Mikrofinans – en lönsam utvecklingshjälp

Livlig handel och sorl. Kvinnor i färgglada dräkter. Handlare, hantverkare och bönder upptagna med att sortera sina varor och med att resa sina stånd. Det är onsdagskväll, och vi befinner oss i Chichicastenango, Guatemala. I morgon äger den sedvanliga marknaden rum. Många av de talrika småföretagarna har kommit långväga ifrån för att sälja sina varor. Material av alla de slag, filtar, mattor, träfigurer och masker förmedlar en färgglad bild av denna urbefolkningens marknad. Och mitt inne på marknadsplatsen syns många matstånd, och bondhustrur med sina levande hönor och gäss.

Flimret från elden vid matlagningsställena, på vilka den enkla kvällsmaten tillreds, framträder tydligt nu när skymningen nalkas. En idyllisk atmosfär. Många handlare övernattar i sina egna stånd eller under enkla presenningar, så att de kan börja med de sista försäljningsförberedelserna tidigt nästa morgon.

Under två veckor kunde jag få en inblick i det liv som människorna i Honduras och Guatemala lever, och i deras sätt att tänka. Bank im Bistum Essen eG, som sedan många år är verksam i Centralamerika, gav mig denna möjlighet. I den tidigare bankchefen Wilfried Lanfermann och i bankens Latinamerikaexpert Michel P. Sommer hade jag två ytterst kompetenta medresenärer. Jag kunde på plats studera mikrofinanssystemet, som blir allt viktigare i dessa länder. Det fanns dessutom tid att besöka marknader, de spanska kolonialstäderna och de berömda maya-ruinerna i Copán och Tikal.

Bakgrund

För att förstå syftet med mikrofinans är det till att börja med viktigt att skissera utgångsläget och de ekonomiska grundförutsättningarna i utvecklingsländerna. Medan det hos oss idag är en självklarhet att kunna öppna ett bankkonto, att ta ett lån eller köpa spar- och försäkringsprodukter, har majoriteten av befolkningen i dessa länder ingen möjlighet att komma i åtnjutande av vanliga banktjänster. I många latinamerikanska länder har mindre än 20 procent av befolkningen ett bankkonto. Småföretagare får knappast några bankkrediter, eftersom de oftast inte har några säkerheter. Kostnaderna för att hantera de mestadels små kreditbeloppen är dessutom alltför höga för de lokala bankerna.

Denna brist på tillgång till finansiella tjänster cementerar emellertid inte endast gapet mellan fattiga och rika utan utgör också ett av de största tillväxthindren. Tillväxt i utvecklingsländer, och därmed tillväxt i världsekonomin, är således också beroende av en aktiv och högeffektiv fattigdomsbekämpning. Mikrofinans är ett steg i rätt riktning. Det innebär att finansiella tjänster erbjuds till fattiga men företagsamma människor. Hjälp till självhjälp, med andra ord. Tema mikrofinans har, om inte förr, varit populärt alltsedan år 2006 då ekonomiprofessorn Muhammad Yunus tilldelades Nobels fredspris. Yunus anses vara uppfinnaren av mikrokrediter. I sitt hemland Bangladesh initierade han år 1976 ett projekt från vilket Grameen Bank uppstod år 1983. Förenta nationerna ser även mikrofinans som ett viktigt hjälpmedel för att minska fattigdomen och utnämnde 2005 till ”Mikrofinansens år”.

Mikrokrediter med stor verkan

Småföretagare är målgruppen för mikrokrediter. Hantverkare, handlare, bönder och egenföretagare i tjänstesektorn utnyttjar möjligheten att ta ett lån så att de kan starta sina affärsverksamheter. ”Tack vare mikrofinans kan dessa fattiga människor generera inkomster för sig och sina familjer och på så vis finna en väg ut ur fattigdomsspiralen. I många fall är det första gången de får en ärlig chans att ta sitt öde i egna händer och förbättra sin livskvalitet”, säger kardinal Oscar Andrés Rodríguez Maradiaga, ärkebiskop av Tegucigalpa, när vi träffas i Honduras huvudstad.

Småföretagare behöver inte göra några stora investeringar. Fiskaren vill skaffa ett nytt nät, sömmerskan behöver ta ett lån eftersom hon behöver en symaskin. Snickaren, takläggaren och korgmakaren måste skaffa enkla verktyg. Bonden, för att ta ytterligare ett exempel, behöver pengar för att skaffa utsädesfrö eller för att gräva en ny brunn. En kvinna vill köpa hönor för att kunna göra kycklingschnitzel, en annan behöver en ugn för att kunna göra tortillas.

Redan så små lånebelopp som 500 eller 1 000 kronor kan frigöra avsevärd energi och entreprenörsanda hos dessa småföretagare. Deras speciella omständigheter och behov tillgodoses genom att lånen är kortfristiga och återbetalas i ett stort antal amorteringar. Systemet med mikrofinans är medvetet upplagt så att krediterna måste amorteras snabbt. Därigenom blir det möjligt för låntagarna att själva ta kontroll över sin affärsverksamhet.

Mikrofinansinstitutioner

Lokala institutioner, så kallade mikrofinansinstitutioner, erbjuder dessa finansiella tjänster på plats. Dessa är i de flesta fall frivilligorganisationer (engelska: NGOs) som stöder småföretagarna med utbildning och teknisk hjälp samt även med finansiering. På senare år har dessa institutioner professionaliserats. Idag finns ett brett spektrum av mikrofinansinstitutioner i olika storlekar och ägandeformer. Spännvidden sträcker sig från små by-kassor med några hundra kunder till stora mikrofinansbanker med rikstäckande kontorsnät. De senare står under myndigheternas banktillsyn. Det finns kooperativa, kommunala och privata institutioner. Somliga finansieras av befolkningens lokala besparingar, andra återfinansierar sig huvudsakligen internationellt.

För att mikrofinanssystemet ska fungera är mikrofinansinstitutionernas organisation och arbetsmetoder avgörande. När Michael P. Sommer träffade representanterna för dessa institutioner var följande samtalsämnen viktiga: mikrofinansinstitutionernas uppbyggnad och ägarstruktur; verksamhetens varaktighet; deras arbetsmetoder; servicekoncept; urvalet av låntagare; låntagarnas antal och fördelning, liksom kreditförlustkvoten. Den sortens frågor måste analyseras ingående om en bank från Europa vill bli framgångsrik på mikrofinansområdet. Har man som det tyska kreditinstitutet Bank im Bistum Essen eG dessutom en spansktalande expert med mångårig yrkeserfarenhet i Latinamerika är det naturligtvis en stor fördel. Man måste nämligen förutom bankekonomiskt kunnande även ha kännedom om landets kultur och människornas sätt att tänka. Till sist handlar det, som vid all bankverksamhet, om att bygga upp ett förtroendeförhållande som håller. Utöver detta måste sådana investeringar vara företagsekonomiskt lönsamma – även för en kyrkbank. ”När man väl vet hur det fungerar, är mikrofinans ett mycket intressant affärsområde med attraktiva marginaler”, säger Sommer med övertygelse.

Nära kunden

Också den lokala kundservicen skiljer sig väsentligt från våra europeiska förhållanden. Vissa småföretagare kan exempelvis varken läsa eller skriva. Handläggaren (credit officer) måste därför granska låntagarens affärsmodell med hjälp av mycket enkla metoder. Han diskuterar produkternas avsättningsmöjligheter (till exempel hur många kycklingben som kan säljas på den avsedda platsen), vilka investeringar som krävs, materialkostnaderna och så vidare. Utifrån sådana samtal fastställs storleken och frekvensen på låneamorteringarna, till exempel veckovis eller månatligen. Det måste naturligtvis också bli pengar över att leva på för låntagaren och familjen, samt eventuellt ett bidrag till barnens skolgång. Inte endast kreditgivningen, utan även kreditövervakningen kräver kontinuerlig uppföljning. Handläggarna besöker därför ofta sina kunder varje vecka – ”banken kommer till kunden” trots att gatorna inte är asfalterade och vägarna mest liknar lervälling på grund av det myckna regnandet.

Speciella säkerheter och räntor

Bristen på klassiska banksäkerheter kompenseras av speciella kreditmekanismer såsom gruppkrediter med solidariskt betalningsansvar. Det innebär exempelvis att flera låntagargrupper går ihop och formellt bildar en by-bank, så kallad Village Banking. Vid sådana krediter med solidariskt ansvar uppstår automatiskt en tydlig kontrollmekanism och ett socialt tryck att återbetala. Detta system, liksom det faktum att i synnerhet kvinnor i utvecklingsländer är mycket pålitliga låntagare, medför att återbetalningstalen är mycket höga i mikrofinanssektorn. De flesta mikrofinansinstitutioner kommer upp i enastående återbetalningsnivåer på mer än 95 procent av lämnade krediter!

Alla versioner av mikrofinans skiljer sig från traditionell utvecklingshjälp på en viktig punkt. I motsats till traditionell utvecklingshjälp, som ofta baseras på subventioner, arbetar mikrofinansinstitutionerna så att kostnaderna täcks. Detta förutsätter att låneräntorna, förutom de höga uppföljnings- och rådgivningskostnaderna, även täcker de höga transaktionskostnaderna. Lånehanteringen ger ju upphov till fasta kostnader, som uppkommer oavsett kreditens storlek. Ju lägre mikrokreditbeloppet är, desto högre blir dessa hanteringskostnader som andel av lånebeloppet. Därför ligger den effektiva årsräntan för mikrokrediter märkbart över räntorna i den klassiska utlåningen hos oss, det vill säga ofta över 25 procent årligen.

En sådan räntesats kan tyckas vara extremt hög med tanke på hur fattiga dessa människor är. Då måste man emellertid beakta följande: Att överhuvudtaget ha tillgång till seriösa kreditgivare är så pass viktigt för de berörda människorna att de kan acceptera en hög ränta. De ockerräntor som människorna annars måste betala till ”penningmäklare” är nämligen ofta hundrafalt högre. Eftersom det i samband med mikrokrediter i regel handlar om små belopp (till exempel 500 kr) så klarar låntagarna de vid första anblicken höga räntorna normalt sett utan problem. Uttryckt i absoluta tal handlar det ju om mycket små belopp, exempelvis 30 kronor per vecka.

Mikrofinans – en tillväxtmarknad

Efterfrågan på mikrofinanstjänster ökar kontinuerligt i alla utvecklingsländer, både beträffande antalet kunder och den erforderliga kreditvolymen. Undersökningar har gett vid handen att av omkring 1,5 miljarder potentiella mikrofinanskunder kommer idag endast 100 miljoner i åtnjutande av dessa finansieringsmöjligheter. Enligt uppskattningar gjorda av CGAP (Consultative Group to Assist the Poor) uppgår det beviljade kreditbeloppet för närvarande till omkring 115 miljarder kronor. Den potentiella efterfrågan bedöms dock ligga på mellan 700 och 2 000 miljarder kronor. Denna storleksordning visar den enorma marknadspotentialen för mikrofinans.

Eftersom även mikrofinansinstitutionernas tillväxttakt är mycket hög ökar efterfrågan på investeringar automatiskt i denna sektor. Tidigare var det framför allt internationella finansinstitutioner, till exempel utvecklingsbanker, som stod för den största andelen av kapitalanskaffningen. Men det växande behovet kan inte tillfredsställas endast med offentliga medel. Privata investerares finansiella engagemang är därför en viktig förutsättning för en kontinuerlig och framgångsrik utveckling av denna marknad.

Investering med dubbel avkastning

Mikrofinansinstitutionernas verksamhet finansieras antingen genom att banker beviljar dem lån eller genom samarbete med fonder. Så har exempelvis Bank im Bistum Essen tillsammans med Stadtsparkasse Düsseldorf satt upp en investeringsfond, som gör direktinvesteringar i mikrofinansinstitutioner respektive i banker som finansierar dessa institutioner. responsAbility AG i Zürich har tagit hand om fondförvaltningen. Mikrofinansfonden hos responsAbility gör investeringar världen över med god diversifiering (riskspridning), vilket också innebär intressanta investeringsalternativ för privata placerare (från 10 000 kr). Mikrofinansmarknaden är attraktiv av flera skäl. Att räntan är hög och att lånen betalas tillbaka pålitligt har redan nämnts. Dessutom är det betydelsefullt att mikrofinanssektorn i stort sett är frikopplad från den allmänna ekonomiska utvecklingen, det vill säga konjunktursvängningarna, ränteläget och så vidare. Småföretagarna rör sig ju på en marknad som i allt väsentligt är oberoende av världsmarknaden. Mikrofinansfonder är med andra ord en placeringsform som, på grund av sin låga samvariation med börserna, utgör ett idealiskt komplement till övriga papper i en värdepappersportfölj.

Behovet av placeringar med god avkastning som också uppfyller kundernas krav på etik och hållbarhet ökar. Heinz-Peter Heidrich, talesman för ledningen i Bank im Bistum Essen, sammanfattar det träffande när han konstaterar: ”Ett engagemang i mikrofinanssektorn ger oss och våra kunder möjlighet till placeringar med dubbel lönsamhet: avkastning över genomsnittet i kombination med ett socialt ansvar.”

Översättning: Fredrik Heiding och Anders Kvist

Bank im Bistum Essen: www.bibessen.de

Se även: www.mikrofinanshuset.se

Anton Schmoll är bankman verksam i Österrike och författare

till ett flertal böcker inom finansområdet.