Mörklagd historia

Hur började dagens Europa? Med den bortrövade feniciska kungadottern, vars namn världsdelen fortfarande tycks bära? Eller är vi en flod där två vatten blandades för alltid: bibeln och den athenska klassiska kulturen?

Ett annat svar, i varje fall för oss som lever norr om den stora kulturdelaren Alperna, vore: i mötet mellan det romerska imperiet och germanerna (samt kelterna). Detta möte vill Historiska museet i Stockholm belysa i sin nya utställning, romerska speglingar. Rent bokstavligt är det dock fråga om mörkläggning. Sedan flera år tillbaka representerar detta museum ett mode – för att inte säga mani – att sänka utställningar i djupaste mörker med enstaka spotlights på föremålen. Mycket tröttsamt för betraktaren, som mer sällan har nattrovfågelns syn. Föremålen blir än mer isolerade än vad själva den fragmentariska uppläggningen skulle göra nödvändigt. Visst är det intressant att se romerskt exportgods, förmodligen politiska smörjmedel, i lokala hövdingagravar från både Tjeckien och Danmark. Nog är det lustigt att notera hur stor efterfrågan var utanför imperiets gränser på skopor och silar för vindrickandet, kanske använda också för lokala brygder. Visst ser man gärna fragment av bemålade fresker eller exempel på hur germanska stammar förstörde de besegrade fiendernas vapen och offrade dem åt makterna i djupet av mossar och kärr. Men man önskar sig mer.

Arrangemanget är vackert tänkt. Det börjar med figurer och figuriner av både romare och barbarer – den senare termen betecknade alla som inte talade grekiska eller latin som modersmål. Senare kommer guldsmycken och figuriner i bärnsten, lampor i brons och väggprydnader i bränd lera, gudabilder från huskulten och porträtt av stolta romare (de vackraste inslagen dock från långt senare tid, när gamla huvuden kompletterades med skönt bearbetad naturmönstrad sten), vapen i original och i nygjorda kopior, nyuppsydda germanska kläder, modeller av romerska hus och av germanska hyddor, exempel på hästbetsel och på skrift och på nordiska efterbildningar i lera av sådana ouppnåeliga lyxföremål som romerska glas – urvalet av föremål är rikt.

I sin strävan att locka en yngre och mer ljudberoende publik än museernas traditionella övre medelålder har man också spelat in fåglar och udda musikinstrument, vilket ganska opåkallat höjer ljudnivån.

Omväxlingen bland föremålen kan verka suggestiv, men slutligen blir det som en räcka lösryckta anekdoter. Det större sammanhanget får man treva efter i dunklet, med hjälp av egna kunskaper. Betecknande är att det inte finns en antydan om den mest bestående omformningen av det germanska (och keltiska) Europa utifrån romerska impulser, nämligen den kristna kyrkan.

Olika föredrag, filmer och diverse tillfälliga arrangemang är tänkta att bidra till helheten eller åtminstone underhållningen. För den antikintresserade är det både roligt och tankeväckande att få en sammanställning av så många och skilda föremål, enligt uppgift sjuhundra stycken. Själva ämnet hade dock krävt en mer sammanhållen framställning. Samt belysning istället för mörkläggning.