Oskar Garstein in memoriam

GUNNAR CHRISTIE WASBERG

Dr theol. och philos. Oskar Garstein avled i början av maj 1996. Med honom har nordisk och internationell kyrkohistorisk forskning förlorat en av sina främsta representanter. Oskar Garstein var missionärsson och föddes i Kina 1924. Förutom kinesiska lärde han sig i skolan också latin och engelska, språk som han behärskade till fulländning. Familjen återvände till Norge före Andra världskriget, och han fortsatte skolgång och studier där. Garstein blev cand. theol. vid den teologiska Menighetsfakulteten i Oslo och disputerade för teologie doktorsgrad vid universitetet i Oslo på en avhandling om den norske teologen Cort Aslakssønn (1955).

Det blev emellertid motreformationen som särskilt kom att fånga hans intresse. Professor Oluf Kolsrud hade samlat ett väldigt material från Vatikanarkivet och andra samlingar, men han gick tidigt bort, och ingen fortsatte hans arbete till dess Oskar Garstein upptäckte materialets möjligheter. Hans bruk av Kolsrudssamlingen framgår också av undertiteln på hans huvudverk: Rome and the Counter-Reformation in Scandinavia. Arbetet utkom med sitt första band 1963 och renderade författaren filosofie doktorsgrad. Sedan följde ytterligare tre band, dessutom supplerande arbeten som alla byggde på hans egen forskning.

Bibliografin över Oskar Garsteins författarskap är omfattande, och vid hans bortgång förelåg också otryckta arbeten. Ett av dessa är en biografi över Laurentius Norvegus, ”Klosterlasse”, den centrala personligheten inom motreformationen i Norden.

Det är långt ifrån lätt att dra ut kontentan av detta författarskap om motreformationen. Garstein visar att denna rörelse i Norden var mycket starkare än vad man hittills hade trott. Särskilt omfattande var kontakterna med universitetet i Louvain, och jesuiterna spelade här en viktig roll. Viktigt var att norska handelsstäder som Larvik, Skien och Tönsberg utgjorde centrum för sjöfarten och förmedlade kontakt med omvärlden. Den katolska missionsverksamheten var farlig att utöva och kunde resultera i dödsstraff. Att motreformationen misslyckades i Norge berodde på att landet befann sig i ett tillstånd av nationell upplösning. Dessutom saknades kyrkliga ledare sedan den siste ärkebiskopen Olav Engelbrektsson måste lämna landet. Men – som Garstein visar – spelade den katolska mentaliteten alltjämt en stor roll inom folket i stort under generationer framåt.

I sin hemmiljö mötte Oskar Garstein ofta motstånd och oförståelse, men ute i världen blev han tidigt erkänd som forskare i arkiv och bibliotek och uppehöll flera gästprofessurer, bl.a. under ett år vid University of Wisconsin i Madison. Vid Katedralskolan i Oslo, där han undervisade, blev han högt värderad och var mycket omtyckt av sina elever. Som pensionär var han sysselsatt med att ordna skolans ytterst värdefulla bibliotek fram till sin död. Han var då inbjuden som föreläsare vid Olaus Magnus-symposiet i Rom i september 1996.

Med Oskar Garstein har Norden och den internationella kyrkohistoriska forskningen förlorat en av sina främsta representanter. När det stora verket om den katolska kyrkan i Norge utgavs 1993, var han den ende icke-katolske medarbetaren och författade det historiska huvudkapitlet.

Själv blev Oskar Garstein trogen den norska statskyrkan, men det finns aspekter i hans forskning som leder till en omvärdering av centrala ämnen i nordisk historia. Här kommer hans ekumeniska hållning tydligt in i författarskapet. Garstein framhåller hur kyrkohistorien representerar ett korrektiv också till de lösningar av aktuella problem som engagerade honom så starkt. Ett helhjärtat vetenskapligt erkännande fick han mot slutet av sitt liv.

Översättn. Per Beskow

Wasberg är fil.dr vid Uppsala Universitet och medlem av Norska Akademien.