Nytestamentlig aptitretare

Vad hände under de minst trettio år som gick mellan Jesu jordeliv och att det första evangeliet fick skriftlig form? Det är en avgörande tid i kyrkans historia och en tid som vi nästan inte vet någonting om – mer än så mycket som Lukas hann berätta i Apostlagärningarna. Det är denna lakun som teol. dr, biskop emeritus Biörn Fjärstedt vill försöka belysa i sin bok Spåren efter Jesus.

I ett värdefullt avsnitt ”Personligt” berättar författaren om sin egen bakgrund. På biskopsmötets uppdrag gav han 1997 ut boken Ord från Gud. Om den gudomliga uppenbarelsen i kyrkans tro och liv (anmäld i Signum nr 7/1997). Där behandlas bibelsynen ur en mera principiell synpunkt. Där liknas Bibeln vid en ikon av den gudomliga uppenbarelsen och centrala ord är inkarnation, tradition och liturgi. I denna nya bok är perspektivet liknande, men här fokuseras medvetet de fyra evangelierna. Fjärstedt nämner i inledningen Jean Paillards Fyra evangelister, fyra världar som en bok som betytt mycket för honom. Utan att förringa den nya bokens originalitet kan det sägas, att han här har gjort ett nytt försök i samma genre.

Att det är en angelägen uppgift är tydligt. Bibelkunskapen sjunker oavbrutet, även i kyrkliga sammanhang, och redan att återberätta innehållet är mycket nog. En stor del av Fjärstedts bok består av skickligt hopvävda bibelcitat, och om inte denna bok kan stimulera intresset för att på egen hand gå vidare i Nya testamentet, kan nog inget göra det.

Författaren vill sammanfatta vad han lärt under lång tid som lärare i exegetik och forskare i bibelvetenskap, men han vill göra detta som troende kristen. Det är en utmärkt målsättning, och det är precis det som efterlyses i påvens stora Jesusbok. Den historisk-kritiska bibelvetenskapen har gett sitt väsentliga bidrag, nu gäller det att förena dess viktigaste resultat med kyrkans teologi. ”Så hur vet vi, i ett prövande vetenskapligt perspektiv, att det faktiskt var som det berättas?” (s. 16). Så skulle det kunna stå i vilken akademisk lärobok i bibelvetenskap som helst.

Som sådan kan dock inte denna bok fungera, och det är inte tänkt som ett nedsättande omdöme. Den har sin styrka i att den utgår från kyrkans tro att dessa texter är just ord från Gud. När författaren tar med oss på en rundvandring i texterna, kan han förmedla insikter som helt tydligt är frukten av många års meditativ läsning av Skriften. Här framstår varje evangelists litterära egenart och teologiska profil på ett fängslande sätt. Avsnittet med rubriken ”Ett drag av försiktighet med namn och personer” rymmer åtskilligt som jag inte reflekterat över, till exempel att Johannes är mycket återhållsam med personnamn. Där kunde det dessutom ha nämnts att Jesu mor faktiskt inte får sitt namn omnämnt i det evangeliet.

Tilltron till traditionens uppgifter är nästan absolut. Mot det finns heller inget att invända, även om exegeten rycker till när 2 Petrusbrevet tillskrivs aposteln (om än med viss reservation) och Uppenbarelseboken sannolikt går tillbaka på älsklingslärjungen. Det kan behövas en motvikt till ”150 års protestantisk bibelforskning i de tyska universitetens biblioteksmiljö” (s. 15).

Men här finns ett problem. Intresset för att mejsla fram de olika evangeliernas särart föddes faktiskt i denna miljö. Det uppstod med hjälp av moderna litterära teorier just i den kritiska bibelforskningen. Det är ofrånkomligt att evangelierna dessförinnan betraktades främst som innehållande en lära, som det gällde att samordna. Därav intresset för att skriva evangelieharmonier (som visst inte dog ut med fornkyrkan) och att skriva verk i stil med Augustinus De consensu evangelistarum, där evangeliernas samstämmighet försvaras.

Alltjämt kan existensen av fyra olika evangelier upplevas som ett problem och inte enbart som en tillgång. Med tanke på författarens breda perspektiv och intresse för religionsdialog kan det vara värt att notera, att för islam är fyra evangelier en orimlighet, medan det lättare kan förenas med det judiska traditionsbegreppet.

Det förefaller därför något orättvist när Fjärstedt förenar ganska svepande omdömen om den historisk-kritiska bibelvetenskapen med ett starkt intresse för det som just denna vetenskap har drivit fram: att se de olika evangeliernas särart. Bortsett från detta, är det en mycket läsvärd bok.

Sten Hidal är professor emeritus i Gamla testamentets exegetik vid Lunds universitet.