Muslimska ledare i öppet brev till påven

Debatten efter påven Benedictus XVI:s föreläsning Tron, förnuftet och universitetet som han höll vid universitetet i Regensburg den 12 september (se Signum 7/2006, s. 3–16) tog den 15 oktober en intressant och uppmärksammad vändning. Den dagen publicerade nämligen 38 framstående muslimska religiösa ledare och teologer från en rad olika länder ett öppet brev till påven som respons på talet i Regensburg. Brevet är formulerat i en respektfull ton och innehåller en rad positiva anknytningspunkter för en fortsatt konstruktiv dialog mellan muslimer och katoliker. Samtidigt beklagar man olika brister och ensidigheter som man menar finns i påvens framställning av den muslimska tron i dennes tal i Regensburg.

Det öppna brevet överlämnades av en av brevets undertecknare, professor Muhammad bin Talal, nära rådgivare till Jordaniens kung Abdullah II, till den Heliga stolens representant i Jordanien, den apostoliske nuntien i Amman. Brevet publicerades samtidigt på internet, på hemsidan till den i Los Angelesbaserade muslimska publikationen Islamica Magazine.

Brevets författare vill föra en teologisk dialog i öppen anda för att främja vänskapliga relationer mellan världens muslimer och katoliker. Syftet med brevet är också att bemöta olika former av kritik och att reda ut olika missuppfattningar om islam som man kan möta i västvärlden. Författarna välkomnar utan reservationer de förtydliganden som påven Benedictus XVI i olika sammanhang i efterhand har framfört för att klargöra sin avsikt med föreläsningen i Regensburg. I starka ordalag fördömer man dessutom mordet på en oskyldig katolsk nunna, syster Leonella Sgorbati, som ägde rum i Somalia den 17 september som en reaktion från muslimskt håll på påvens tal.

I brevet citeras med gillande ett längre avsnitt ur Andra Vatikankonciliets deklaration om kyrkans förhållande till de icke-kristna religionerna, Nostra aetate. Den texten utgör för katolikernas del en Magna charta för den moderna dialogen med muslimerna, och efter konciliet har den texten inspirerat till en intensifierad interreligiös dialog med den muslimska världen. I brevet framhävs också på ett särskilt positivt sätt påven Johannes Paulus II:s betydelse för religionsdialogen mellan katoliker och muslimer. Redan från början av Johannes Paulus II:s pontifikat märktes en ökad satsning på just dessa frågor från katolska kyrkans sida. Så var det exempelvis under hans många resor till de olika kontinenterna världen över en viktig angelägenhet för Johannes Paulus II att också möta företrädare för islam, och han uppmanade katolikerna i de olika länder han besökte att tillsammans med muslimerna engagera sig för en ”kärlekens och solidaritetens kultur”. (För mer information om dialogen mellan katoliker och muslimer under Johannes Paulus II se Signum 2/2002 s. 27–53.)

De 38 muslimska ledarnas öppna brev till Benedictus XVI utgör ett nytt och intressant steg i relationerna mellan katolska kyrkan och islam. Dokumentet är unikt, både med tanke på dess innehåll och med tanke på vilka som står bakom det. Aldrig tidigare har en sådan typ av dialog ägt rum på så hög nivå mellan världens bägge största religioner. Man kan utgå från att man i Rom noga överväger på vilket sätt man bäst bör svara på denna unika chans till en fördjupad dialog mellan världens katoliker och muslimer.

Bland de många framstående företrädare för islam som skrivit under det öppna brevet till påven finns bland andra professor Muhammad Said Al-Buti, dekan för den teologiska fakulteten vid universitetet i Damaskus; professor Mustafa Cagrici, stormufti av Istanbul; professor Ali Jumuah, stormufti av Egypten; shejk Abu Bakr Ahmad Al-Milibari, generalsekreterare för organisationen Ahl Al-sunna i Indien; shejk Ahmad Hasyim Muzadi, ordförande för Nahdat al-Ulema i Indonesien; professor Seyyed Hossein Nasr vid George Washington University i Washington DC; professor Muhammad bin Talal, prins av Jordanien; samt shejk Hamza Yusuf Hanson, direktor för Zaytunainstitutet i Kalifornien i USA.

Signum återger i detta nummer deras öppna brev till påven i dess helhet i svensk översättning.