Om eukaristin

Till kyrkans dyrbaraste skatt, eukaristin, har här skrivits en kärleksförklaring, som ger inblick i det unika förhållandet mellan den älskade och den älskande, mellan kyrkan och eukaristin.

Att påstå detta om en bok och samtidigt säga att den är ett klargörande inlägg i interkommunionsfrågan kan tyckas märkligt men har fog för sig på flera sätt. För det första beskriver boken en principiell attityd hos den som vill få del av detta trons mysterium. För det andra ger boken genom det rika innehåll som samlats i tio korta kapitel, en framställning där varje infallsvinkel blir lika viktig för balansens och helhetens skull. Ty om man inte vårdar attityden till det allra heligaste och värnar om balans och håller fast vid helheten mister frågan om interkommunionen sin egentliga mening.

Ett huvudtema i boken är att eukaristin inbegriper allt. En så vid definition är riskabel eftersom den lätt skulle kunna tunnas ut till att betyda ingenting. Men det är tvärtom så att framställningen förtätas just härigenom. Ett exempel: i eukaristin äter vi och dricker. Det är mänskliga behov som måste tillgodoses för att livet skall uppehållas. Vi är totalt beroende av vad jorden ger. (Något som vi kanske fått allt större förståelse för eftersom vi numer inser att naturens hälsa är i fara.) När säden fallit i jorden utvecklas dess inneboende kraft i samspel med naturen och hela kosmos, regn, ljus, vind, värme, till de många korn som utgör råvaran för vårt bröd. ”Genom att så många kosmiska krafter är involverade i sädeskornets växt framstår det som en sammanfattning av hela kosmos.” Lika nödvändigt är det att sädeskornen bearbetas moment för moment av människan för att brödet skall kunna framställas och ge livsviktig näring. Människans produktion är förutsättningen för liv men också för mänsklig gemenskap och är ytterst en ansträngning för att humanisera världen och därför bärs hela denna procedur av kärlek. Allt detta är faktiskt närvarande i det eukaristiska brödet.

Men allt bröd har också med Jesus att göra. Han säger om sig själv: ”Om sädeskornet inte faller i jorden och dör, förblir det ett ensamt korn. Men om det dör, ger det rik skörd” (Joh 12:24). Jesus följer denna fruktbarhetens lag: att dö för att skänka liv. ”Genom att brödet hänvisar till hela mänskligheten och hela kosmos är varje eukaristi ett symboliskt föregripande av denna totala integration. När vi ser prästen före förvandlingen ta brödet i sina händer, borde vi vara medvetna om att Fadern lägger hela skapelsen i sin Sons händer för att han skall förvandla den till sin kropp och så gudomliggöra den.”

Ovanstående är ett exempel på den eukaristiska totalsynen i det kapitel som har rubriken ”Måltid”.

Kapitel sju handlar om enhet. All enhet har sitt ursprung i Guds treenighet. ”Gud är koinonia, gemenskap. Han är familj, han är vänskap.” Att gå till kommunion betyder inte som många tror att vi förenas med Jesus utan att vi går in i gemenskapen. I likhet med de tre Personerna i Treenigheten utgör alla kristna tillsammans en ’koinonia’. Det är i denna ’koinonia’ vi träder in genom att ’ta emot’ kommunionen. Det är framför allt i och genom eukaristin som kyrkan blir sig själv, nämligen gemenskap, en ikon av Treenighetens gemenskap.

Synd är det som splittrar gemenskapen med Gud och med människorna. Därför är det omöjligt att fira eukaristi om man inte vill försonas. Den ger inte någon automatisk enhet och är inte ”ett magiskt medel som trollar fram enheten” Somliga tycks tro det när de väntar sig alltför mycket av interkommunion.

Vi borde vara ytterst känsliga för allt som bryter eller sårar enheten. Det ligger något oärligt i att äta Kristi kropp och dricka hans blod tillsammans med människor som man innerst inne inte är försonad med.

Det finns en ”eukaristisk etik”. Jesus var fullt ut människa. När det ögonblick i hans liv kommer då han säger: ”Detta är min kropp utgiven för er. Detta är mitt blod utgjutet för er” säger han omedelbart därefter: ”Gör detta till minne av mig.” Jesu offer på korset, hans eukaristiska offer, är vårt ideal och eukaristin är den grundläggande normen för vårt handlande. I eukaristin finns förebilden för hela det kristna livet och kriteriet efter vilket vi skall bedöma våra handlingar. Stämmer de överens med eukaristin eller ej?

Denna bok handlar om vårt dagliga bröd, det bröd som gör oss mätta och starka. Den anbefalls åt alla som vill leva ett friskt och sunt andligt liv.