Moderlig vägvisning

I inledningen uttrycker redaktörerna Ann-Ida Fehn och Hedvig Larsson sin förhoppning om att boken ska kunna få utgöra ”ett smakprov som kan ge inspiration och leda till vidare läsning” (s. 9) och jag menar att denna antologi lyckas väl med nämnda uppgift.

Ett tiotal kvinnliga författare har skrivit var sitt kapitel (några kapitel har två författare skrivit tillsammans) om en kvinna som genom sitt liv blivit en förebild för andra troende.

Till omfånget är boken nätt, men innehållet är rikt och detta tror jag mycket beror på att författarna alla är kvinnor med djup förankring i tron och som verkligen tagit till sig spiritualiteten hos den ”moder” de valt att presentera för läsaren. Detta är en bok av kvinnor, om kvinnor och för alla! Oavsett kön eller förkunskaper så tror jag att läsaren kommer att få behållning av läsningen. ”Mamma” är ofta det lilla barnets första ord … inte för att pappa inte är lika viktig, men helt enkelt för att barnet är beroende av anknytningen till sin mor, och mjölken hon kan ge, för att överleva. På samma sätt är vi beroende av andliga mödrar som kan ge oss näring på trons väg. Boken Kyrkomödrar inbjuder oss till att stifta närmare bekantskap med åtta heliga kvinnor – kanske är det en av dem som kommer att bli just din andliga mor!

Min önskan skulle förstås vara att kort kunna nämna alla dessa åtta viktiga kvinnor, men jag inser snabbt att utrymmet här inte tillåter detta. Kanske är det också lika bra, för att inte låta all spänning gå om intet.

Därför vill jag bara nämna de kvinnor som presenteras i boken, för att så med några meningar kort beröra tre av kvinnornas historia. De kvinnor som boken behandlar är: Heliga Maria av Paris (moder Maria Skobtsova), Birgitta av Vadstena, Edith Stein, Katarina av Siena, syster Maria Gabriella av Enheten, Klara av Assisi, Scholastica och Egeria. Den ordning som här är återgiven är såsom boken är uppbyggd. Jag är osäker på tanken bakom denna ordningsföljd, så vitt jag har kunnat se motiveras den inte någonstans och den förefaller lite slumpmässig. En kronologisk ordning hade i mitt tycke varit enklare att relatera till.

Nåväl, låt oss komma tillbaka till dessa starka kvinnliga förebilder: Den första kvinnan som presenteras i boken är den heliga Maria av Paris eller moder Maria Skobtsova som hon också kallas. Moder Maria, då med namnet Elizaveta, föddes i Riga i en ortodox familj på slutet av 1800-talet. Hon växte upp i Ryssland och tvingas sedan på flykt till följd av inbördeskrig. Slutligen hamnar Elizaveta i Paris, hon är då drygt 30 år gammal. Här börjar en förändring i Elizavetas liv ta form. Detta sker efter en mycket smärtsam händelse, bortgången av hennes dotter, och författaren, Anne-Christine Lindvall, skriver: ”Genom sorgen upplevde hon sig ha blivit berörd och kallad av Herren, och en ny väg och en ny form av moderskap trädde fram … Hennes moderskap hade nu blivit ett moderskap som omfattade alla dem som behövde moderlig omsorg och skydd” (s. 14 f.).

Kapitlet ger en fin inledning till att kunna lära känna den heliga Maria av Paris och två retoriska frågor på slutet av kapitlet uppmuntrar läsaren till att relatera texten till det egna livet.

Ett par kapitel längre fram blir vi av Hedvig Larsson introducerade till en av Europas skyddspatroner: Edith Stein, eller syster Teresia Benedicta av Korset som var hennes klosternamn. Edith föddes i en judisk familj på slutet av 1800-talet och mottar dopet och blir katolik drygt trettio år gammal. Vägen fram till detta är ett längre sökande, men efter att ha läst Teresa av Ávilas självbiografi konkluderar Edith själv insikten med orden: ”Detta är sanningen” (s. 48). Kapitlet ger en fin överblick över vem denna starka kvinna var och det är sporrande för det egna livet att läsa denna text. Även en läsare som är väl bekant med detta helgon tror jag kan ha behållning av kapitlet, inte minst på grund av författarens accentuering av Edith Steins feministiska tankegångar som ofta förbises. I kapitlet kan vi läsa: ”Idag är hon [Edith Stein] nog inte så känd för det hon skrev om kvinnors rättigheter och möjligheter, men det kanske inte vore en dum idé att plocka fram hennes texter och studera dem. Många skulle nog förvånas över hur modern hon är” (s. 51).

Lite längre fram i boken möter vi en annan ordenskvinna, syster Maria Gabriella av Enheten, här i en framställning av syster Elisabeth OSB och syster Ingrid OSB. Maria föddes år 1914 på Sardinien. Trots att hennes mor var mycket from (fadern dog tidigt i hennes liv) var hon själv, då hon växte upp, inte särskilt intresserad av att praktisera tron. Så kommer en vändpunkt i detta (och här kan vi se en parallell till det som skedde i moder Maria Skobtsovas liv, hur en tragisk händelse trots allt också kan föra något gott med sig, i form av ett fördjupande av tron) och författarna syster Elisabeth och syster Ingrid skriver följande: ”När hon var 18 år dog hennes ett år yngre syster och vid denna tid genomgick Maria en förändring som var uppenbar för alla omkring henne. Hon började frivilligt gå i kyrkan och hennes liv kom nu att präglas av bön och kärlek till nästan” (s. 70). Några år senare inträder Maria i ett kloster där hon kommer att uppleva en speciell kallelse till att offra sitt liv för de kristnas enhet, men mer än så ska jag inte avslöja här.

Kapitlet utgör en väl avvägd text om denna saligförklarade unga kvinna. Ett måste av läsning för var och en som brinner för enhet i kyrkan och i världen och en berättelse som knappast kan lämna någon oberörd.

Dessa tre kvinnor var alltså ett litet smakprov på vad den som väljer att läsa boken kommer att möta.

Att säga något om kvaliteten på de olika texterna är en ganska komplicerad uppgift, inte minst på grund av antalet författare. Några kapitel är mer lättlästa än andra och vissa gånger kan man behöva läsa ett avsnitt en extra gång för att få med sig innehållet. En fördel är att kapitlen är så pass korta att detta inte utgör något större problem och boken är till största delen välskriven.

Sammanfattningsvis kan alltså sägas att detta är en mycket läsvärd bok och, inte minst, om man ser den som en inspirationskälla och en inbjudan till att i dessa kvinnor få moderlig vägvisning, då är mycket vunnet på dessa 120 sidor.

Imelda Buitrago Holgersson har masterexamen i teologi från Uppsala universitet och är för närvarande medicinstudent vid Universitetet i Oslo.