Natten är mitt ljus

Själens dunkla natt hos Johannes av Korset känner vi alla till. Möjligen har vi också haft hans natt i åtanke någon gång under dystra tider. Frågan är vad vi förstått av den dunkla natten. Att Johannes av Korsets definition av natten är helt igenom positiv och att han betraktade det som högsta lycka att få gå igenom mörkret, har vi kanske inte tänkt närmare på. Denna insikt och många andra förmedlar karmeliten Wilfrid Stinissen (forts WS) till oss i sin senaste bok Natten är mitt ljus. Boken utkommer i lagom tid före 400-årsminnet av Johannes av Korsets död, den 14 december 1991. – Det är den dunkla natten som är utgångspunkt men avsikten är att ge en överblick över Johannes av Korsets hela lära, sägs det i förordet. Man kan se boken som en substantiell introduktion till Johannes av Korsets samlade verk eller som en nyckel för att komma in i denne mystikers värld. Liksom i Inre vandring, där WS gör Den inre borgen av Teresa av Avila tillgänglig för nutida läsare, görs i Natten är mitt ljus ett liknande försök att översätta Johannes av Korsets skildring av natten till vår tids språk. En översättning är alltid en tolkning och således personlig. Den aktuelle ”översättarens” tolkning grundas på ett långt liv i Johannes av Korsets anda och en gedigen erfarenhet av andlig vägledning.

Den som till äventyrs trodde att den dunkla natten såsom mystisk erfarenhet endast berör ett fåtal människor, mystikerna, får ompröva sin uppfattning redan på första sidan. Mystiken behöver avmytologiseras, säger WS. ”Alla kristna är potentiella mystiker.

…den dunkla natten är en ofrånkomlig etapp på vägen till Gud. Var och en som tar sin tro på allvar måste genom natten.” (s. 9) Johannes av Korset är en av de största mystikerna och vår egen natt kan knappast jämföras med hans natt. Men vi kan ändå ha samma grundläggande erfarenhet som han, nämligen en erfarenhet av död och uppståndelse, fast i mindre format, menar WS. Det finns skäl att tala mer allmänt om mystik i vår tid, säger författaren och refererar till Karl Rahners kända ord om att morgondagens kristne kommer antingen att vara mystiker eller att inte alls vara kristen. Man kan skönja en större spridning och universalisering av mystiken i dag. WS kastar ut det något djärva påståendet att vi som lever nu har bättre förutsättningar att bli mystiker än våra förfäder, eftersom vi klarare kan urskilja vad som är väsentligt på den andliga vägen. Therese av Lisieux har här varit oss till hjälp i sin återupptäckt av evangeliets syn på helighet. Vägen till Gud är rakare i dag och vi kan nå målet snabbare, anser WS. Han säger inget om dagens eventuella hinder på vägen. Hur skall man se på t.ex. okunskapen om det mest elementära i tron, materialismen, den nyandliga förvirringen?

Att nå sitt centrum är ett huvudtema hos Johannes. Vad hela boken egentligen handlar om uttrycks i en sammanfattning utifrån detta tema: ”… Johannes av Korset betraktar den andliga utvecklingen som en väg mot själens centrum. Gud som bor i detta centrum, ja som är det, lockar själen som lever i exil. Han vill att hon skall lämna periferin och förena sig med honom i sin medelpunkt. För att underlätta uppbrottet fördunklar han först hennes utsida (sinnenas natt). När själen möter endast mörker där, drivs hon till att söka sin glädje djupare. Hon finner den så småningom i sin ’ande’, och blir överlycklig, för denna glädje är ojämförligt mycket större än den hon fick smaka på sitt väsens yta. Men inte heller här, på andens nivå, får hon fastna. Gud vill att hon går vidare, och därför höljer han också denna nivå i mörker (andens natt). Åter försvinner glädjen och åter måste själen bryta upp. Eftersom hon trodde att hon på denna andens nivå hade funnit sin rätta identitet, innebär förlusten av den andliga glädjen en radikal identitetskris. När denna kris bejakats och är genomliden tar Gud själen in i sitt eget gudomliga liv. Han drar henne in i hennes centrum.” (s. 30 i)

I sin ”översättning” använder WS ibland ett psykologiskt språk. Den dunkla natten som en övergång från illusion till verklighet är ett sådant exempel. Gud är terapeuten som under den dunkla natten för människan ut ur hennes illusion, lögnen, tillbaka till verkligheten, sanningen.

Natten genomlevs av varje enskild människa i ett bestämt psykologiskt sammanhang. Ett särskilt kapitel ägnas därför åt de psykologiska implikationerna. Vad är ångest, depression och vad är dunkel natt? Kan man fråga sig. WS klargör att psykiskt lidande i sig inte är en dunkel natt men kan bli en del av natten. Det avgörande är hur det tas emot. Om lidandet bejakas kan det’återanvändas’av Gud och förvandlas till nåd.

Ett kapitel berör det ställföreträdande lidandet och nattens återlösande kraft. Natten är både individuell och universell. Ordet i Kolosserbrevet om att lida det som ännu fattas i Kristi lidanden, för kyrkan (Kol 1:24), aktualiseras inte ofta här i landet. Men denna form av ”solidaritet” är sant katolsk och har en särskild plats i karmelitisk tradition. Som naturligt exempel lyfter WS fram karmelitnunnan Edith Stein, som dog för sitt folk i Auschwitz.

I boken dras ofta paralleller till Hjalmar Ekström, ”vår egen svenske mystiker”, som WS säger med värme i tonen. Det är känt att mystiken är gränsöverskridande och att de mest skiftande trostraditioner från olika kulturmiljöer och tidsepoker kan mötas i den mystiska erfarenheten. Ett prov på detta skulle kunna vara att den dunkla natten även är ett grundtema hos Hjalmar Ekström. Denne använder visserligen inte den benämningen utan talar om utblottelsen och den mystiska döden i stället, men verkligheten bakom dessa uttryck är densamma som hos Johannes av Korset.

Boken är lättsamt skriven, ofta i du-form, som ett tilltal. Den är samtidigt substantiell genom att den tar upp det teologiska fundament som Johannes bygger vidare på. I vissa fall har nog författaren en alltför optimistisk uppfattning om den genomsnittlige läsarens humanistiska bildningsnivå. ”Du kommer ihåg vad du läste i gymnasiet”, säger han som en självklarhet och citerar därpå t.ex. Alfred de Vigny. Jag tror inte detta uppväcker några reminiscenser hos det stora flertalet. Men det är bättre att vara överskattad än tvärtom!

Av allt att döma är boken skriven för engagerade och seriöst sökande kristna, som har en förtrogenhet med kyrka och teologi. För denna grupp är boken ett värdefullt och kvalificerat bidrag till den andliga fördjupningen. Efter att ha omnämnt bokens många förtjänster tillåter jag mig slutligen att växla in på ett sidospår. Under läsningen har jag haft i åtanke en annan, rätt så stor grupp människor som inte har någon djupare kontakt med kyrkan men som läser Johannes av Korset. Hos den gruppen finns onekligen ett stort behov av en introduktion i denna mystikers värld, men jag tror att Natten är mitt ljus är för avancerad. Skulle man möjligen kunna få föreslå författaren att göra ytterligare en ”översättning”, en enklare variant för en annan målgrupp?