Moderna kyrkor och andliga rum

Sedan mer än ett sekel har det kommit ut olika beskrivningar av kyrkor i Sverige, både separata texter om enskilda kyrkor och samlingsverk som beskriver flera kyrkor. Vanligen är det de äldre kyrkorna inom Svenska kyrkan som stått i fokus. Två nyutkomna, mycket vackra böcker, som vidgar detta perspektiv är Moderna kyrkor i Sverige och Andliga rum. Religiösa byggnader i Göteborg. De ägnas varsin avgränsad grupp kyrkor, i den förra utifrån en tidsgräns: efter 1950 – den senare geografiskt: Göteborgs kommun och från alla tider. Den förras urval är kvalitativt, riktat mot välgjorda kyrkor av framstående arkitekter, den senare mera fullständig, inriktat mot religiösa rum oavsett religion och kyrklig inriktning, även om en total fullständighet givetvis är svår att uppnå.

Moderna kyrkor i Sverige tar sin utgångspunkt i en kommentar från arkitekturprofessorn Elias Cornell 1950 att nya kyrkor vanligen präglades av traditionell arkitektur utan påverkan från tidens modernistiska ideal. Därefter vidtog dock en period av intensivt kyrkobyggande som avspeglade både den modernistiska arkitekturen och tidens liturgiska förnyelsesträvanden. Bokens författare och fotograf visar med 31 exempel på ett övertygande sätt att kyrkoarkitekturen åstadkommit mycket sedan 1950-talet och fram till i dag. De presenterar från Malmö till Haparanda både mera kända kyrkor, som Nacksta S:t Olofs kyrka i Sundsvall från 1969 av Peter Celsing, och mindre kända, som Sjöbo kyrka i Borås av Holger Jensen 1962. Ett par välkända och ”självklara” kyrkor har dock valts bort, sannolikt för att minska koncentrationen till vissa storstäder. För varje kyrka visas rikligt med bilder och en text samt en planritning, som på ett givande sätt bidrar till att ge en uppfattning om kyrkans form. Dessutom nämns något om arkitekten.

Som avslutning finns en bildkatalog med 83 kyrkor från samma tid. Den tar inte upp alla kyrkor som har byggts, och hur urvalet gått till anges inte. Bilderna visar dock att man har gjort ett kvalitativt urval utifrån kyrkornas arkitektur och att man strävat efter en fördelning över hela landet. En karta hade möjligen förtydligat det senare och underlättat för den intresserade att söka upp kyrkan. Nästan alla kyrkor i boken hör till Svenska kyrkan, men i den avslutande katalogen förekommer bland annat Vår Frälsares katolska kyrka i Malmö från 1960, ritad av arkitekten Hans Westman. Det visar att man inte varit helt avgränsad till Svenska kyrkans byggnader trots att boken bygger på ett projekt inom Svenska kyrkan. En tonvikt ligger på kyrkor byggda fram till 1970-talets början, men det motsvarar också efterkrigstidens intensiva kyrkobyggnadsperiod i nya bostadsområden. Författaren Helena Lind och fotografen Bert Leandersson har tidigare samarbetat med böcker om olika byggda miljöer i Västsverige. Lind gick dock bort under slutskedet av arbetet, som därför fullföljdes av Lena From.

I Andliga rum. Religiösa byggnader i Göteborg redovisas cirka 120 religiösa rum och byggnader i Göteborgs stad. Strax över hälften av dessa hör till Svenska kyrkan, presenterade i tur och ordning från Allhelgonakyrkan i Kortedala till Örgryte nya kyrka. Resterande kyrkor och andliga rum är ordnade alfabetiskt efter samfund, som Equmeniakyrkan, ortodoxa kyrkor och Pingströrelsen eller efter begrepp som moskéer, synagoga och tempel. Romersk-katolska kyrkor som tas upp är Kristus Konungens kyrka, Sankta Maria Magdalena kyrka på Hisingen och Sankt Paulus av Korset kyrka i Angered. Någon tydlig kapitelindelning, som skulle ha separerat samfundens kyrkor från varandra, finns inte utan de presenteras i en följd. Varje byggnad ägnas ett eller ett par uppslag med bilder och kort text. Texterna nämner för var och en något om församlingstillhörigheten, beskriver rummet eller byggnadens form och historia samt tar upp enskilda föremål i rummet. Längden är ungefär lika lång för de olika kyrkorna oavsett om det är en stor kyrka som Gustavi domkyrka eller en mindre som Donsö missionskyrka. Texten om Christinae kyrka är till exempel en av de kortare, trots att kyrkan är en av stadens större och äldre. Å andra sidan är det inte de redan välkända kyrkorna som tilldrar sig intresset utan de annars mindre kända. Och man får komma i kontakt med många intressanta rum. Mångfalden fascinerar.

I inledningen och avslutningen redogörs kortfattat för olika typer av kyrkorum, religioner och facktermer. Texterna, som till stora delar synes utgå från Wikipedia, måste ju för utrymmets skull bli kraftigt förenklade. I några detaljer finns brister, som bland annat framgår vid en jämförelse med bilderna i boken. Till exempel nämner uppräkningen av kyrkornas stilar inte modernismen, trots att en övervägande majoritet av kyrkorna tillkommit under 1900-talet och bär modernistiska drag. Inledningen anger också att ”katolikerna utgår från att de behöver god och rik arkitektur omkring sig för att bli och förbli goda människor, medan protestanterna utgår från att det är det skrivna ordet, vad som förmedlas, och inte omgivningen, som är viktigast”. Av bilderna i boken bekräftas detta möjligen om man jämför Kristus Konungens rikt dekorerade kyrka med Jehovas vittnens medvetet enkla lokaler, men i övrigt verkar en god och rik arkitektonisk omgivning ha varit viktig för de flesta samfund när resurserna tillåtit. I kyrkor med bakgrund i baptismen är visserligen bildframställningar ovanliga, men vanligast är de dock i stadens äldre evangelisk-lutherska kyrkor. I beskrivningen av S:t Johanneskyrkan anges sedan att den är ”en salskyrka med korsarmar och korabsid” trots att bokens ordförklaring på ett korrekt vis anger att en salkyrka just utmärks av att den saknar angivna byggnadsdelar. Sådana enskildheter skall dock inte lägga någon skugga över bokens förtjänster. Den främsta är de vältagna bilderna som visar på skalan av olika religiösa rum. De visar på skillnader i hur rummen är utformade mellan olika religioner och samfund med exempel från en av Sveriges storstäder. En annan är beskrivningarna av ”frikyrkor”, ortodoxa kyrkor, tempel och salar eftersom det är betydligt svårare att finna uppgifter om dem än för Svenska kyrkans äldre församlingskyrkor. Att Göteborg blev exemplet är symptomatiskt. Stadens historia med handel och sjöfart har medfört en viss tolerans mot en religiös mångfald. Författaren och fotografen Jop van Zelm van Eldik har tidigare arbetat med ett liknande bokprojekt i Nederländerna, ett land med kyrkor inom många olika samfund.

Som en jämförelse mellan böckerna kan sägas att båda är mycket rika på goda fotografier, både av helhetsvyer och detaljer. Medan bilderna i Andliga rum tar fasta på konstnärliga föremål söker Moderna kyrkor hellre spännande bildvinklar i rummet. Denna skillnad präglar också de beskrivande texterna, där den förra nämner enskilda saker i kyrkorummet och den senare arkitekturens former och uttryck. De är vackert formgivna och båda böckerna är mycket intressanta att bläddra i. Den ena därför att den visar på det arkitektoniskt bästa, den andra på den kulturella mångfalden.

Jakob Lindblad är fil.dr i konstvetenskap vid Uppsala universitet och arkitekturhistoriker.