Modernismens ansikten hos Kafka

”Kanske tyckte Kafka att det räckte att skriva ner drömmarna, att samma sak gällde för dem som för liknelserna, parablerna han skrev […] ’Alla dessa parabler vill egentligen bara säga att det ofattbara är ofattbart och det visste vi redan’. Och det kan nog också vara klokt av en sentida läsare att inte okritiskt försöka läsa Kafkas drömmar med Freuds eller Jungs glasögon; litteraturen vimlar av mer eller mindre skruvade och långsökta tolkningar enligt regelböckerna. Kafkas egen skepsis mot psykoanalysen borde också vara en varning – ’jag håller mig så långt bort från den som möjligt’ (1922).”

Drömmens värld bildar ett återkommande inslag i Torsten Ekboms bok om Franz Kafka, Den osynliga domstolen. Författaren tar med förkärlek fasta på den drömlogik och suggestiva atmosfär som genomsyrar många av Kafkas texter. Därutöver berörs oväntat många religiösa aspekter av författarskapet, en sida som ofta blivit försummad.

Ekboms framställning är inte kronologisk. Kapitlen kan läsas som mer eller mindre fristående essäer kring ett verk eller tema. Den som söker en helgjuten levandsteckning kan därför uppleva boken som fragmentarisk. Uppenbarligen har avsnitten också skrivits vid skilda tillfällen. Författaren garderar sig för upprepningar, varav somliga dock enkelt kunde ha strukits ur manuskriptet.

Trots det fångar Ekbom betydande delar av Kafkas liv och verk, och han framför sina synpunkter på ett klart sätt, gärna med stöd ur Kafkas omfattande dagbok och korrespondens. Han ger en egen tolkning av centrala texter, vanligen med skarp blick för underliggande motiv.

Lika tydligt framstår förtrogenheten med Kafkas omvärld. Ekbom sätter fingret på kulturella strömningar och speglar kunnigt modernismens olika ansikten. Samtidigt skildras atmosfärer från mellankrigstidens Centraleuropa. Diktar- och kritikerröster släpps fram i läsvärda (om än något mästrande) utvikningar. Dessa avsnitt berikar bilden av Kafka, även om porträttet ibland riskerar att hamna något i skugga, så att den intellektuella miljön tar överhanden.

Naturligt nog uppehåller sig Ekbom länge vid de tre romanerna – bokens titel anspelar ju på Processen. Han väger in skilda tolkningar, polemiserar mot en del, betonar andra. Handlingsreferaten är rätt långa, men som regel kärnfulla, mer än en presentation. Speciellt lockande är essän om Slottet, Kafkas sista roman, träffande kallad ett ”vandringsdrama i dämpad belysning”. Till skillnad från många andra kritiker lyfter Ekbom alltså även fram den religiösa problematiken, inte minst i Processen. Särskilt intressant – här liksom på andra håll i framställningen – är belysningen av Kafkas kontakt med östjudendomen.

Trots en naturlig fokusering på verken ryms även biografisk information – här är Kafkas dagbok av utomordentligt värde. Läsaren får bland annat följa tillkomsten av de olika verken, noveller och utkast inte minst. Samtidigt ges inblickar från Kafkas korrespondens, framför allt kärleksbreven till Felice (som omfattar två fylliga volymer) och till hans översättarinna Milena. Också nedtecknade drömmar granskas med skarpa ögon – materialet ger onekligen nycklar in i författarskapet.

Slutligen fångas även Kafkas humoristiska sidor, vilka kom som klarast till uttryck i dagböcker och brev. ”Den subtila humorn, aldrig medvetet understruken, är kafkaatmosfärens bärande underton”, skriver Ekbom. Joyce Carol Oates har uttryckt en liknande uppfattning – och menar att Kafka inte ska läsas gravallvarligt.

Torsten Ekboms bok sträcker sig alltså över vida fält. På så vis väcker den mersmak även på Kafkas oavslutade texter (de är många). Volymen rymmer också ett förstklassigt bildmaterial, stämningsfulla fotografier som lagts in i tre åttasidiga block.

Man vill i sammanhanget påminna om utgivningen av Kafkas samlade skrifter. Projektet, som nu kommit halvvägs – nio volymer av aviserade 18 – är en verklig kulturgärning från Bakhålls förlag och översättarna Hans Blomqvist och Erik Ågren. De båda senaste delarna, utgivna under året, består av dagboksanteckningar. Här blandas litterära utkast med personliga reflexioner, drömmar, bokkommentarer, intryck av teaterpjäser, med mera. Mycket fängslande läsning!