Öppnandet av den heliga porten

När Karol Wojtyla var en ung och kraftfull polsk ärkebiskop på 58 år valdes han till påve och tog namnet Johannes Paulus II. Dåvarande ledaren för Polens katolska kyrka kardinal Wyszinski uppmanade honom att acceptera valet: ”Du skall leda kyrkan in i det tredje årtusendet.” 22 år senare kunde en åldrad och sjuklig Johannes Paulus II genomföra den nattliga rit som inledde katols-ka kyrkans jubelår och dess firande av 2000-årsminnet av Jesu födelse några dagar före millenniebug-natten.

Påven har haft öppnandet av den heliga porten i bakhuvudet alltsedan han blev påve. Det är en symbolisk gest han ofta anspelat på. Sin första dag som påve ropade han till folkmassan på Petersplatsen: ”Slå upp dörrarna på vid gavel för Kristus!” 1995 skrev han en intervjubok som hette Gå över hoppets tröskel, översatt till svenska med titeln Våga hoppas. Det var alltså något djupt personligt som ägde rum när Johannes Paulus II efter 22 års väntan kunde öppna porten och falla på knä på dess tröskel.

Svenska TV-tittare tillhörde den lilla minoritet i världen som inte fick se julnattens direktsändning av öppnandet av den heliga porten. Riten hade fått en modern utformning som handlade om kristendomens situation just i vår tid, och blev till ett slags sammanfattning av en kristen tolkning av millennieskiftet. Riten hade också förberetts i flera år av påven själv som ofta anspelat på den i sina dokument och texter. Det kan därför vara meningsfullt att se närmare på denna historiska rit.

Den heliga porten och de fem kontinenterna

Klockan elva på julaftonskvällen gick påven och en grupp kardinaler i procession till den heliga porten i högra delen av Peterskyrkans förhall.

Framför den stängda porten lästes först ett stycke ur fjärde kapitlet av Lukasevangeliet som är en programförklaring för själva jubelåret i bred bemärkelse, den nya tid som inleddes av Kristus. Jesus säger där om sig själv: ”Herren […] har sänt mig att förkunna befrielse för de fångna och syn för de blinda, att ge de förtryckta frihet och förkunna året som Herren har valt.” Sedan gick påven fram till porten under tystnad.

Därefter lästes en rad korta citat ur psaltarpsalmerna 5 och 118 omväxlande av påven och de församlade för att sammanfatta den heliga portens rika symbolik: ”Här är Herrens port – här får hans trogna gå in” (Ps 118:20). ”Jag får gå in i ditt hus – jag faller ned i vördnad, vänd mot ditt heliga tempel” (Ps 5:8). ”Öppna för mig rättfärdighetens portar – jag vill gå in och tacka Herren” (Ps 118:19).

Påvens två medhjälpare hjälpte honom upp för de två trappstegen till den heliga porten. Under tystnad sträckte han fram händerna och började skjuta upp de bägge dörrhalvorna samtidigt som han fick draghjälp av två starka kyrkvaktmästare på insidan medan de församlade brast ut i en applåd.

Så snart porten var öppen tändes ljuset i basilikan. Den här gången behövde påven inte använda murslevar eller hammare för att bryta igenom den mur som murades upp framför den heliga porten under avslutningen av förra heliga året som hölls 1983 – den muren revs redan 15 december. Sedan hjälpte medhjälparna påven att falla på knä på den heliga portens tröskel, där han bad i fullständig tystnad i vad som verkade vara en evighet. Kören sjöng sedan de bibliska ord ur Hebreerbrevet och Johannes Uppenbarelse med vilka påven själv sammanfattar hela jubelåret: ”Jesus Kristus, igår och idag, begynnelsen och änden, Alfa och Omega, Honom tillhör äran och makten, i all evighet.”

Medan påven sedan satt på en stol och väntade pryddes portens dörrstolpar med blommor och parfym av kristna från Asien och Oceanien medan musik framfördes på instrument från Japan och Kina. Riten var utformad för att visa att det kristna budskapet om frälsning angår hela världen och anspelade på de fem kontinentsynoder som hållits som förberedelse för det nya millenniet. Därpå gick påven fram till porten igen, och mitt i den heliga porten höll han upp evangelieboken under tystnad för att visa att det är kyrkans uppgift under det nya millenniet att förkunna evangeliet, det glada budskapet om att mänskligheten erbjuds frälsning i Kristus.

Därefter gick påven in i Peterskyrkan medan några kristna från Afrika blåste i afrikanska horn vars klang symboliskt ropade ut jubelåret. Ordet jubel kommer av det hebreiska ordet jobel som betyder just horn och syftar på det horn man blåste i för att utropa Gamla testamentets jubelår. Samtidigt pekade riten på att de unga kyrkorna i andra världsdelar aldrig tidigare varit så engagerade i ett jubelår.

I den långa processionen in i Peterskyrkan deltog kristna från Asien, Oceanien, Afrika, Amerika och Europa. Så blev ingångsprocessionen en symbolisk avslutning av de biskopsmöten eller synoder som hållits i Vatikanen 1994 till 1999 för att förbereda den katolska kyrkan på de fem kontinenterna inför det tredje kristna årtusendet.

”Porten är Jesus”

På juldagen förklarade påven själv innebörden i den rit han hade genomfört på julnatten i sitt julbudskap ”till staden Rom och till världen”, Urbi et orbi:

”I natt öppnade jag den heliga porten i Peterskyrkan. Denna symboliska gest inledde jubelåret och pekar på julens mysterium, för porten är Jesus, han som föds av Maria i fattigdom i Betlehem, han, den evige sonen som skänkts oss av fadern. Han är porten för oss och för alla. Porten till vår räddning, porten till livet, porten till freden. Detta är julens budskap, detta är utropandet av det stora jubelåret.

Vi vänder blicken till dig, Kristus, porten till vår räddning. Vi tackar dig för det goda som gjorts under de år, sekel och millennier som gått. Men vi måste också bekänna att ibland har mänskligheten sökt sanningen på annat håll och gjort sig falska övertygelser och följt bedrägliga ideologier. Ibland har människan uteslutit respekt och kärlek till sina syskon i andra raser och religioner. Ibland har hon förvägrat enskilda och folk deras grundläggande rättigheter. Men du fortsätter att erbjuda alla strålglansen hos den sanning som räddar.

Vi ser till dig, Kristus, porten till livet. Vi tackar dig för de under med vilka du berikar varje generation. Ibland respekteras och älskas inte livet i denna världen. Men du tröttnar aldrig på att älska livet. På julen kommer du för att lysa upp medvetandet hos lagstiftare och styresmän för att män och kvinnor av god vilja skall engagera sig för att ta emot människolivet som en dyrbar gåva. Du kommer till oss och ger oss livets evangelium.

Vi fäster blicken på dig, Kristus, porten till freden. Som pilgrimer i tiden vallfärdar vi till många platser av lidande och krig, där offren för våldsamma konflikter och grymma förintelser vilar. Du, fridsfurste, inbjuder oss att upphöra med att använda vapen på ett vanvettigt sätt, och att ta avstånd från det våld och hat som har dödsmärkt människor, folk och världsdelar.

’En son är oss given.’ Du, fader, har gett oss din son. Du ger honom till oss också idag, i gryningen till det tredje millenniet. För oss är han porten. Genom honom går vi in i en ny dimension och når fram till fullheten av den frälsning som du har förberett åt alla människor. Därför, fader, har du gett oss din son, för att människan skulle förstå vad du vill ge människan i evigheten, och för att människan skall få kraft att förstå ditt fördolda kärleksprojekt.

Kristus, du som är ljus och hopp för dem som söker dig också utan att känna dig, måtte de lära känna dig och söka dig än mer! Kristus, du är porten! Genom dig och i den heliga Andens kraft vill vi gå in i det tredje årtusendet. Du, Kristus, är densamme igår, idag och alltid (jfr Heb 13:8).”

Jubelårets port bör vara bredare

Johannes Paulus II har förklarat den heliga portens symbolik många gånger. 1998 drog han upp de konkreta riktlinjerna för firandet av jubelåret i en så kallad bulla med titeln ”Människoblivandets mysterium”.

Där skrev han så här: ”Den symboliska handlingen att öppna den heliga porten. […] påminner om att varje kristen är kallad att gå över från synden till nåden. Jesus sade: ’Jag är grinden. Den som går in genom mig skall bli räddad’ (Joh 10:8). Det betyder att det bara är genom honom som man kan nå fram till Fadern. Att Jesus säger detta om sig själv betyder att han ensam är frälsaren som sänts av Fadern. Det finns en enda ingång till gemenskapen med Gud: Jesus, enda vägen till räddning. Bara om honom kan man tillämpa psaltarpsalmens ord: ’Här är Herrens port, här får hans trogna gå in’ (Ps 118:20)” (Incarnationis mysterium, nr 8).

Mest citerade är påvens ord i det brev från 1994 med titeln Inför det tredje årtusendet där han uppmanade hela katolska kyrkan att förbereda sig andligen inför det tredje kristna årtusendet. Där skrev han: ”Jubelårets heliga port bör symboliskt vara bredare år 2000 än vid tidigare jubelår, för denna gång lämnar mänskligheten inte bara ett århundrade utan ett årtusende. Kyrkan bör göra denna övergång klart medveten om vad hon genomlevt under de senaste tio århundradena. Hon kan inte stiga över tröskeln till det nya årtusendet utan att uppmana sina barn att ångra sig och rena sig från fel, trolöshet, inkonsekvens och senfärdighet till bättring. Att bekänna svagheter i det förflutna är en lojal och modig handling, som stärker vår tro och hjälper oss att möta dagens frestelser och utmaningar” (Tertio millennio adveniente, nr 33).

Fyra heliga portar

Det första heliga året firades år 1300 men det var först 1423 som man införde ett rituellt öppnande av en kyrkport. Det var då som påven Martinus V för första gången inledde ett jubelår genom att öppna en helig port i Roms domkyrka Lateranbasilikan. Först 1499 öppnade man en helig port i Peterskyrkan under påven Alexander VI, som ville att man skulle öppna heliga portar också i kyrkorna Santa Maria Maggiore och Pauluskyrkan. Man förstorade en liten dörr i vänstra delen av gamla Peterskyrkans fasad, och för att göra det fick man riva ett litet Mariakapell som var byggt av påven Johannes VII.

Från 1500 till 1975 stängdes den heliga portöppningen inte av en dörr utan av en mur. Man öppnade alltså inte en dörr utan rev en mur. Påven började och fick sedan hjälp av andra. Julafton 1499 slog påven tre gånger på portens mur med en timmermanshammare som inledning på rivandet av muren. Redan 1525 gjorde man denna hammare i guld. På julafton 1974 var det många som blev oroliga när delar av murbruket föll ned i huvudet på påven Paulus VI. Det bidrog till att man valt att avstå från denna del av riten, som också på ett olyckligt sätt fokuserade uppmärksamheten på en mur snarare än på porten.

Den heliga porten i Peterskyrkan var den första av fyra som Johannes Paulus II öppnade under jubelårets första månad. Det finns nämligen en helig port i alla de fyra viktigaste kyrkorna i Rom, och i år är det första gången någonsin som påven själv öppnar alla fyra, om än på olika dagar. Tidigare heliga år öppnades de nämligen av påvens utsända samtidigt som påven själv öppnade Peterskyrkans heliga port. Efter öppnandet av Peterskyrkans heliga port på julnatten öppnade påven redan på juldagens eftermiddag den heliga porten i Roms domkyrka Lateranbasilikan. 1 januari, som katolska kyrkan viger åt jungfru Maria och världsfreden, öppnade han den heliga porten i världens äldsta mariakyrka, Santa Maria Maggiore. Och 18 januari, då böneveckan för kristen enhet inleds, var det slutligen dags att öppna den heliga porten i Pauluskyrkan söder om Rom som byggdes på 300-talet över aposteln Paulus grav. Då deltog också företrädare för andra kristna samfund i en ekumenisk vesper.

Johannes Paulus II, som har en stor förkärlek för talande gester, inledde firandet av jubelåret 2000 med en månghundraårig rit som han anpassat till dagens kyrka. I överförd bemärkelse kan man säga att påven i Rom gick in genom den heliga porten till det tredje kristna årtusendet tillsammans med katolska kristna från de unga kyrkorna i Afrika, Asien och Oceanien och med kristna från andra samfund. Ritens utformning blev så till en omfamning av alla grupper i katolska kyrkan och alla kristna i andra samfund. Samtidigt har påven klart markerat att riten också är ett uttryck för övertygelsen att det bara är Jesus Kristus som är de kristnas och alla människors frälsare: ”Det är Jesus som är porten, för oss och för alla.”