Moralens källa i Sovjetunionen

I den franska tidskriften ISTINA (1987:1-2) publicerades nyligen en ytterst intressant och unik dokumentsamling om den religiösa situatio¬nen i Sovjetunionen som även belyser Bernd Groths artikel längre fram. Dessa dokument från tiden 1979-1987 (s. 68–204) inleds med en rad artiklar bl.a. om den ökade religiösa repressionen under Jiårij Andropov, om samisdats tillkomst ge¬nom fader Sergej Jeludkov och omfattar också dokument om förföljelser mot baptister och pingstvänner.

Av särskilt intresse är en debattartikel av författa¬ren Avjeni Avtlasjenko i Komsomolskaja Pravda den 10 oktober 1986 Var finns moralens källa? som ISTINA återger (s. 5–6). Författaren tar ställning i den debatt som pågår i Sovjetunionen efter Mikhajl Gorbatovs tillträde som partisekre¬terare. Diskussionen började i juli 1986 när tre kända författare, Bykov, Atafijev och Ajtmaköv av olika anledning i pressen kritiserade den snäva religionspolitik som förts under Tchernenko. De hävdade att marxismen hade förstört moralens grundval genom att bekämpa kristendomen och skapa en ideologi som ger sig ut för att vara veten¬skaplig men där det moraliska kravet på ett grundläggande sätt har försvunnit.

Signaturen I. Kryvelev publicerade då i Komso¬molskaya Pråvda en artikel med titeln ”Flirt med

Gud?” i avsikt att bemöta denna meningsyttring som avvikande och slapp. Artikeln var onekligen inspirerad från statsmaktens sida. Frågan är öp¬pen om det var det gamla gardet i partiet eller den nya generationen. Diskussionen fortsatte un¬der sommaren 1986. Den 5 september publicera¬des filosofen E. Pylilo från Minsk ett ställningsta¬gande i tidskriften Litteraturen och konsten, ett organ för det bieloryska kulturministeriet (Bielo¬ryssland är den rådsrepublik som även kallas Vit¬ryssland), ”Gud är för ingenting”, där han vände sig mot Kryvelev. Då ingrep Moskvas propagan¬daministerium i debatten med en artikal i Kom¬somolskaya Pråvda under titeln ”Ateist i Guds namn”. Här anklagades Pylilo för att förråda den kommunistiska moralen som grundar sig på ateis¬men. I detta sammanhang skickade Avtusjenko en artikel till Pråvda som publicerades som vi påpekat den 10 oktober 1986. ISTINA återgav därav ett utdrag som tydligare än mycket annat i blixtbelysning avslöjar ett nytt sätt att tackla reli¬gionsfrågan.

”Det är ganska lätt idag att betrakta sig som en intellektuell. Men endast de har rättigheten att kalla sig så som har en brett förankrad kultur, människor som förmår skapa kvalitativa föränd¬ringar i sitt arbete och allmänt i kulturen.

Ett sorgligt tecken på kulturens undermåliga kvalitet är den succe som kommersiella filmer, skräpsånger, en själsförledande pseudopoesi, och romaner av värsta slaget gör. Den sanna kulturen finns att hämta i kunskapen om mänsklighetens samlade erfarenhet tiderna igenom.

Folkens historia och visdom, filosofernas tankar (inklusive kunskapen om religion), naturveten¬skaperna och konsten förmedlar denna erfaren¬het. Vi måste vara ärliga: Finns det många bland våra intellektuella med akademisk examen som skulle klara av att tentera i alla dessa fem ämnen?

Moralens källa är kulturen. Människans morali¬ska erfarenheter under historiens lopp (positiva och negativa) kan inte utestänga religionen, ty dess historia kan inte skiljas från historien i övrigt. Om reflexionerna över religionen inte visar sig vara bedrägliga till sin karaktär kan de inte tolkas som en ”Flirt med Gud”. Ordvändningen som är Lenins är en lyckad formulering. Men den har formulerats i en bestämd tid och vänder sig till bestämda personer. Det vore felaktigt att tilläm¬pa den utan vidare på dagens främsta författare. Tyvärr är det just så att Kryvelev gör det i sin artikel ”Flirt” med Gud”. Kryvelev har inte inväntat publiceringen av Ajtmakovs nya roman (”Stupstocken”) utan på förhand har han ankla¬gat författaren för att ”låta religionen lägga beslag på moralen”. Samma anklagelse riktas mot Bykov och Astafijev.

Varför skulle Bykov inte ha rätt att objektivt på¬stå att religionen – jämte många mörka drag som

han visar på – även bibringat alla folk betydande mänskliga värden? Är detta inte sant? Vi kan till exempel komma ihåg att kristendomen åstadkom obestridliga framsteg i det romerska riket. Det är inte bara en tillfällighet att de som förkunnade ”du skall inte dräpa” och ”älska din nästa såsom dig själv” av caesarerna kastades som föda för lejon. Kryvelev har rätt när han talar om korstå¬gens grymheter och inkvisitionens bål, om det blodiga hyckleriet av dem som har förvanskat kristendomens krav.

Vårt lands författning talar klart om konfessions¬frihet. Kyrkan är skild från staten och det är rik¬tigt. Men ingenstans i våra lagar står det att ateis¬men är statens lag. I vårt socialistiska samhälle står kommunister och personer icke-tillhörande partiet i förbindelse, troende och ateister. Ateis¬men väljs frivilligt och kan inte pådyvlas med makt. Ateismen borde stå som en manifestation av frihet i vårt samhälle liksom religionen. Den får alltså inte bli en manifestation för våldet.

Ateismen kan inte vara moralens källa. Kulturen är denna källa: den kultur som föds ur männi¬skans attityd, en samvetets kultur som inte behö¬ver diplom, en – kanske föga upplyst – själens kultur som instinktivt känner var sanning och var lögn finns. Om den instinktiva kärleken till san¬ningen låter sig förbindas med undervisning då kan moralens källa på intet sätt grumlas av falska teorier vare sig de handlar om religiös fanatism eller om den ”proletära kulturens” barbari.”