(O)förverkligad katolicitet

Den ekumeniska klosterkommuniteten i Taizé har blivit ett begrepp och en förebild för kristet liv, särskilt genom sitt arbete för och tillsammans med ungdomar. Kommuniteten grundades i Bourgogne av några schweiziska reformerta pastorer mitt under brinnande krig. En av dem hette Max Thurian (1921–1996). Han blev rörelsens teolog par préférence och kom att engagera sig i betydelsefulla ekumeniska samtal och skriva en rad inflytelserika böcker. Mot slutet av sitt liv konverterade han till den katolska kyrkan och prästvigdes, dock utan att lämna Taizébrödraskapet, som mer och mer blivit en panprotestantisk-katolsk gemenskap.

I en nyligen ventilerad avhandling i kyrkovetenskap vid Uppsala universitet har Jakob Tronêt behandlat Max Thurian med avseende på hans ekumeniska teologi och spiritualitet. Genom en läsning av denne teologs samtliga texter har han på ett huvudsakligen synkront sätt velat ”studera och tolka” en grundläggande hållning till ekumeniken, särskilt enhetssträvandena mellan de reformerta kyrkorna och den katolska kyrkan (som författaren envist kallar Romersk-katolska kyrkan, och ibland med användning av det fristående adjektivet romersk).

För att förstå Thurian menar Tronêt på goda grunder att begreppet katolicitet bör stå i centrum. I dialog med sitt material har författaren skapat en modell för att frilägga de strategier som Thurian använder sig av för att dels påvisa en föreliggande enhet mellan kyrkorna, dels föreslå vägar till uppnående av djupare enhet. Tronêt studerar något som han benämner katolska baspraktiker. En sådan praktik är, enligt författaren, ett sine qua non för en kyrka, som i någon mån gör anspråk på att vara en katolsk kyrka i systematisk-teologisk mening. De praktiker som Tronêt studerar är i nu nämnd ordning eukaristin, dopet, ämbetet, biskopen av Roms tjänst och mariologi. Den ekumeniska frågan blir, enligt Thurian, i vilken mån som de reformerta kyrkorna och den katolska kyrkan kan ”igenkänna förverkligad katolicitet” hos varandra.

För att precisera den förverkligade katoliciteten införs en distinktion mellan tillämpad respektive tillskapad katolicitet. Med den förra menas en förhandenvarande katolsk praktik, med den senare menas en praktik som måste införas/införlivas för att katolicitet ska kunna igenkännas av de andra.

Det är inte överraskande att Thurian i början av sitt författarskap igenkänner de tre första baspraktikerna som katolska, medan han inte ser påveämbetet och den marianska fromheten som nödvändiga katolska baspraktiker. Om man i en så kallad elevator pitch kort skulle tvingas att sammanfatta Max Thurians utveckling, så skulle man kunna säga att Thurian mer och mer inser att de reformerta kyrkorna har mycket katolicitet att tillskapa och att påveämbetet och mariafromheten är omistliga katolska baspraktiker.

Det framstår onekligen som om den katolska kyrkan får mindre och mindre att lära av de reformerta kyrkorna ju närmare Thurian kommer sin egen konversion. Det hade varit intressant om Tronêt hade varit mer kritiskt diskuterande i sin framställning. Varför exempelvis inte peka på brister, motsättningar och ofullständigheter i Thurians tänkande? Att exempelvis inte tydligare behandla kollegialiteten när man i ekumeniska sammanhang diskuterar påveämbetet och dess ofelbarhet framstår som besynnerligt.

Kanske har denna brist på kritisk distans sin orsak i författarens metod som han bland annat karakteriserar som ”immanent”. Med det menas att han inte är ute efter att kontextualisera eller intertextualisera Thurians tänkande. Han läser texterna rakt av. Detta leder till att Thurian över huvud taget inte relateras till samtida reformert eller katolsk teologi, vilket framstår som en mycket stor brist. Det finns också en svävande glidning mellan beskrivningen av Thurians tänkande och författarens egen modell, så att det inte alltid är helt klart för läsaren vad som är vad och vem som är vem. Modeller i all ära, men ibland är verkligheten mer komplicerad än förenkla(n)de modeller.

Den katolska kyrkan är moderkyrkan, säger Thurian i en intervju. När man läst Jakob Tronêts undersökning av Max Thurians syn på vägar till kyrkans enhet, slås man av att det slutligen endast verkar vara de reformerta kyrkorna som behöver tillskapa katolicitet.

Kjell Blückert är docent i kyrkovetenskap och vd vid Ragnar Söderbergs stiftelse, Stockholm.