Och vad skall det här betyda?

Ord kommer och går. De försvinner, eller de får nya betydelser. En vacker dag kan en människa bo själv, och ingen frågar sig vem annars som skulle leva i hans eller hennes ställe. Själv har fått den nya betydelsen ensam. På samma sätt är häftig inte längre våldsam utan mer allmänt något påfallande, ofta i positiv bemärkelse. Det verkar som om grym vore på väg till en liknande förändring. Att husera betyder inte längre att härja utan bara att befinna sig; en institution huserar numera på en bestämd plats. Och vi har ju länge sett att utanför det teologiska språket betyder synda huvudsakligen att äta någonting gott och kaloririkt.

Hur går förändringen till? Att en ny företeelse behöver ett eget ord är lätt att förstå. Mer besynnerligt är det när ett gammalt välkänt ord plötsligt, eller långsamt, får en annan betydelse än förr.

I vår tid påskyndar massmedierna utvecklingen. Där finns den levande poesin idag, den som förnyar språket – inte alltid till det bättre, förstås. Ibland skulle man behöva ett lexikon när man läser tidningen. Det är just vad man får i Nyordsboken. Det är som titeln anger en översikt över ord som är nykomlingar i språket, och underrubriken preciserar, med 2 000 nya ord in i 2000-talet (inget av orden ovan). Det är en högst underhållande läsning och samtidigt så seriöst någonting kan vara, där Svenska språknämnden fortsätter sin utforskning av ord efter en föregående framställning av ämnet från 1986 (Nyord i svenskan från 40-tal till åttiotal, och i illustrerad utgåva Från rondell till gräddfil).

Efter en välskriven inledning kommer huvuddelen, där varje ord presenteras, med en saklig definition och ofta flera exempel från pressen. Många av dem känns självklara, medan andra har hunnit bli omoderna eller redan från början var mer exklusiva, som t.ex. ”orkidéämnen” (definierat som: vetenskapligt ämne som intresserar enbart ett fåtal specialister och som anses mindre nyttobetonat). Ofta anges utländska motsvarigheter, som anmärkningsvärt nog långtifrån alltid kommer från amerikansk engels-ka utan ibland från andra nordiska språk, som maskrosbarn, ibland som i exemplet ovan från tyskan.

De senaste femton åren ligger oss väl alltför nära för att man skall känna någon direkt nostalgisk lockelse, men en bläddring är en ren lustläsning – bortsett från att det faktiskt är nyttigt att veta vad ord och uttryck betyder, vare sig man sedan gillar dem eller ej, genmajs eller tvåtredjedelssamhälle eller outsourcing …

Den som vill finna flera exempel på ord med en bestämd sammansättningsled gör det i en avslutande förteckning, baklängesordlista, ett lite ovant sätt att leta.

Här finns ord som är uttrycksfulla eller självförklarande men också närmast meningslösa försvenskningar av amerikanska fackuttryck. Vissa udda nybildningar bygger på något mer spridda uttryck, t.ex. kalkonvin (ett helt misslyckat vin) efter beteckningen kalkonfilm (på en riktigt misslyckad film) eller grönskalle (nersättande för en miljöengagerad person; bildat efter svartskalle, som är för gammalt för att finnas i denna bok). Här ertappas någon med fingrarna i syltburken eller så skjuter han sig själv i foten om han inte riskerar musarm. Familjens ändrade sammansättning visar sig i uttryck som bonusmormor, plastpappa, medan teologin kan vara befrielse- eller framgångsdito. Det är svårt att välja exempel, eftersom nästan alla är värda att begrunda, av ett eller annat skäl, som föredömen eller avskräckande exempel eller bara som företeelser värda en viss eftertanke.

Alla använder vi ju språket, på något sätt, och detta brokiga uppbåd av nyare uttryck eller nya betydelser för de gamla vanliga (fet, suga) är till både nytta och glädje, även om man inför somliga uttryck får lust att citera Tegnér: ”Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta.” Nytt är naturligtvis inte alltid lika med bättre än gammalt, och tidningsspråkets metaforer skapas, kan man ana, av refuserade poeter, som vill hävda leken med språket före uppgiften att förmedla fakta.

I varje fall är detta en bok man verkligen har behållning av, en inte alltför vanlig kombination av lättsamhet och djup, och dessutom ovanligt behaglig att handskas med rent fysiskt.