Ny tid – nya tankar

”I perspektiv av de stora samhällsförändringar som har ägt rum under drygt 40 år är det påfallande små skillnader i inställningen till vad som är mest viktigt för unga på 50-talet och 90-talet.” Så sammanfattas synen bland unga på vad som är viktigt i livet i en enkätundersökning från Ungdomsstyrelsen: Ny tid – nya tankar. Undersökningen genomfördes 1997 och baseras på intervjuer med 4000 personer, varav 3 300 mellan 16 och 29 år och drygt 600 mellan 35 och 74 år. Det som är viktigt i livet är familjen, vännerna, fritiden och arbetet, i nu nämnd ordning. Olika grupper av ungdomar värderar dessa storheter olika mycket. Familjen värderas högst av 60 % av de unga kvinnorna, men bara av 37 % av de unga männen. För fritiden är förhållandet det motsatta 10 % för kvinnorna, mot 24 % för männen. Av unga födda utomlands värderar 12 % arbetet högst, mot 6 % av unga födda i Sverige. Vännerna betyder mest för 27 % av dem som saknar erfarenhet av arbetslöshet, mot 20 % för dem som varit arbetslösa. Det noteras vidare att äktenskapet ökat i popularitet under 90-talet. Bara 8 % tycker nu att äktenskapet är omodernt.

Även om värderingarna förändrats litet sedan 50-talet noterar utredningen en ganska kraftig påverkan av 90-talskrisen på ungdomars inställning till livet och samhället, särskilt hos de 25 % av ungdomarna som har en pessimistisk framtidstro för egen del. Pessimismen är högre bland ungdomar från arbetarklass än bland unga från medel- och övre medelklass (35 %, 24 % och 15 % respektive). Av dessa upplever bara hälften att de har en hög livskvalitet, mot 85 % av de ungdomar som har en optimistisk framtidstro. Den upplevda livskvaliteten har sjunkit i jämförelse med motsvarande undersökningar under 80-talet, i synnerhet för 18–24-åringarna. I den pessimistiska gruppen tror 53 % att risken för arbetslöshet kommer att öka, mot bara 12 % i den optimistiska gruppen. 90 % av optimisterna anser att de har mycket stor valfrihet att bestämma hur deras liv ska bli, mot bara 24 % i den pessimistiska gruppen med upplevd låg livskvalitet.

50 % av ungdomarna är missnöjda med dagens svenska samhälle, men två tredjedelar av dessa är ändå nöjda med livet.

På frågor om grundläggande förhållningssätt i modern samhällsmoral har ungdomar en något mer tillåtande syn än äldre. 60 % av ungdomar 16–24 år tycker att det kan vara rätt att anställa någon ”svart”, mot 42 % för 35–54-åringar och 24 % för 55–74-åringar. Skattefusk accepteras av 20 % av ungdomarna mot 16 % av 35–54-åringar och bara 7 % av de äldsta. Fusk med sociala bidrag kan 17 % av ungdomarna tänka sig mot bara 2 % av 35–54-åringar och 0 % av de äldsta. Andelen som anser det vara rätt att systematiskt planera så att man kan utnyttja alla sociala förmåner så mycket som möjligt avtar med stigande ålder (55 % bland 16–19-åringar ner till 22 % för 55–74-åringar) medan förhållandet är det motsatta till synen på om de sociala bidragen bör minska (23 % bland 16–19-åringar upp till 46 % för 55–74-åringar). Andelen som har mycket stort eller ganska stort förtroende för det sociala välfärdssystemet har också minskat mellan 1993 och 1997, från 31 % till 24 % för ungdomar och från 37 % till 23 % för gruppen 35–74 år.

I synen på jämlikhet och rättvisa är 50 % av de unga mest tilltalade av ett samhälle där alla har det ungefär lika bra, medan 33 % föredrar ett samhälle där flitiga och dugliga får det betydligt bättre. Skillnaderna mellan olika grupper av unga är här stora. Bland unga från arbetarklasshem föredrar 62 % ett samhälle där alla har det ungefär lika bra, mot bara 33 % av unga från övre medelklass och överklasshem. 58 % av de unga kvinnorna är för ett ekonomiskt jämlikt samhälle, mot 41 % av de unga männen. Sedan 70-talet har den andel som tycker att flitiga och dugliga ska ha det betydligt bättre avtagit successivt i alla åldersgrupper.

27 % av ungdomarna tycker att Sverige ska ta emot invandrare i större eller samma utsträckning som idag medan 49 % stöder flyktingmottagning i samma eller större utsträckning. Fler yngre än äldre är positiva till invandrare och flyktingar, men inställningen varierar kraftigt med olika social bakgrund och olika inställning till samhället och det sociala välfärdssystemet. Män är mer etnocentriska än kvinnor, svenskfödda mer än utlandsfödda, glesbygdsbor mer än storstadsbor och icke-akademiker mer än akademiker. Etnocentriska åsikter finns hos 52 % av män med kort utbildning och lågt förtroende för det sociala välfärdssystemet, medan bara 5 % av kvinnor med lång utbildning och stort förtroende för det sociala välfärdssystemet har sådana åsikter.

Utredningen redovisar också en ökande misstro mot politiker efter 1980, där allt fler anser att de förlorat kontakten med dem de regerar och styr över. Den mest drastiska förändringen gäller förtroendet för polisen där andelen som anser att polisen bör göra mer för att skydda medborgarna mot våldsdåd och andra brott ökat från 50 % 1980 till i det närmaste 100 % 1997.