Om apokryferna

De apokryfa eller deuterokanoniska böckerna i Gamla testamentet – den senare termen är klart att föredra – har blivit uppmärksammade i samband med att Bibel 2000 nu står för dörren. I och för sig kom nyöversättningen av dessa böcker till svenska redan 1986 i volymen Tillägg till Gamla testamentet (SOU 1986:45). Då publicerades också en bok med god och nyttig läsning om dem som heter just God och nyttig läsning – Om Gamla testamentets apokryfer (Proprius 1988). Men de blev snart åter glömda.

Nu först tycks det bli klart för många, att de kommer att ingå i den svenska normalbibeln. Svenska kyrkan har erinrat sig att de har varit en väsentlig del av det andliga arvet fram till mitten av 1800-talet – som exempel kan nämnas att Syraks bok är den i särklass mest citerade bibelboken i Carl von Linnés anteckningar Nemesis divina. Det har anordnats konferenser om de deuterokanoniska skrifterna och flera böcker om dem har kommit ut. Här skall två anmälas i korthet.

LarsOlov Eriksson är lektor vid Johannelunds teologiska högskola. Hans bok kallas en guide till apokryferna och större delen av innehållet upptas av ett referat av deras innehåll. Med tanke på hur föga kända dessa böcker är, förefaller det vara motiverat. Men Eriksson berättar också om deras tillkomsthistoria, kanoniska ställning och skiftande öde i svensk tradition.I boken finns även fem kartor och en kort litteraturförteckning.

Den andra boken är något så ovanligt som en översättning av ett teologiskt arbete på tjeckiska. Eva Strömberg Krantz har i flera år varit knuten till Bibelkommissionen som översättare av gammaltestamentliga texter. Men hon är också översättare från tjeckiskan och nu har hon översatt Miloš Biè Kommentar till Gamla testamentets apokryfer. Denna bok är innehållsrikare än Erikssons och är mera av en kommentar till de olika texterna. I den katolska versionen av de deuterokanoniska böckerna ingår inte Manasses bön, och därför har översättaren tillfogat ett kapitel om den skriften. Eftersom boken inte innehåller vare sig noter eller litteraturhänvisningar blir diskussionen inte alltid så djuplodande, men den är i gengäld lättläst och fullt tillräcklig för dem som vill ha vägledning i dessa viktiga och glömda böcker.