av KJELL BLÜCKERT
Mot slutet av sin bok med betraktelser kring viktiga och oviktiga ting säger författaren, arkivarien, redaktören, matkonnässören och -historikern med mera Edward Blom: ”Det här är inte mina memoarer …” Att han finner sig föranledd att konstatera detta beror naturligtvis på att boken just är en sorts memoarer, även om upplägget inte är kronologiskt utan tematiskt. Hans ärende är att ge en presentation av sin person i helfigur från barndomen och till nu – med styrkor och tillkortakommanden. Han väjer varken för det ena eller det andra. Boken andas uppriktighet.
Edward Blom är en kändis och som sådan ganska osannolik (en mobbad, finkulturell och katolsk tjockis). En kamrat rådde honom en gång att skaffa sig ”en smalare persona”, att inte uttala sig om allt och alla och allting. På så sätt blir man mer framgångsrik, menade denne. Livsnjutare och matfantast är väl det som de flesta förknippar med Blom. Men samtidigt menar han sig vara ”besatt av att folk ska lära känna den riktige Edward” – hans politiska engagemang, hans traditionella katolska tro, hans definitiva förkärlek för finkultur, god smak, välvårdat språk, etikett, fester, god mat och dryck och hans stora skepsis mot populärkultur (uppträdandet i mellon var ett undantag!), snabbmat, sport, svensk alkoholpolitik och slarvig klädsel. Kanske är det just denna frimodiga öppenhjärtighet som gör honom så älskad och respekterad i de flesta sammanhang och som gjort honom till en så eftertraktad profil i Nöjessverige.
Boken är ett kollage med 33 kapitel från ”Förlorad ungdom” till ”Om originalitet”. Däremellan kan man läsa om alltifrån rakning, tro och vetande, tåg, studentmagi, panikångest, städning, bikt och övriga sakrament.
Den röda tråden i boken är förstås mat och dryck men också kultur, särskilt litteratur och historia, och inte minst studentliv med romantiskt skimmer från Uppsala, Stockholm och tyska universitetsstäder. Den livsstil och den ton som präglar dessa skildringar sammanfattas väl i rubriken på hans egen kandidatuppsats i litteraturvetenskap om Verner von Heidenstams livsglädjeprogram ”Lättja, vänskap och bacchanalisk yra”. Det är i detta vi alla känner igen Edward – vid gränsen till den av flåshurtighet fyllda studentikosa berättelsen. Men i de här presenterade betraktelserna får vi också ta del av svärtan i hans eget sökande efter en plats i livet, där han kan vara sig själv och blomma ut. Han söker gemenskap, ett sammanhang, en livskamrat för att förverkliga sitt ideal om en stor katolsk familj. Att han nu är en stolt katolsk familjefar är det mest betydelsefulla i hans liv – bortom all medial framgång.
Längs med denna livsväg får vi ta del av Edward Bloms alla intressen och meningar om högt och lågt – oftast kryddade med tänkvärda och oväntade reflektioner. I kapitlet ”Min inre tant – om lyckan i att mangla och samla små dekorerade porslinsföremål” lovsjunger han sin mormor som inspirerat honom i uppskattningen och skötseln av ett borgerligt hem med allt vad det innebär. I den avslutande reflektionen bryts det ytterst traditionella med en underfundig uppmaning till förändring: ”Egentligen tror jag det finns många fler därute som inte vågat komma ut som tanter. Mitt råd är att sluta hålla tillbaka. Det är så tråkigt när män bara är män och kvinnor kvinnor. Ut ur garderoben nu, även om den är ljuvt doftande av stärkelse och lavendelpåsar. Släpp loss din inre tant!” Detta är herr Blom i ett nötskal.
Edward Blom är en katolik i sjätte generationen, med släkten ursprungligen från Tyskland. Hans på en gång glädjefyllda och allvarliga relation till sin tro, och framför allt till praktiken av sin tro, är både avspänd och uppfordrande och genomsyrar framställningen. Kapitel 28 om sakramenten är med sin personliga ton en ypperlig katekes. Fenomenet Bloms bok om sig själv är en perfekt julklapp till alla hans fans, men också till dem som vill få tänkvärda perspektiv på livets storhet och vardagens trivialiteter.
Kjell Blückert är docent i kyrkovetenskap, vd vid Ragnar Söderbergs stiftelse, Stockholm.
Ur Signum nr 8/2019, s. 47–48.