Medeltidens och renässansens bildspråk i miniatyr

För alla forskare i och vänner av medeltida handskrifter och i synnerhet för illuminationsälskare torde Nationalmusei utställning ”Bokmålarens bildvärld” som innehåller facsimilutgåvor av en rad kända västerländska manuskript från medeltid och tidig renässans vara något av en sensation. På grund av de höga krav på lärdom och specialisering som själva möjligheten att få tillträde till njutandet av dessa konstens exklusiviteter ställer, gör denna utställning genom att återge originalen i reproduktioner anspråk på att vidga den trånga kretsen av specialister och nå ut till en bredare allmänhet. Rent tekniskt inställer sig ofta svårigheter även för specialisterna vid begäran att få se fragila handskrifter. Det händer ofta på exempelvis Bibliotheque nationales manuskriptavdelning, i Vatikanens samlingar eller Bibliotheca Laurenziana att forskaren hänvisas till diapositiv i stället för originalet. Varje gång ett sådant dyrbart vittne om medeltidens på antiken återgående anspråksfulla krav på bokutsmyckning öppnas, även om det sker av en försiktig expertis, utsätts bindingen för en påfrestning och foliernas målning hotar att flagna eller ta skada av vårt artificiella ljus. Många av våra mest berömda handskrifter befinner sig i ett sådant outlånbart skick. Av detta skäl kan det även för forskarna vara av ytterst stort intresse att sådana påkostade och tekniskt högt kvalificerade utgåvor kunnat åstadkommas där strukturen på pergamentet, illuminationernas lyskraft och t.o.m. själva bladguldets matta och magiska lyster överförts på kopian. Dessa kopior har ställts till förfogande av Akademische Druck i Graz. Kungliga Biblioteket har dem dessutom i sina samlingar. Även Almqvist och Wiksell har bidragit med några uppmärksammade folianter av våra egna handskriftsskatter från medeltiden. Att dessa i omfånget relativt små bilder tål att förstoras upp och projiceras visar en fransk film från Bibliotheque nationale som visas i filmsalen.

Vem annars än den oförtröttlige medeltidsforskaren, f.d. Nationalmuseichefen professor Carl Nordenfalk, själv en av världens främsta experter på området, kunde ligga bakom en sådan utsökt utställning. Han har själv skrivit katalogen som på omslaget pryds av en skildring av djurvården på 1400-talet. Det är fråga om jakthundarnas skötsel vid Filip den Djärves hov i Burgund i en s.k. Livre de chasse (Jaktlära) smyckad av Bedfordmästaren ca 1405. Bara en sådan liten detalj visar hur mycket av vardagsliv och samhällsskick som ryms i dessa för så olika ändamål framställda praktcodices. Alla manuskript från medeltiden är skrivna på latin och folkspråk och det upplever man efter genomgången som en begränsning, kanske därför att man i katalogen saknar en genomförd historisk och teknisk inledning. Tyngdpunkten ligger sålunda på den västerländska medeltiden och den ikonografiska problematiken lämnas så utan perspektiv bakåt i tiden. Skillnaden mellan rotulus och codex och deras olika historiska och tekniska förutsättningar blir inte omedelbart klar för den som inte redan känner denna skillnad. I och med att hela den medeltida grekiska traditionen bortfaller, som är en förutsättning för det västerländska medeltida måleriet, kommer både de karolingiska och ottonska manuskripten att framstå som en direkt fortsättning på senantika romerska förlagor. Book of Kells förbindelse med den syriska och den koptiska traditionen förtigs också.

Manuskripten är uppdelade i en mycket förnuftig kronologisk serie, men man saknar en kategoriindelning. Om ambitionen med denna utställning är att vidga intressekretsen kring dessa exklusiviteter borde kanske också noggranna förklaringar ges av skillnaden mellan de olika liturgiska funktionerna hos ett lektionarium, bibeltexter att läsas i mässan, evangeliarium, evangelietexter som sjöngs av diakonen, psalterium, Davids psalmer, hymner för tidegärden, antifonarier med tidegärdens text och musik, breviarier med enbart texten, Exultettexter, som sjungs under påsknatten då Kristi Uppståndelse förkunnas, Apokalypser och Visioner, Uppenbarelseboken eller andra helgonuppenbarelser som nedskrivits, Genesis, Första Mosebok, samt Genesisparafraser, utbroderingar på den ursprungliga texten. Alla dessa verk hör mer eller mindre nära samman med det liturgiska skeendet och bör därför åtskiljas från Mönsterböcker som tjänade konstnärerna som förlagor, chansons de geste eller folkliga episka sångtexter, Physiologus en allegorisk textsamling som går tillbaka på Bestiarius från 300talet och använder djur i allegoriska syften och tjänade konstnärerna som källa till bildskapande, medicinska traktater, spådomsböcker, krönikor och jakt- och fiskeböcker. Dessa olika handskrifter var ju avsedda för helt olika ändamål och riktade sig till helt olika kretsar.

Det är en obeskrivlig estetisk njutning att träda in i denna minivärld som likt en levande teaterscen försätter oss in medias res i helt olika miljöer och kulturer. Bokmåleriet äger en intensitet i gestaltningen som ofta verkar starkare än en tavla i stort format. Förmodligen ställer det lilla formatet ännu större krav på konstnärlig pregnans och söndrar ut en elit. Det är med förtjusning man igenkänner rariteterna Jean Pucelles grisaillemålade bönbok för Karl IV:s gemål och de stora magnifika bönböckerna för hertigen av Berry: ”Les Belles”, ”Les Riches” och ”Les Grandes Heures du Duc de Berry”. Denna medeltidens och renässansens för intima hovkretsar avsedda motsvarighet till våra dagars underhållningsfilmer har nu tagit steget ut i den massproducerade bildens värld.