Medeltida bästsäljare nu på svenska

En ovanlig bästsäljare har i år getts ut i svensk översättning. Genremässigt befinner den sig ljusår från de andra nutida toppsäljarna, som trängs på förlagens listor, och så långt från deckare och självhjälpsböcker man kan komma. Det handlar om Sankt Brendans sjöfärd, en helgonlegend och äventyrsberättelse som ursprungligen nedtecknades på 800-talet och spreds över Europa på en mängd olika språk.

Bokens huvudperson är den irländske munken sankt Brendan, född omkring 485 i provinsen Munster, som utgör Irlands sydvästra del. Sankt Brendan var grundare till ett flertal kloster – enligt bokens första rader ”nära tre tusen munkars fader”. Mot de sista åren av sitt liv ger han sig som abbot tillsammans med fjorton medbröder av över haven i en båt för att segla till en ö, ”de heliga utlovades land” och hamnar på vägen dit på en lång rad okända öar, några bebodda av munkar eller eremiter och andra helt öde. I sju år är Brendan och hans medbröder på väg, och de låter sig för det mesta drivas vind för våg med förtröstan om att de då och då hittar en ö att stiga iland på där det finns mat att äta.

Som läsare i det 21:a århundradet slås man av den enorma kontrasten mellan vårt nutida individualiserade, ständigt ifrågasättande samhälle, och munkarnas liv präglat av total lydnad till sin abbot och det man menar är Guds vilja, samt ständig förtröstan till och lovprisning av Herren. Munkarnas fasta har också en utpräglad plats i texten; längre etapper eller stora beslut föregås ofta av fasta, ofta i flera dagar. Hos den moderna läsaren blir förhållningssätten i några av de kloster sankt Brendan besöker extrema, och man blir nyfiken på till exempel hur vanligt det var med fullständig tystnad: ”Ingen i klostret talade eller lät något ljud undslippa sig. Om en broder behövde något ställde han sig framför honom [abboten] med ansiktet vänt mot honom, och bad inom sig i hjärtat om det han behövde. Den helige fadern tog sedan en skrivtavla och ett skrivdon. Han skrev ner vad Gud ingav honom och gav det till brodern som bett om hans råd.”

Man kan utgå från att texten är fiktion, och då syftar jag inte på de talande fåglarna och fisken lika stor som en ö, utan på själva resan, men det har funnits de som ansett att sjöfärden verkligen skett och att den i själva verket handlar om hur Brendan och hans sällskap seglade från Irland norrut till Island, via bland annat Färöarna och Hebriderna. Hur som helst känner läsaren igen motivet med det ständiga målet i form av ett förlovat land bortom havet från framför allt J.R.R. Tolkiens trilogi Ringarnas herre, där huvudpersonen Frodo på de sista sidorna beger sig till en sådan plats tillsammans med sina vänner alverna. Igenkänningsfaktorn är också hög när det gäller den geografiska beskrivningen; känner man till Irland, och framför allt landskapen i Munster, vet man att det i stort sett alltid är regnigt och blåsigt, och att stränderna vid de många vikarna och bukterna är formade som höga, karga klippor. Och är det något sankt Brendan och hans följeslagare drabbas av så är det ständig blåst och höga klippor, som gång på gång hindrar dem från att lägga till vid de många olika öar de kommer till. Brendan och hans medbröder verkar se naturen som ett nödvändigt ont som bör bekämpas, en syn som faktiskt delvis fortfarande finns kvar på Irland, i kontrast mot här i Sverige, där många ser på naturen som något gott i sig, något man nästan vördar och ibland omtalar som en högre makt.

Göran Fäldt har gjort ett gediget arbete när han översatt texten från engelska, och resultatet har blivit en harmonisk text som är överraskande lättläst. Ett par anglicismer har tyvärr smugit sig in, exempelvis onödigt många obestämda artiklar. Ordförklaringarna sist i boken är utmärkta för de läsare som inte är bekanta med begrepp som laudes, sext och refektorium. Som läsare saknar man dock ett register över bokens många, vackra illustrationer i form av såväl kartor som ikoner och detaljer från målningar. Det är synd att ett sådant register fattas med tanke på att man uppenbarligen bemödat sig om att välja passande bilder och skapa en vacker bok; särskilt intressant hade förklaringar till de detaljerade kartorna varit.

Rent personligen utgör boken en oväntad länk till min mans hemland Irland. Sankt Brendan är en av Irlands tolv apostlar, tolv tidiga monastiska helgon från 500-talet som alla studerade vid samma kloster. Cirka 1 400 år senare, när Irland i slutet av 1910-talet slogs för sin självständighet från Storbritannien, kallades de tolv närmaste männen runt Michael Collins, revolutionsledaren, just the Twelve Apostels. En av dessa var min mans morfar. Världen är liten ibland.

Helena D’arcy är ordförande för Respekt.