Nytt om Vatikanen och Israel

”Den Heliga stolen och staten Israel har beslutat att bilda en bilateral kommission som skall mötas regelbundet för att studera och definiera ämnen som rör bägge parter och med målet att upprätta diplomatiska förbindelser.”

Detta lakoniska meddelande, som offentliggjordes samtidigt i Vatikanen och i Israel, slog ned som en bomb i sommarhettan den 29 juli i år. Sedan staten Israel skapades 1948 har frågan om diplomatiska förbindelser mellan Israel och Vatikanen förblivit olöst. Den Heliga stolen har från börjat föreslagit förhandlingar om kyrkans juridiska ställning i Israel, för att utifrån dem nå fram till diplomatiska förbindelser. Israel har å andra sidan ställt diplomatiska förbindelser som ett krav för att inleda sådana förhandlingar. I och med det Andra vatikankonciliet inleddes en teologisk dialog med judendomen, utan att det diplomatiska läget förändrades (jfr Signum 1991:2, s. 36).

I januari i år hördes röster som anklagade Vatikanen för att inte vilja erkänna staten Israel av teologiska skäl. Det gav presstalesmannen Joaquin Navarro-Valls anledning att förklara, att så inte var fallet. Det fanns inga principiella skäl att inte upprätta diplomatiska förbindelser, sade han. Det rör sig om konkreta problem som alla går att lösa. Det är fråga om Israels gränser, palestiniernas rätt till ett eget land, katolska kyrkans rättsliga ställning i landet och därmed de troende kristnas möjlighet att existera på jämlika villkor och slutligen den heliga staden Jerusalems status (jfr Signum 1992:3, s. 94).

Vad är bakgrunden till den nya utvecklingen? Det har funnits kontakter mellan de bägge staterna också tidigare, om än på en blygsam nivå. Israels ambassadör i Italien har haft som uppgift att sköta kontakterna också med den Heliga stolen. Från kyrkans håll har man haft en apostolisk delegat i Jerusalem, även om det är först den nuvarande delegaten, Andrea Cordero Lanza di Montezemolo, som har haft kontakter med Israels regering. Men det som gjort det nya samarbetet möjligt, är att israeler och araber har satt sig vid förhandlingsbordet. Det innebär att den Heliga stolen ser att en av de frågor man länge önskat reda ut nu aktualiserats och kan vara på väg mot en lösning. Dessutom kan man nog se steget som ett uttryck för den Heliga stolens vilja att uppmuntra den nya utvecklingen i Israel. Israels ambassadör i Italien, Avi Pazner, säger att ”Detta har blivit möjligt på grund av de stora förändringar som ägt rum i Israel det senaste året, från kriget i Kuwait till fredsförhandlingarna. ”Under den här perioden”, fortsätter ambassadören, ”har många länder upprättat diplomatiska förbindelser med Israel, vare sig de aldrig haft det förut eller om de avbrutit dem under kriget i Mellanöstern 1967.

Innebär detta en förändring av den Heliga stolens inställning? Nej, menar den Heliga stolens sekreterare för förhållandet till andra stater, ärkebiskop Jean-Louis Tauran: ”Den Heliga stolen har alltid menat att ingen fred är möjlig i området om man inte förbättrar situationen för den katolska kyrkan i Israel och i områden som styrs av Israel. Man måste lösa det palestinska problemet och skapa en varaktig fred i området. Sedan finns också det välkända problemet om den heliga staden Jerusalems ställning. Den kommission som nu bildats har som uppgift just att bidra till början på en lösning av en del av dessa problem, för att en dag nå fram till normala diplomatiska förbindelser.”

Att döma av Taurans försiktiga ord i den sist citerade meningen, tycks det finnas möjligheter att upprätta diplomatiska förbindelser redan innan frågorna lösts slutgiltigt, om bara den Heliga stolen tycker sig kunna lita på att utvecklingen går i rätt riktning. Man kan spekulera om ytterligare skäl som gör att den Heliga stolen är angelägen om detta satsarbete just nu. Man vill inte ställas utanför fredsförhandlingarna. Kanske kan påven Johannes Paulus II:s personliga önskan att besöka det Heliga landet också spela in.

Men problemen är många och svårlösta. Om förhandlingarna mellan israeler och araber tycks ha fatt nytt liv i och med den nya regeringen i Israel, så återstår problemen som rör katolska kyrkans ställning och Jerusalems status.

Sedan korstågen på medeltiden har den katolska kyrkan en rik aktivitet i det Heliga landet. Det handlar om konkret verksamhet: kloster, sjukhus, skolor och heliga platser. Kyrkans rätt att ägna sig åt dessa uppgifter finns idag inte garanterad på papper. Israel respekterar sedvanan, men har aldrig bundit sig att göra det också i framtiden.

Jerusalems status är kanske det mest komplicerade problemet. 1980 förklarade staten Israel att hela Jerusalem var landets ”eviga och odelbara” huvudstad, något som aldrig erkänts av världssamfundet. Den Heliga stolen har länge önskat att staden skulle styras internationellt, som ett corpus separatum. På sistone har man dock mindre betonat möjligheten att ge staden internationell status och mer talat om vikten av internationella garantier för de berörda religionernas rätt till de heliga platserna i Jerusalem. Om detta i verkligheten innebär att Vatikanen är beredd att minska sina krav är svårt att veta. Hur reagerar palestinierna? Den 7 augusti publicerade arabiska tidningar ett uttalande från kristna och muslimska ledare, till alla palestinier, som hoppades ”att kontakterna mellan Israel och Vatikanen inte leder till en riskfylld politik som påverkar Jerusalems historiska ställning”. Men bortsett från den farhågan, som säkert delas av den Heliga stolen, har det inte förekommit några negativa reaktioner. Det säger den latinske patriarken av Jerusalem, Michel Sabbah, själv palestinier och en av kyrkoledarna som undertecknat uttalandet av den 7 augusti.

”Jag tror att alla sett att den Heliga stolens linje följer samma logik som alltid”, säger patriark Sabbah. ”Nu när alla parter har inlett förhandlingar, är det normalt att också den Heliga stolen deltar i samtalen, eftersom den är de kristnas främsta företrädare i världen. Det Heliga landet tillhör andligen alla världens kristna. Även om det fysiskt tillhör två folk, israeler och palestinier, som strider om det, så finns det en religiös anknytning som gör att den Heliga stolen har något att säga i fredsprocessen. Det är normalt att också den Heliga stolen deltar i fredsprocessen för att uppmuntra ålla inblandade att finna en rättvis och varaktig fred som avslutning på konflikten.”