Under sitt besök i Mexiko i februari 2016 firade påven Franciskus en mässa i staden San Cristóbal de las Casas i Chiapas med typiska maya-inslag i liturgin. I sin predikan talade han till urbefolkningen om den ekologiska krisen och sade: ”Den slösaktiga världen av i dag med sin slit- och släng-kultur behöver er.” Deras livsstil fungerar som undervisning i miljöfrågan. Amazonas-synoden i oktober 2019, sammankallad av påven Franciskus, var och fortsätter att vara viktig också i Chiapas, även om Amazonasregionen geografiskt ligger i en annan del av Latinamerika. De ekologiska, ekonomiska och pastorala utmaningar som diskuterades under synoden är relevanta också i Chiapas, Mexiko.
Signum fick tillfälle att göra en intervju med jesuitpater Oscar Rodríguez som har grundat kaffekooperativet Yomol A’tel. Han är ursprungligen från norra Mexiko och har bott i Chiapas under 34 år och talar språket tseltal flytande. Han prästvigdes 1992 av den legendariske biskopen Samuel Ruíz. Kaffekooperativet är ett av flera initiativ som söker vägar ut ur den materiella misären.
Det är inte så vanligt att vi jesuiter är socialt sinnade företagare. Kan du förklara hur det kom sig att du gick in i kaffebranschen?
När jag blev medveten om att ekonomin i denna region kretsar mycket kring kaffeodling och att den huvudsakliga inkomstkällan för familjerna i urbefolkningen kommer från denna näring, började jag engagera mig mer för dem som lever i extrem fattigdom och ville pröva möjligheter att höja deras levnadsstandard. Området kontrolleras av mellanhänder (de kallas coyotes, som betyder ”prärievarg” men också ”smugglare av illegala invandrare”) som sätter priset på de aromatiska kaffebönorna efter kriterier som kännetecknas av exploatering och oegentligheter. Bönderna och deras familjer upplever att de låga priserna för deras arbetsinsats innebär en konstant ofördelaktig situation och en kontinuerlig utarmning.
Ni odlar kaffe ekologiskt, vad innebär det?
Det betyder att man sköter den odlade marken och dess omgivning utan att använda kemiska medel såsom ogräsmedel, insektsmedel och konstgödsel. Åkern vårdas i stället genom att man för tillbaka näringsämnen till jorden, reglerar skuggförhållandena samt framställer olika typer av kompostering baserat på sådant som återvinns lokalt från jordbruket. Kaffeplantagen utgör ett helt skogsjordbrukssystem och ägarna till kaffeplantagen bidrar till miljön inte bara med kaffe av hög kvalitet utan också med olika typer av ekosystemtjänster som bidrar till att bevara hög biologisk mångfald och skydda skog och vattenkällor.
Ni producerar inte bara kaffe utan säljer också kaffe i egna caféer.
Ja, det stämmer. Det hänger ihop med att vi övergav modellen att endast sälja kaffe som materia prima (ren råvara). I stället satsade vi på att tillföra värden i hela produktionskedjan, i hela processen, inom kaffekooperativet. Det innebär vi tar hand om bearbetningen av kaffet från början till slut, något som inbegriper att ta bort skalet från bönorna, selektera, rosta, mala, paketera i adekvata påsar som bevarar aromen och fräschören samt till sist att sälja i egna kaféer. Allt detta har varit en utbildningsmässig och organisatorisk erfarenhet där vi försökt skapa nödvändig kapacitet för att vidmakthålla och öka avkastningen för ett större antal bondefamiljer. Vår struktur bygger på en social och solidarisk ekonomi där de förvärvade vinsterna inte fördelas utan återinvesteras i verksamheten för att kunna användas för andra behov som familjerna har såsom hälsovård, utbildning, utlåning av pengar till låg ränta samt förbättring av produktionen.
Har kaffekooperativet vuxit under de
senaste 20 åren? Kan du ge några statistiska uppgifter?
Projektet initierades 2001 med 22 kaffeodlare från ett enda samhälle, vars volym till en början uppgick till 6 ton aromatiska kaffebönor. Detta samhälle ligger i Sitalá, den fattigaste kommunen i delstaten Chiapas (och därmed fattigast i hela landet), där de flesta tillhör urbefolkningen och lever i extrem fattigdom. Målsättningen var att lära sig av de misstag som andra organisationer tidigare hade gjort i kortlivade, ohållbara projekt. Vi ville förstå orsakerna till deras misslyckanden. Dessutom ville vi som ett projekt inom Jesuitorden erbjuda den inhemska folkgruppen tseltal i regionen en alternativ ekonomisk modell och se till att deras olika behov blev tillgodosedda och framför allt att deras kultur och livsåskådning respekterades.
Mot denna bakgrund började vi i utbildningssyfte lära oss om nya organisationsformer som gradvis och successivt kunde inkludera allt fler familjer. Efter tre år hade verksamheten vuxit till att innefatta fem samhällen med sammanlagt 53 kaffeodlare och en volym på 15 ton. Gruppen expanderade successivt: efter sju år ingick 16 samhällen, 90 kaffeodlare med en volym omfattande 32 ton kaffebönor. Det såldes inte längre som materia prima utan i koppar i våra egna kaféer. För närvarande, 18 år efter starten, ingår 400 kaffeodlare från 102 samhällen i kaffekooperativet vars volym av kaffebönor uppgår till 150 ton per år. Vi har skapat en arbetsmetod som vi kallar ”multiaktörsmodellen” i vilken universitet, stiftelser, produktionsorganisationer, företag och sociala nätverk ingår. I Mexiko har vi fyra egna caféer i Jesuitordens universitet som ligger i städerna Mexico City, Puebla och Guadalajara. Vårt kaffe säljs dessutom i några av jesuiternas universitet och församlingar i USA.
Namnet på ert kaffekooperativ Yomol A’tel (som betyder: vi arbetar tillsammans, har
gemensamma drömmar, vandrar tillsammans) är vackert, tycker jag.
Varifrån kom idén till detta namn?
Vid en sammankomst som hölls i kaffekooperativet 2009 reflekterade Jerónimo Guzmán Gutiérrez från samhället Yochibha’ över kooperativets expansion och dess diversifiering i olika grenar (kaffe, honung, tvålar och kosmetika av honung samt mikrofinans). Han talade om resultatet som en frukt av gemensamt arbete, att arbeta förenade i en och samma anda [ordagrant ett enda hjärta, spanska: un solo corazón], om allt vi hade lärt oss under resans gång och att ursprunget till allt detta var en dröm om att förbättra levnadsstandarden för familjerna och att deras rättigheter skulle respekteras.
Kan du säga något om den andliga dimensionen som kännetecknar kaffeproduktionen för urbefolkningen tseltal och för dig?
I den livsåskådning som präglar folket maya tseltal är jorden helig och för att kunna leva är vi beroende av den näring den ger oss. Därför visar vi respekt gentemot jorden med det sätt på vilket vi utvinner födoämnen. Man refererar till den som Moder Jord och det medför att allt som bor på jorden också är heligt. Allt har kommit till liv genom vår Skapares verk, och av den anledningen kan vi varken exploatera jorden eller använda den aggressivt, plundra eller misshushålla med den. Det respektfulla livet gentemot Henne kommer till uttryck i olika ritualer under tiden för både sådden och skörden liksom vid heliga handlingar där man ber om regn och skydd mot hot och skador på grödorna. Det handlar om värderingar, attityder och respektfullt uppträdande gentemot allt som lever och för allt som präglas av Guds närvaro. Utifrån vår ignatianska spiritualitet att vara kontemplativa i handling är vi jesuiter öppna för omgivningen omkring oss och kan erfara att Gud ledsagar sitt folk och väcker godhet, omsorg om och engagemang för allt liv som är en offergåva till Gud.
Samarbetar ni med internationella organisationer?
Som jag nämnde arbetar vi efter multiaktör-modellen. Vi har kommit till insikt om att det är omöjligt att verka som ensam aktör på grund av komplexiteten i de rådande problemställningarna och hur detta verkligen påverkar urbefolkningens territorier. Dessutom måste flera aktörer samverka för att kunna skapa genomförbara och hållbara alternativa produktionsmetoder. Därför har vi sökt knyta band och samarbeta med organisationer från olika kompetensområden, inklusive samverkan med jesuiter från andra länder. Detta för att undvika att vårt projekt misslyckas och läggs ner. Vi samarbetar med diverse olika stiftelser, universitet, företag, organisationer samt sociala verksamheter som Jesuitorden driver i Latinamerika. Sist men inte minst samverkar vi med utbildningssektorn, framför allt i Spanien.
Jag har läst att ni vid årliga sammankomster i Yomol A’tel fattar beslut i en mycket andlig process med fasta, reflektion, dans och offergåvor till Moder Jord. Dessa andakter tycks ske i en anda av ansvarsfull inkulturation snarare än slarvig synkretism. Kan du berätta mer om hur dessa årliga sammankomster går till?
Majoriteten av våra medarbetare är bondefamiljer som producerar kaffe och honung. Strukturen är uppbyggd i ett system med olika befattningar. Dessa befattningar utgör en tjänst i det lokala samhället och möter olika behov i gemenskapen. De innehas på frivillig och oavlönad basis, vissa uppdrag är temporära medan andra är permanenta. Det rör sig om befattningar inte bara i kyrkligt hänseende såsom kateketer och diakoner utan även om rättsliga försvarare av marken, vårdare av Moder Jord, samt andliga vägledare (spanska: engrandecederos del corazón, de som vidgar hjärtat). Genom allmänt förbättrad ekonomi och livsmedelsförsörjning kan de fortsätta tjäna sina samhällen och regioner oavlönat.
Varje år förnyar ämbetsbärarna sina löften och sin kallelse till tjänst under ett helt dygn av fasta och böner med offergåvor till Moder Jord, allt enligt en ritual som deras egen kultur har tagit fram. Under den årliga sammankomsten följs också beslutsprocesser som leder till överenskommelser och man behandlar olika ärenden och tar sig an organisatoriska utmaningar liksom möjligheter. Deltagarna strävar efter att vid samlingen förstärka god moralisk hållning och goda handlingar, något som krävs för att kunna arbeta i en ekonomisk organisation men som också är nödvändigt för att utveckla sådana individuella och gemensamma färdigheter som ser till att bibehålla mayakulturens och det gemensamma livets särdrag. Det handlar om 24 timmar i ständig bön och reflektion där man tar upp viktiga ämnen och visar tacksamhet gentemot Livets Gud.
År 2014 drabbades produktionen av en kris på grund av ett slags giftig svamp, kaffebladsrost, en farsot som attackerade kaffeplantagen. Kan du beskriva denna kris?
Den giftiga svampen Hemileia vastatrix [en typ av epidemisk svamp som kallas roya, kaffebladsrost på svenska, övers.anm.] bröt igenom med full kraft från och med detta år och skadade 70 procent av produktionen. Det är en farsot som först drabbade Brasilien på 1990-talet, men som sedan spreds norrut och attackerade övriga delar av den amerikanska kontinenten under flera år. Svampen smyger sig in på undersidan av kaffebladen och suger näring från dem. Detta försvagar kaffeplantan som i förlängningen rasar ihop och lämnar torra grenar och halvmogen frukt.
Denna epidemi har drabbat kaffeodlare i alla länder i Latinamerika, och skadorna har varit så omfattande att man har varit tvungen att satsa på att odla andra grödor som är motståndskraftiga mot den giftiga svampen. Angreppen har varit fruktansvärda för familjernas ekonomi, eftersom kaffe utgör deras huvudsakliga inkomstkälla. Det tog fyra år för de nysådda kaffeplantorna att ge frukt, något som ledde till att folk migrerade och det rådde brist på matvaror. Möjligheten att ta hand om de sjuka och att förbättra bostadsstandarden försvårades också som en konsekvens av detta.
Tror du att svampepidemin orsakades av klimatförändringar?
Epidemins utbredning orsakades av avskogning och en försämring av kvaliteten på skogen i områden med vanligtvis stor biologisk mångfald. Svampen Hemileia vastatrix sprider sig i miljöer med ökad luftfuktighet, vilket i sin tur beror på övermått av regn och att temperaturen sjunker abrupt. Jordbruk som sköts av familjer såsom kaffeodling är mycket sårbart för klimatförändringar. Resultatet är försämrade förutsättningar för tidigare näringsrik och odlingsbar mark och ökad sårbarhet för epidemier och farsoter.
Finns det vetenskapliga bevis för detta?
Ja, enligt forskning gjord av Antoine Libert-Amico och Fernando Paz-Pellat publicerad i december 2018. Deras studie visar att svampepidemin lamslog kaffeproduktionen i Colombia mellan 2008 och 2011 på grund av oregelbundna utbrott av kaffebladsrost, som tidigare kommit enligt vissa mönster vartannat år. Utbrotten har förknippats med den klimatologiska händelsen ”Vintervåg” under åren 2008–2012. Bara några år därefter kom via Centralamerika och Karibien tecken på nya oregelbundna angrepp till Chiapas. Detta fick allvarliga konsekvenser för kaffeproduktionen och den regionala ekonomin, i synnerhet för den delen av ekonomin som är beroende av kaffe.
Under regnperioden 2012 drabbades all kaffeproduktion i Centralamerika hårt av kaffebladsrostepidemin. Svampen överraskade de kaffeproducenter som odlar på högre höjd än 1 200 meter över havet, eftersom plågan aldrig tidigare i historien hade nått så högt. Omfattande produktionsförluster slog hårt mot Chiapas, Guatemala, Honduras, Nicaragua och Costa Rica. Skadan som svampen förorsakade under åren 2012–2013 ledde till att fem Centralamerikanska länder klassificerade plågan som ett nationellt nödläge. Inte mindre än 55 procent av kaffeodlingen i hela Centralamerika drabbades av svampen. Omräknat i pengar betydde förlusten uppskattningsvis 500 miljoner dollar under nämnda period.
Hur är situationen vad gäller migration i Chiapas?
I det geografiska område som la Misión de Bachajón täcker har migration förekommit ända sedan 1960-talet. Det har handlat om en typ av migration av pendlande karaktär där man flyttar temporärt efter kaffeskörden för att arbeta någon annanstans i tre till fyra månader för att sedan återvända. På senare tid, inte minst på grund av svampplågan, har dock allt fler människor lämnat regionen, några för gott. De har sålt sin jord eller beslutat att skära ner kaffeplantorna för att ge plats åt odling av andra grödor, i synnerhet majs.
Vad har du för uppfattning om den genomförda Amazonas-synoden? Har den någon relevans för Chiapas?
Synoden ingav stora förhoppningar för urbefolkningen i Chiapas som precis som folkgrupperna i Amazonas utsätts för hot både vad avser deras territorium och deras sätt att leva. Den sociala utsattheten som folkgrupperna lever med är en konsekvens av bristande rättssäkerhet och bristande kunskap om deras rättigheter som folkgrupp. Detta gör även att troslivet blir problematiskt. Tack vare den linje som påven Franciskus driver har kyrkan synliggjort denna situation och har främjat uppskattningen för urbefolkningens sociala och kulturella bidrag till att lösa den rådande civilisationernas kris som vi lever med på global nivå. Utifrån dess livsåskådning och egen erfarenhet av Gud bevarar urbefolkningen en omsorgsfull attityd gentemot omgivningen och alla levande varelser. Människan är bara en av många varelser i detta nätverk av liv. Kyrkan har satsat på att visa respekt för deras kultur och deras sätt att ge uttryck för och leva sin tro. Grunden för detta är erkännandet av en mångfald av kulturer och situationer i vilka Guds handlande uppenbaras.
Litteratur
Antoine Libert-Amico & Fernando Paz-Pellat: ”Del papel a la acción en la mitigación y adaptación al cambio climático: la roya del cafeto en Chiapas” (From paper to action in climate change mitigation and adaptation: The case of the coffee rust in Chiapas), december 2018.
Enrique Pieck Gochicoa & Martha Roxana Vicente Díaz & Comunidad de Yomol A’tel: Voces de Yomol A’tel: Una experiencia de economía social y solidaria, Universidad Iberoamericana, Ciudad de México, 2019.
Martha Roxana Vicente Díaz: El sentido de lo alternativo en la economía solidaria: la experiencia de Yomol A’tel, Cuadernos Deusto de Derechos Humanos 92, Universidad de Deusto, Bilbao, 2018.
Oscar Rodríguez är jesuitpater och verksam i missionen för folket maya-tseltal i Chiapas, Mexiko.
Fredrik Heiding är jesuitpater, dr i teologi vid universitetet i Oxford och lektor i teologi vid Newmaninstitutet.
Ur Signum nr 2/2020, s. 40–45.