Att påven Johannes Paulus II framställer jungfru Maria både som arketyp för kvinnan och som det fullkomligaste uttrycket för kvinnans värdighet och kallelse kan väl knappast förvåna. Hans apostoliska brev Mulieris Dignitatem, om kvinnans värdighet, daterat 15 augusti och offentliggjort 30 september som en avslutning på hela katolska kyrkans Maria-år visar detta tydligt. Snarare är det väl framställningsformen, en meditation på mycket hög teologisk och filosofisk abstraktionsnivå, som kan verka förbryllande.
Kvinnliga mänskliga natur. ”Han har gjort stora ting med mig”, betyder att hon upptäckt den stora rikedom och de personliga resurser som hon har som kvinna, den kvinnliga egenarten, just sådan som Gud önskar att hon skulle vara, en person för sin egen skull, som finner sig själv genom att ge sig själv. Denna insikt måste ständigt uppenbaras i varje kvinnas hjärta och utforma hennes kallelse och liv (11).
Man kan därför som vissa kommentatorer också gjort undra om påven med sitt apostoliska brev avser att förändra sakernas tillstånd för kvinnan i allmänhet och för katolska kvinnor i synnerhet. Ja, t.o.m. om han ens visar tecken på att vilja det. Den som söker efter formuleringar som skulle tyda på detta söker nog förgäves och borde hellre avvakta mer konkreta bud från den allmänna biskopssynoden som aviserat ett yttrande om lekmännen vilket enligt kardinal Ratzinger snart kommer att publiceras.
Brevet fokuserar kvinnan, hennes kallelse och värdighet i skapelsen. Detta perspektiv medför att kvinnan i mångt och mycket får stå som typ för människan. Vilken kristen man torde inte känna sig rätt åsidosatt av en formulering som följande?
Påven mediterar utifrån den bibliska skapelsetraditionen. Människan är skapad till Guds avbild. Att vara Guds personliga avbild gör henne i princip lika oersättlig och okränkbar som Gud själv. Hon blir en person i relation till Gud, sin skapare. I hennes eget väsen ligger alltid den gudagivna gåvan att upprätthålla kontakt med Gud och med medmänniskan, att vara en spegel, inte för självbespegling utan för att reflektera sin motpart. Hon blir vad hon är ämnad att vara inte genom att söka sig själv utan genom att ge sig hän. Människans sexualitet är ytterst förmågan att helt vända sig från sig själv mot den andre. Då speglar människan den treenige som lät sig ”utblottas” när den vi kallar sonen blev människa.
Djupast handlar brevet om den kärlek som befruktar människan när hon följer sin kallelse att dela Guds innersta liv.
Med Maria kommer något nytt som rör alla kvinnors värdighet och kallelse. ”Han som är mäktig har gjort stora ting med mig” (Luk 1:49). Dessa ord syftar säkert på konceptionen av hennes son som är ”den allra högstes son” (Luk 1:32), Guds helige, men de kan även antyda att Maria upptäckt sin egen
”Bibeltexten visar tydligt att den essentiella järnlikheten mellan man och kvinna är funtad i deras mänsklighet. Till sitt ursprung är bägge personer till skillnad från andra levande varelser” (6). Detta är grunden för människans rättigheter och all rättvisa. Partners in the Mystery of Redemption kallar de nordamerikanska biskoparna det första utkastet till ett herdabrev om kvinnans ställning i kyrka och samhälle.
De nordamerikanska biskoparna har funnit sitt pastorala uttryckssätt genom att skapa ett stort kontaktnät av experter och berörda inom det område de vill yttra sig. På så sätt tillkom herdabreven om ekonomin och om freden. Ambitionen nu har varit att lyssna till så många kvinnor som möjligt. Uppskattningsvis har 75 000 kvinnor varit involverade sedan 1972 då den första kommittén tillsattes. Texten behandlar en mångfald frågor ställda av kvinnor från universitet, college, arbetsliv, familj i 100 olika stift. Frågorna är samlade kring fyra huvudteman: kvinnans värdighet som person, kvinnan i relation till mannen, kvinnan i samhället, kvinnan i kyrkan.
Biskoparna resonerar mycket konkret om kvinnans situation och påpekar att den som talar om rättvisa själv måste vara rättvis för att bli trovärdig. Jämlikheten i kyrkan kommer till uttryck genom att kvinnan i liturgin kan göra allt som inte kräver prästvigning. Teologisk utbildning av kvinnor uppmuntras för att kvinnan skall kunna använda sina gåvor i förkunnelsen i kyrkan. Erfarenhet, utbildning, förmåga skall avgöra på vilken nivå som lekmännen kan göra sin insats i kyrkan – inte kön. Med den kanoniska lagen från 1983 tillkom en rad nya områden. Man hänvisar till att män och kvinnor bör samarbeta i kyrkans ledning. Biskoparna betonar att kyrkan behöver kvinnornas aktiva närvaro för att kunna spegla hela Guds kärlek till sin skapelse.
Dessa båda dokument visar hur katolsk teologi idag kan finna olika uttrycksformer. Kyrkan har uppdraget att ständigt reflektera över sig själv och sitt apostolat.
Påven begrundar det stora mysteriet i sin meditation utifrån den bibliska traditionen som framställer hur ”Kristus älskade kyrkan och gav sitt liv för henne” (Ef 5:25). Bilden av äktenskapet låter sig här inte skiljas från den verklighet som beskrivs. De nordamerikanska biskoparna för dialogen på ett konkret plan genom att lyssna till kvinnorna och ta del av deras bekymmer och speciella problem som individer, i samhället och i kyrkan – som en mor i.ett öppet samtal med sina döttrar.