Mysteriebefriade mirakler

Den nyutkomna boken Dokumenterade mirakler belyser det otillräckliga i en naturalistisk grundhållning som inte lämnar utrymme åt det övernaturliga. Kristna är också präglade av detta och duckar för att förklara spänningen mellan en tro som inbegriper under och en naturalistisk världsbild. Författaren Micael Grenholm introducerar begreppet VOTEB som står för vetenskapligt oförklarliga tillfrisknanden efter förbön. Att sådana finns torde vara klarlagt och svårt att förneka av någon. Den kristna historien alltifrån biblisk tid till i dag är full av exempel på mirakulösa helanden. Tvekar man om sanningshalten i Bibelns berättelser och de talrika vittnesbörden från katols­ka vallfartsorter vars kyrkväggar är formligen tapetserade av kryckor och andra votivgåvor från dem som blivit helade, så ges i boken väldokumenterade exempel från vår egen tid med medicinska undersökningar och sjukjournaler.

Micael Grenholm är pastor i en frikyrkoförsamling i Uppsala och känd förespråkare för karismatisk kristendom. Som redaktör för bloggen Hela Pingsten pläderar han för att förena karismatik, evangelisation och aktivism för fred och rättvisa.

Att han nu kommit ut med en bok som handlar om mirakler var något oväntat, men han tar sig an uppgiften med samma grundlighet som i sitt karismatiska och sociala engagemang.

Utan anspråk på att vara filosof av facket går Grenholm på djupet med de kunskapsteoretiska frågorna och ställer skarpa intelligenta frågor till forskare som företräder naturalistisk forskningsmetodik. En av bokens höjdpunkter är intervjun med Cecilia Wassén, docent i Nya testamentets exegetik vid Uppsala universitet, där han borrar sig in i frågan hur en forskningsmetodik som utesluter under förhåller sig till när det tycks uppenbart att oförklarliga ting sker som svårligen låter sig reduceras till ännu inte upptäckta naturliga förklaringsmodeller. En annan höjdpunkt är ett möte i S:ta Clara kyrka mellan förbundet Humanisternas tidigare ordförande Christer Sturmark och Elsie Lindqvist, som efter förbön blivit botad från en långt framskriden cancer på ett sätt som läkarna betecknar som oförklarligt. Sturmark får ta del av dokumentationen och godtar denna.

Grenholm är tydlig med att han är troende kristen och bejakar både Kristi uppståndelse som ett äkta under och praktiserar de andliga nådegåvorna inklusive bön för helande i sin vardag. Att det går att på ett intellektuellt hederligt sätt bejaka den övernaturliga dimensionen av den kristna tron är ingen nyhet för oss troende kristna, och i det avseendet kommer boken inte med något nytt. Förtjänsten är att boken på ett rakt och i bästa mening naivt öppet sätt behandlar frågorna i dialog med skeptiker både utanför och innanför kristenheten. Boken fyller ett allmänbildningsintresse genom att dokumentera fakta som inte bekvämt kan integreras i en oreflekterad naturalistisk syn på verkligheten, samtidigt som den kan vara utgångspunkt för fortsatt debatt där tron, förnuftet och vetenskapen kan mötas och utveckla nya kontaktytor och argument i frågor om trovärdighet och skapande apologetik med möjlighet till större öppenhet gentemot evangeliet från allas sida (jfr Evangelii gaudium § 132).

Även om man accepterar att VOTEB existerar i sinnevärlden säger det i sig ingenting om orsakssambandet. Vetenskapligt kan man inte dra slutsatsen att det rör sig om äkta mirakler. Grenholm försöker sig dock på att dra slutsatser i den riktningen, och i förlängningen också se det som bevis på Guds existens, men här blir argumentationen tunnare och han har blivit kritiskt bemött från flera håll.

Samtidigt finns det inget motsatsförhållande mellan tro och vetande. Vår tids rationella tänkande har en bakgrund i den katolska kyrkans systematiskt rationella angreppssätt som svarade på reformatorernas kritik mot det katolska som någonting mystifierat och luddigt. Grenholm beskriver hur det inom den katolska kyrkan från 1600-talet etablerades en strikt vetenskaplig metod för att studera helandeunder som ju krävdes i samband med helgonförklaringar. Vatikanens arkiv är fullt av dokumentation på sådana under där kraven är mycket strikta på att helandet skall vara omedelbart, bestående och klart verifierat av läkarvetenskapen samt att det uteslutits att det skulle kunna finnas någon naturlig förklaring till helandet. Samma strikta kriterier har tillämpats också i kyrkans bedömning av de helandeunder som skett i vallfartsorten Lourdes.

Det finns dock något som blir problematiskt när man alltför ivrigt försöker gripa om det kristna mysteriet genom att fånga det i vetenskapliga bevis. Det gäller såväl det stora kristna undret – uppståndelsen – som helanden och andra manifestationer som sker genom de andliga nådegåvorna i verksamhet bland oss kristna i historien och i dag. Ju mer vi försöker gripa om det, ju mer rinner det som sand genom våra fingrar. Även om vi med full visshet skulle kunna vetenskapligt bevisa Jesus uppståndelse, så skulle det inte räcka som grund för att väcka tron i människors hjärtan. Vill man inte tro, så kommer man inte att tro även om man har bevis. Därför sade Jesus till Thomas: ”Du tror därför att du har sett mig. Saliga är de som inte sett men ändå tror.” Jag tror det var av samma skäl Jesus ofta uppmanade dem som var med om helandeundren att inte berätta för någon vad de varit med om. Det spektakulära i undret kanske till och med kunde stå i vägen för den genuina tron.

Uppståndelseundret sker därför lika mycket i våra hjärtan i dag som det var en fysisk realitet för 2 000 år sedan. Den stora utmaningen i dag för kristenheten är inte att vetenskapligt överbevisa om någonting, utan att evangelisera på ett sådant sätt att tron väcks i människors hjärtan. Det perspektivet hjälper oss Grenholm inte att fördjupa. Mysteriet saknas, vilket är synd i en bok som har det uttalade syftet att väcka tron.

Bengt Malmgren är läkare, verksam i Enskede.