Några reflektioner inför ungdomssynoden

När jag tänker på ungdomssynoden, som hålls i Vatikanen nu under oktober, finns det flera viktiga frågor som jag hoppas kommer att diskuteras. Frågor och utmaningar som rör vårt samhälle, men framför allt frågor som handlar om skillnader mellan samhällets värderingar och katolska värden. Jag kommer här att presentera tre områden som är viktiga för mig, som ung katolik i Sverige i dag.

Ett sekulariserat Sverige

Vi lever i ett sekulariserat samhälle, där den katolska kyrkan utgör en minoritet. Självfallet resulterar detta i en rad problem eller svårigheter för oss unga katoliker. Man blir ofta ensam i sin tro och sina värderingar. Att vara annorlunda är i och för sig inte något negativt, men risken att falla för majoritetens tryck blir mycket stor.

Dagens svenska samhälle har skapat ett slags kultur, där många biter sig fast i vissa värderingar, trots att de flesta inte ens kan motivera sina åsikter. En avvikande åsikt eller värdering blir därför mycket främmande. Med dagens framväxande feminism blir det till exempel en självklarhet att abortfrågan handlar om att skydda kvinnans rättigheter. Det blir mycket svårt att stå upp för barnets rättigheter, utan att få märkliga blickar eller invändningar. Det är i dag en självklarhet att du ska kalla dig feminist, om du tycker att kvinnor och män är lika mycket värda, trots att dagens feminism utvecklats till så mycket mer än bara en tanke om jämställdhet mellan könen. Du hamnar fort i ett utanförskap om du inte håller med.

Skolan förvränger synen på äkta kärlek. I skolan presenteras en syn på kärlek där det främst handlar om njutningar och möjligheten till största möjliga lycka för en själv. Att kunna ge åt andra och se medmänni­skan, ersätts med att själv kunna få och att tillfredsställa sina egna behov. Gapet mellan den kristna synen och samhällets syn blir mycket stort.

I ett sekulariserat samhälle söker man det goda endast i materiella ting. Många skulle kanske även hävda att en del av lyckan består i de materiella saker som man köper, vilket ger ett lyckorus för stunden men som försvinner lika snabbt som det kom. Den lyckan består inte. Trots att vi lever i ett land med god standard och stor potential, är många människor och speciellt unga så olyckliga. Ironiskt nog; ju rikare vi blir och ju bättre vi får det, desto olyckligare verkar vi bli. Vad beror det på? I en materiell värld blir strävan efter ännu mer det viktigaste. Tacksamhet och glädje över det man har glöms bort. Många av mina egna kompisar från skolan lägger alltför mycket fokus på det som är dåligt. Missnöje och missmodighet är något återkommande som jag ofta möter hos andra. I stället för att se alla fantastiska vardagliga möjligheter blundar man och öppnar ögonen bara för det som man ännu inte har.

I takt med att unga blir allt olyckligare växer sig också individualismen allt starkare. Det är upp till var och en att skapa sin egen mening med tillvaron, och det är upp till var och en att på egen hand lyckas. Var och en får hitta sin egen glädje och sin egen lycka. Målet är att bli så framgångsrik som möjligt. Mycket av det som ger oss verklig glädje kvävs. Det är lätt att som ung katolik falla in i samma mönster, speciellt när det utgör en daglig verklighet. Men det är just då som det är viktigt att vända sig till Gud för att bli påmind om den eviga lyckan. Vi bör i stället vittna om gemenskapen i Kristus, att hjälpa andra och att se lyckan i att ge till and­ra i stället för att hela tiden få.

Det känns på många sätt svårt att som katolik leva i ett sekulariserat land. Hur ska man förhålla sig till samhällets värderingar? Hur ska man vittna om Kristus i ett land, där ingen vill lyssna? Ett av våra uppdrag som kristna är sprida Guds ord till andra. Svårigheten med detta uppdrag är att just religion diskuterar man inte, samt att många har en bild av kristendomen som något som hör till historien, men som inte längre behövs. Med dagens sociala medier förstärks dessutom vars och ens egna åsikter med hjälp av filterbubblor. Därför blir det svårt att över huvud taget kunna inleda en dialog med olikartade åsikter. Ingen lyssnar. Alla lever i sina parallella världar.

Som tur är finns det andra sätt att dela Guds kärlek på. Jag tycker att det är viktigt att vi unga svenska katoliker inte faller i missnöjets och missmodighetens fälla. Hur man undviker detta förväntar jag mig att ungdomssynoden tar upp.

Unga katoliker lämnar kyrkan

Alltför många ungdomar lämnar i dag kyrkan efter konfirmationen. Många går i undervisningsgrupper fram till konfirmationen och därefter försvinner de helt från kyrkan. I min egen konfirmationsgrupp gick vi från att vara 20 ungdomar till endast 9 ungdomar på ett år. Detta verkar vara ett återkommande fenomen efter varje års konfirmationsgrupper. Hur det ser ut i andra länder jämfört med Sverige kan jag inte svara på. Att så många unga lämnar kyrkan vittnar möjligen om, att det var något som saknades under undervisningstiden. Den undervisning som vi har i dag kanske inte är tillräckligt anpassad eller tilltalande för ungdomar. Av vad jag själv har hört, är en av anledningarna till att unga katoliker lämnar kyrkan efter konfirmationen också den, att de inte finner någon samhörighet eller gemenskap i kyrkan. Många unga katoliker är redan ensamma bland sina vänner i vardagen. Därför är det särskilt viktigt att de kan finna sann gemenskap i kyrkan för att på så sätt känna sig trygga.

Kyrkans framtid vilar på ungdomarna. De behövs för att stärka de äldre och för att ge hopp om en kommande generation. Således är det problematiskt att så många unga också lämnar kyrkan. Konfirmationen är klimax på hela undervisningsperioden, där man själv får ta sin tro i egna händer.

Alla kateketer har ett viktigt uppdrag, då det är de som formar ungdomarna. Därför är det av stor vikt att de når ut till dagens ungdomar och möter dem på deras nivå. Den nya generationens ungdomar kan finna det lättare att dela sin tro genom sång och musik. Ett mycket viktigt möte för ungdomar i detta sammanhang är Världsungdomsdagarna. Där får ungdomar chansen att möta andra unga med samma tro från hela världen. Det ger också ett tillfälle att växa i tron och i gemenskapen och på så sätt möta svårigheter och finna sin plats i samhället och i kyrkan.

Vårt samhälle i dag präglas även av en utvecklad digital teknik. Med tanke på det bör möjligtvis dagens kyrkliga undervisning ta mer hänsyn till den tekniska utvecklingen. Tekniken bidrar till hur vi ser på andra, på världen, hur vi kommunicerar och tar till oss information. Det är dessutom något som ligger ungdomar nära till hands och därför bör kyrkan också nå ut till ungdomar på detta sätt.

Ungdomssynoden understryker vikten av att kunna hjälpa unga att urskilja sin kallelse i livet. Det är ett tydligt exempel på vad dagens kateketer kan undervisa om. I och med att kateketer behöver möta ungdomar i deras verklighet ska de även anpassa sig efter dem. Undervisningen måste vara tilltalande för ungdomar. Jag uppfattar det som att ungdomar ibland inte känner sig berörda av det som diskuteras eller tas upp på undervisningstillfällena. Många ungdomar är dessutom omedvetna om vad det innebär att vara katolik, vilket på många sätt är problematiskt.

Olika vittnesbörd kan vara till stor hjälp för ungdomars kallelse. Genom att höra om andra människors väg eller kallelse till tro kan deras egen väg stärkas eller belysas. Det kan till exempel vara enkla berättelser om att finna Gud i vardagen. Även helgonen kan här ses som förebilder för hur Gud kallar oss att leva. Den heliga Thérèse av Lisieux är ett utmärkt exempel på hur vi kan leva vår vardag med Gud. Hon levde i kloster och fullföljde sina vardagsuppgifter, men hon lade kärlek i varje sak hon gjorde, oavsett hur stort eller litet det var.

Trots att vi katoliker i Sverige utgör en minoritet, blir vi ju också trots allt en allt större grupp på nationell nivå. Aktiviteter, möten och resor anordnas i Sverige för unga katoliker. Det finns ett stort utbud inom kyrkan för just ungdomar. I min egen församling fanns det dock ingen fungerande ungdomsgrupp förrän några av oss åkte på Världsungdomsdagarna och blev inspirerade att starta en. Innan dess var det endast konfirmationsgrupperna som existerade och efter konfirmationen tog allt slut. Det var just därför vi också valde att starta en ungdomsgrupp. Jag tror att det finns ett stort engagemang i den katolska kyrkan och för ungdomarna i Sverige, men ibland når det inte fram. Bristen på kommunikation gör att vissa katolska ungdomar går miste om alla aktiviteter, läger och resor som anordnas just för dem. Dessutom är det jätteviktigt att det finns eldsjälar som organiserar, vill vara kateketer eller andliga följeslagare, som kan hjälpa ungdomar att växa i tron och urskilja sin verkliga kallelse.

Synen på kyrkans struktur

Jag möter ibland människor som tycker att kyrkan är kvinnofientlig och gammaldags. Allt ska vara jämställt mellan könen och det är kontroversiellt att kyrkans hierarki i stort sett är en manlig struktur. Därför får kyrkan ofta kritik för att vara mansdominerad. Var är kvinnornas plats i kyrkan? Många hävdar att kvinnor borde kunna få bli präster. Men bara för att kvinnor inte kan bli präster betyder det ju inte att de inte är lika mycket värda och inte har sin plats. Våra olikheter skiljer oss åt men gör också att vi kompletterar varandra. Statistiskt sett är det många fler kvinnor som går i kyrkan. Detta tyder kanske på att kvinnor som går i kyrkan troligtvis inte känner sig diskriminerade. Ryktet målar dock upp en felaktig bild av kyrkan och bygger på en syn utifrån, som handlar om att män och kvinnor bör göra exakt samma saker. Kvinnor har en minst lika viktig roll i kyrkan som män. En mycket viktig person för oss katoliker och för kyrkan är Moder Maria. Utan hennes öppna mottagande av Jesus skulle inte vår kyrka finnas. Hon är en stor förebild för oss.

Många ser också en problematik i att kyrkan är mansdominerad organisatoriskt och hierarkiskt. Lägg till detta alla skandaler som präster varit inblandade i och som uppdagats den senaste tiden. Kan man ha förtroende för en kyrka som styrs av endast män? Kan man ha förtroende för en kyrka som undanhåller sanningen för sina medlemmar? Trots att kyrkan är mycket benägen att lyssna på dagens utmaningar och behov, tycker jag det är av stor vikt att ungdomssynoden tar upp dessa frågor och hjälper oss ungdomar att få nytt hopp för framtidens kyrka.

Julie Zyka är studerande i Uppsala.