Ny syn på Augustinus

En ny bok om Augustinus, därtill på nästan 700 sidor – behövs det verkligen? Är inte allt redan sagt, som behöver sägas om denne kyrkofader? Efter att ha läst denna bok är åtminstone jag beredd att besvara den senare frågan med nej.

Robin Lane Fox är pensionerad antikhistoriker i Oxford, fellow vid New College. Han är alltså inte teolog och skriver i inledningen att han inte är kristen. Han hör alltså till den växande grupp av antikvetare som i fornkyrkan har funnit ett stimulerande arbetsfält. Hans tidigare skrifter på detta område har nu fått denna mäktiga uppföljare om Augustinus.

Märk väl: det är inte Augustinus hela liv som behandlas. Endast fram till tillkomsten av Bekännelser går framställningen, alltså till år 397. Ett par decennier till levde kyrkofadern och nästan hela hans biskopstid faller utanför denna boks ramar. Det innebär också att flera centrala teologiska kontroverser under denna tid inte får sin belysning. Det gäller framför allt om nådesläran och striden kring Pelagius, vilket leder till att predestinationsläran inte behandlas. Inte heller striden kring donatismen tas upp i full utsträckning. Möjligen har författaren insett att det där krävs en större teologisk komptens.

Att det är Augustinus Bekännelser som är utgångspunkten är tydligt. Fox har som så många blivit fascinerad av denna bok, som också betecknar något helt nytt i den västerländska litteraturens historia. Det är också så ramen för framställningen blir given: det som händer Augustinus efter att han skrivit Bekännelser kommer inte med.

Värt att observera är pluralformen i undertiteln: conversions. I Augustinus liv finns det flera omvändelser, men ingen av dem är en omvändelse från hedendom till kristendom. Från allra första början var Augustinus kristen, även under sin manikeiska period upplevde han sig som kristen. Det var endast dopet han dröjde med, men det gjorde många vid denna tid.

Robin Lane Fox har sin styrka i den suveränt breda kunskapen om senantikens historia och dess kulturella och religiösa värld. Augustinus kan inte förstås utan en god kännedom om senantikens filosofi, och här är denna bok en förträfflig vägvisare. Den som vill ha en utmärkt introduktion till Plotinos filosofi kan med fördel läsa kapitlet ”Plato Reborn”. Läsaren får över huvud en bredare presentation av Augustinus kulturella värld än vad som finns i någon annan monografi om Augustinus, även medräknat en minor classic som Peter Browns Augustine (1967, ny upplaga 2000), som Fox i inledningskapitlet med rätta omtalar som en superb biography.

När författaren följer Augustinus genom åren har han ett intressant grepp på framställningen. Han jämför Augustinus med två samtida, retorn Libanios i Antiochia och Synezios, biskop i Cyrene. Libanios var sin tids mest framstående lärare i retorik, Synezios var elev till den kvinnliga filosofen Hypatia i Alexandria men också en framstående jägare i det som nu är Libyen. Genom att ställa dessa vid sidan av Augustinus får författaren liksom en triptyk, som visserligen inte strukturerar hela boken men tas fram med jämna mellanrum.

Greppet är, som sagt, intressant, men jämförelsen är från början asymmetrisk och kan endast tillämpas på vissa perioder. Libanios var hedning och kan bara som retor ställas vid sidan av vår kyrkofader, Synezios var förvisso kristen och biskop, men som teolog obetydlig. Kanske det hade varit mera givande att ha Hieronymus som en parallellgestalt. Han och Augustinus korresponderade med varandra, hade vissa likheter i teologin men också betydande olikheter.

Boken har vackra illustrationer, är försedd med en riklig litteraturförteckning och kortfattad notapparat, samlad till slutet av boken. Registret är, som så ofta i böcker av den anglosaxiska traditionen, mycket rikhaltigt. Något irriterande är att titlarna på Augustinus skrifter alltid anges i engelsk version, och inte, som brukligt, i den latinska formen. När det gäller Confessions är det inget problem, men i andra fall kan det vara oklart vad som åsyftas.

Ännu en faktor som bidrar till att Fox bok inte är överflödig är att källmaterialet till Augustinus liv har ökat under senare år, om än inte drastiskt. Nya brev och predikningar har upptäckts. Så sent som på 1990-talet fann man ett antal tidigare okända predikningar av Augustinus i katedralbiblioteket i Mainz. Mängden av källor gör, att det knappast finns något levandslopp under antiken som är så välkänt som Augustinus. Cicero skulle kunna vara det enda undantaget. Så nog kan det skrivas nya böcker om biskopen av Hippo Regius.

Och det har nu Robin Lane Fox gjort med den äran. Det är inte en helt ny bild av Augustinus som framkommer – och det var inte att vänta – men författaren argumenterar på flera punkter skickligt för en ny syn, bland annat när det gäller hur Bekännelser är komponerade och när de har tillkommit. Man behöver inte hålla med om allting, men åtminstone denne recensent vill instämma med den röst Augustinus hörde i trädgården i Milano: Tag och läs!

Sten Hidal är professor emeritus i Gamla testamentets exegetik vid Lunds universitet.