Mozarabisk jul

Guds förkroppsligande i dag

Dig, Herre Jesus Kristus, du vår Gud som frälser människan på mångahanda sätt,

du Människa-i-Gud med enastående makt,

dig åkallar, lovprisar och ber vi: var oss nära, skona, förbarma, benåda.

Lägg längtan i vårt hjärta och uppfyll den.

Lägg ord på våra läppar och bönhör dem.

Ge kraft till handling och välsigna den.

Vi ber inte att du för vår skull upprepar din kroppsliga födelse,

som en gång skedde på denna dag.

Vi ber att du i oss förkroppsligar din osynliga Gudom,

så att det som skedde köttsligen en enda gång i Maria

sker i dag med Kyrkan andligen:

att en tveklös tro befruktas med dig,

att ett svekfritt sinne framföder dig,

att själen förblir överskyggad av den Högstes kraft.

Lämna oss inte, utan utgå ifrån oss.

Må du verkligen vara Immanuel: vår Gud-med-oss.

Migne, Patrologia latina, LXXII, 428.

Maria och Kyrkan

Det är i sanning tillbörligt och rätt att lovsjunga din allmakt och ömhet,

mildaste Fader, du som skänker oss lovsångens gåva.

Ty efter lång tid föddes på denna dag vid tidens slut

för vår skull Kristus Jesus, din enfödde Son,

som alltid var hos dig och hos sig.

Han blev tjänarinnans son, sin moders Herre.

Marias barn blev Kyrkans livsfrukt.

Maria föder honom, Kyrkan tar emot honom.

Den lille utgår av Maria, av Kyrkan utbreds den Väldiges makt.

Maria frambringade folkens Frälsning, Kyrkan frambringade folken.

Maria bar livet i skötet, Kyrkan i dopet.

Kristus ingöts i hennes kropp, i Kyrkans vattenflöden ikläds man Kristus.

Genom Maria föds Den som var, genom Kyrkan återfinnes den som var förlorad.

I Maria får folkens Frälsare liv, i Kyrkan får folken liv.

Genom Maria kom den som tar bort världens synder,

genom Kyrkan tog han bort de synder, som han kom för att ta bort.

Genom Maria grät han över oss, genom Kyrkan botade han oss.

Genom Maria blev han spädbarn, genom Kyrkan den Väldige.

Då gnydde han, nu triumferar han.

Genom Maria lekte han med skallran, genom Kyrkan lägger han riken under sig.

Han smekte Maria med barnets älskvärdhet,

han trolovade sig med Kyrkan med friarens frimodighet.

Omisskännliga bevis på dyrbar och ömsesidig kärlek:

Brudgummen gav Bruden som gåva det levande vattnet,

när Kristus gav Kyrkan det bad som en gång för alla gjorde henne skön i hans ögon,

han gav henne glädjens olja, när hon smordes med väldoftande krisma,

han bjöd henne till sitt bord och mättade henne med yppersta vete

och fyllde henne med ljuvlighetens vin,

han klädde henne i rättfärdighetens smycke,

han gav henne en gyllene skrud av alla slags dygder.

Han gav sitt liv för henne.

Han gick i döden och krossade den

och skänkte henne bytet som morgongåva, han den segrande Konungen.

Han gav sig själv som mat och dryck och klädnad.

Han gav löftet om det eviga riket,

han lovade att ställa henne vid sin högra sida som drottning,

och detta som förunnades hans mor:

att befruktas, fast med bevarad jungfrudom, att föda, fast med bevarad ungdom.

Det Maria fick en enda gång, det får Kyrkan alltid:

att sitta som hustru i skönhetens brudgemak

och i ömhetens famn rymma en allt talrikare avkomma.

Livgivande utan lystnad!

Hon är i honom, berikad av honom,

hon frambär åt sin Brudgum och Herre sina ödmjuka gåvor.

Sin egen offergåva frambär hon: att hon trodde honom,

att hon följde hans förebild och återgäldade kärleken,

och detta som helt och hållet är hans gåva:

att hon förmådde det hon ville, att hon ville det hon förmådde.

Hon gav honom martyriets rosor, jungfrulighetens liljor, renhetens violer.

Han sände henne betalningen genom sin viljas apostlar:

allt det han förvärvat med sin möda.

Därför står hon nu vid hans högra sida

i lycklig och härlig evighet,

och tillsammans med alla änglar bekänner och lovsjunger hon

honom och dig, allsmäktige Fader, du som råder med den helige Ande,

och hon säger:

Helig, helig, helig …

A. Hänggi & I. Pahl (utg.), Prex eucharistica (Spicilegium Friburgense, 12, 1968), 502 f.

Översättning: Anders Piltz

Anders Piltz är präst i Dominikanorden, biskopsvikarie för gudstjänstlivet i Stockholms katolska stift, professor emeritus i latin vid Lunds universitet.