Palestina i skuggan av Irak

I skuggan av USA:s uppladdning mot Irak förefaller det som om de israeliska styrkorna har upphört med sina överdimensionerade repressalieåtgärder mot den palestinska myndigheten och mot civila palestinska mål. De senaste blodiga terrorattackerna mot civila och oskyldiga israeler har mött begränsad vedergällning. Men samtidigt fortgår den systematiska ödeläggelsen av den palestinska ekonomin. Sedan ministerier och polisstationer förstörts av vandaliserande och plundrande israeliska militärer, och vägar, telekommunikationer, radio och TV förstörts, spärrats av eller sprängts, pågår nu, enligt israeliska fredsaktivister, en ”bantustanisering” av hela Västbanken. Städer och byar isoleras från varandra genom murar och stängsel. Handel och samfärdsel hindras, bostäder rivs och hundraåriga oliv- och fruktträdgårdar jämnas med marken av bulldozers eller tas helt enkelt över med våld av till tänderna beväpnade bosättare. Det ekonomiska livet flämtar på sparlåga. Andelen undernärda barn ökar snabbt. Enligt ILO:s årliga rapport från de ockuperade områdena minskade den palestinska myndighetens inkomster under 2001 med 70 % och arbetslösheten under det första kvartalet 2002 var uppe i 43 %.

Murens politik

Ett konkret exempel på vad som pågår är staden Qalqilya på norra Västbanken. Kring staden byggs nu en 8 m hög och 8 km lång mur. Längs muren finns en 50 m bred skyddszon med taggtråd och elektronisk övervakning och flera vakttorn/km. Från detta ”fångläger” leder en enda välbevakad väg ut till omvärlden för de 42 000 invånarna. Genom murbygget har 148 familjer berövats tillgång till sin mark. Nästa sommar skall 40 mil av detta stängsel som skiljer Israel från de ockuperade områdena vara klart. Därmed har en del av de säkerhetszoner som Ariel Sharon propagerade för redan som infrastrukturminister i Netanyahus regering förverkligats. (Zoner som ”händelsevis” sammanfaller med de enda grundvattenreservoarerna på Västbanken.) Därmed kommer ytterligare palestinska familjer att fråntas sitt levebröd i form av mark och odlingar, och nya områden i byarnas och städernas utkanter kommer att överföras till bosättarnas kontroll. Enligt en av de israeliska ”nya” historikerna, Avi Shlaim, går den nuvarande israeliska politiken ut på att omöjliggöra tillkomsten av en palestinsk stat och säkra israelisk dominans och kontroll över de ockuperade områdena. Palestinierna skall pressas till att ge upp och helst utvandra ”frivilligt”. Vart? Vem är beredd att ta emot dem? Den kristna minoriteten har upparbetade kontakter i Europa och USA och emigrerar i en omfattning som djupt oroar de kristna ledarna. Men den muslimska majoriteten är i varje fall inte välkommen i något arabland. Tvärt om har de flesta klart deklarerat att de inte är beredda att ta emot dem. Och det är nog inte bara ett taktiskt drag i den 50-åriga israelisk-arabiska konflikten.

Fortsatta dagliga trakasserier

Trots att de massiva militära insatserna dämpats fortsätter de dagliga övergreppen i form av provokationer och trakasserier från militären och ideliga övergrepp från israeliska bosättare. Det konstaterar såväl journalister som internationella delegationer som rapporterar om förhållandena på de ockuperade områdena. Samma bild ger också de s.k. följeslagare som från olika organisationer för fred och mänskliga rättigheter sänds till Israel på begäran av palestinska och israeliska fredsorganisationer för att stödja civilbefolkningen och rapportera till omvärlden om vad som pågår. Ett sådant projekt drivs av Sveriges Kristna Råd (SKR) med bidrag från SIDA och i samverkan med Kyrkornas Världsråd i Genève. Projektet kom till stånd på begäran av de palestinska kyrkorna och stöds av palestinska och israeliska freds- och människorättsorganisationer. Följeslagarnas roll är att följa enskilda palestinier i deras normala dagliga uppgifter eller att i sällskap med israeler från de deltagande organisationerna se hur civila palestinier, skolbarn, studenter, hjälparbetare, husmödrar etc. bemöts och behandlas vid vägspärrar eller andra möten med militärer eller bosättare. Följeslagarna är inte där för att provocera utan för att iaktta och eventuellt ingripa till stöd för sina värdar och sedan rapportera om sina iakttagelser. Genom sin närvaro som internationella observatörer (de bär särskilda västar som talar om vilka de är) hoppas de kunna mildra våld och förnedrande provokationer som deras värdar annars skulle utsättas för.

Israeliska fredsorganisationer rapporter också om en tilltagande frustration bland israeliska soldater. Redan är det hundratals som straffats för sin vägran att delta i förtrycket av sina palestinska grannar. Fredsorganisationerna sprider också flygblad bland soldaterna och uppmanar fler att ha moralisk ryggrad att vägra delta i ockupationen. När soldaterna blir attackerade med frågor av fredsaktivisterna varför de inte ingriper mot provocerande bosättare, beklagar sig många av dem över att deras överordnade, och inte minst premiärministern, konsekvent tar parti för bosättarna, oavsett vad de företar sig.

Kristna högeraktivister

Men det finns också andra kristna grupper än de som arbetar tillsammans med palestinska och israeliska freds- och människorättsorganisationer för att nå en rättvis och varaktig fred i området. Dessa grupper hävdar, i likhet med bosättarna, att judarna har gudomlig rätt till det land som Gud enligt bibeln en gång lovade Abraham. En av dessa grupper är Livets Ord, som nu också öppnat ett bibelcenter i Jerusalem. Genom sitt projekt Operation Jabotinsky har Livets Ord i åratal stött judar som vill flytta till Israel och de ockuperade områdena. (Ze’ev Jabotinsky var en av de tidiga sionisterna som i opposition mot de ledande i rörelsen förordade en politik som gick ut på att med militär övermakt tvinga araberna till underkastelse.) Genom sina aktiviteter menar de sig kunna påskynda Jesu återkomst och den yttersta domen. Dessa grupper, främst amerikanska kristna fundamentalister, bedriver också ”mission” bland muslimer i palestinska byar och städer på Västbanken. Eftersom de har sina operationsbaser bland ultraortodoxa judar i bosättningarna och även själva bor där har de skapat mycket förbittring bland palestinierna och bidragit till misstänksamhet mot kristna palestinier hos den muslimska majoriteten. De incidenter mellan muslimer och kristna och t.o.m. mord på kristna palestinier som förekommit har framprovocerats av dessa grupper.

En rättvis fred eller inte

Nyligen har såväl Amnesty International som Caritas Internationalis publicerat rapporter från sina besök på Västbanken och i Gaza. Av Caritas rapport framgår att 70 % av befolkningen i dessa områden nu är att betrakta som fattiga. Caritas kräver, som flertalet tidigare delegationer, ett omedelbart slut på allt våld från båda sidor och ett omedelbart tillbakadragande av israeliska trupper, check-points, blockader, utegångsförbud, avspärrningar och liknande hinder för den fria rörligheten. Man kräver också att alla FN-resolutioner skall uppfyllas av båda parter, att utökningen av bosättningarna omedelbart skall frysas och att humanitära organisationer skall få fri och säker tillgång till området.

Caritas rapporterar också att den idag försvagade israeliska fredsrörelsen hävdar att konflikten egentligen inte står mellan Israel och Palestina utan mellan dem på båda sidor som vill åstadkomma en rättvis fred och dem som inte vill det. I ett uttalande som vice talmannen i Knesset, Naomi Chazam, gjorde för delegationen sägs: ”Det är högst osannolikt att det blir något slut på striderna utan en överenskommelse om en plan för att göra slut på ockupationen för att befria palestinierna från israelisk dominans och befria Israel från att härska över ett annat folk mot deras vilja.” Det är ståndpunkter som tidigare delades av majoriteten på båda sidor i konflikten. Men upprepade blodiga och bestialiska palestinska terrordåd har medfört ökad rädsla och krav på hämnd från allt större delar av den israeliska allmänheten. Dåden har också drivit allt fler väljare i armarna på extremgrupper som helst ser att planerna på en självständig palestinsk stat går i stöpet. På samma sätt har de kollektiva bestraffningar-na och den omänskliga behandlingen av den palestinska befolkningen skadat de modererande och demokratiska krafterna i de ockuperade områdena. Dessutom har det israeliska övervåldet och bosättarnas allt aggressivare attacker på sina palestinska grannar vidgat rekryteringsbasen för palestinska extremgrupper.

Extremisternas inflytande i valen

I den uppkomna situationen fruktar många bedömare att de demokratiska och fredsivrande krafterna på båda sidor kommer att trängas tillbaka ytterligare vid de allmänna val som utlysts av båda sidor till i början av nästa år. Det finns t.o.m. de som fruktar att den israeliska demokratin hotas eller i varje fall kommer att inskränkas till följd av de extrema religiösa gruppernas och bosättarnas ökande inflytande över israelisk politik. På den palestinska sidan förefaller Arafats egenmäktiga styre bli allt mindre populärt till följd av utbredd korruption och bristen på transparens och demokrati. Samtidigt ökar även här extremgruppernas popularitet. Det gäller inte minst Hamas, som med hjälp av främst iranska pengar driver omfattande och uppskattade sociala program bland den alltmer betryckta befolkningen på Västbanken och i Gaza. Utan kraftfulla internationella påtryckningar på båda parter, inte minst från USA, att i likhet med Irak leva upp till FN-resolutionernas krav hotar den konflikt, som under några korta år såg ut att kunna gå mot en lösning, att permanentas för lång tid, med påföljd att instabiliteten i Mellanöstern fortsätter att vara ett hot mot fred och stabilitet i hela världen.