Medeltid i fickformat

Statens Historiska Museum och Gidlunds förlag har, uppmuntrade av det ökade intresset för medeltiden, gett ut Medeltidens ABC, cirkapris 170:-, en uppslagsbok i miniformat. Där samsas påvelängder med pärlstickeri, ödegårdar med koncentrerad statistik kring svenska städer, Arthursagan med de många helgon av mer eller mindre legendarisk karaktär som befolkar den medeltida bildkonsten. Det är en mycket roande blädderbok för läsare med intresse för epoken, en av de mest omväxlande och rika i historien. Tonvikten är lagd på nordiska förhållanden.

Däremot saknas de allmänna översikter som skulle placera in detaljkunskaperna i ett större sammanhang. Därför är det väl osäkert om boken verkligen vänder sig till en bredare läsekrets, vilket är dess avsikt.

Medarbetarna är många och betryggande lärda och har koncentrerat mycken information i sina artiklar. Urvalet av uppslagsord är ibland egendomligt, inte minst en hel rad gestalter från 1500-talet, när medeltiden var över; här möter Luther, Ignatius av Loyola och t.o.m. Montezuma, när utrymmet så väl skulle ha behövts för fler medeltida härskare. Av alla franska kungar Ludvig, t ex, förekommer här bara Ludvig XI, sällsynt färglöst framställd, och inte ens Ludvig den Helige har beviljats plats.

Ett redaktionellt problem är slagord som hänvisar till artiklar som inte finns (Jungfru Maria uppmanar läsaren att slå upp på Maria, men där finns inte en rad om henne, det största av alla helgon, västerlandets mest älskade kvinna, och sak samma med Annuntiatio-Bebådelsen).

Fördelen med detta arbete är att det samlar uppgifter från de mest skilda områden, skeppsbyggeri, husdjur, dräkter osv. till glädje för den som kanske själv sysslat mest med teologi, konst eller skönlitteratur från tiden. Det ger ett visst begrepp om företeelser från ett stort område men kan på sitt lilla utrymme inte fördjupa sig på något. Värdefullt är att läsaren kan finna praktiska uppgifter från hela den tidsrymd av vilken kortare perioder har behandlats i utmärkta nyare verk (flera recenserade i Signum 9-10 1985; Barbara Tuchmans briljanta studie är, trots vad ABC:ets inledning tror, inte någon roman). Över sådana lås och nycklar kan Kristin Lavransdotter ha varit husfru.