Rum för Talmud

Allt och alla har sitt omland – ”No man is an island”. Sällan blir detta så klart som när man närmar sig den hebreiska bibelns omland såsom det framträder i den väldiga traditionsförmedlingen i Talmud – judenhetens motsvarighet till de kristnas kyrkofäder. Det påstås, förmodligen med rätta, att detta gigantiska samlingsverk är en av de få religiösa urkunder som oupphörligen inbjuder läsaren till en kritisk och prövande hållning, som ständigt presenterar alternativa synsätt, som mer än några andra religiösa texter vrider och vänder på argumenten.

Denna kritiska hållning innebär dock inte att alla katter skulle vara lika grå, eller att svar, råd, påbud och bud inte skulle ges i Talmud. Tvärtom. För att ett samtal skall bli givande krävs ett fundament och inte endast diffusa frågor, vaga känslor och lösa tyckanden. För att en dialog – den religiösa ej undantagen – skall bli dynamisk behövs svar och tydliga påståenden om verkligheten som utgångspunkt för kommunikationen. Sådana påståenden finner vi i Talmud och de diskuteras.

I sin encyklika om ekumeniken Ut unum sint lägger påven Johannes Paulus II stor vikt vid ’dialogen’ och kallar denna hållning för ”ett nödvändigt steg på vägen till människans självförverkligande” (29). Vidare säger han: ”Fastän begreppet ’dialog’ tycks prioritera kunskapsmomentet (dia-logos) så har varje dialog allomfattande och existentiella dimensioner.” Dialog förutsätter vidare ömsesidighet mellan parterna – av påven kallade socius, följeslagare. Den förutsätter att man ”lämnar antagonism och konflikt”. Dialog är alltså inte ett stadium i mänsklighetens utveckling som man kommer att kunna övervinna. Det dialogiska förhållningssättet finns för alltid inskrivet i hjärtat av människans existens.

Något av det mest fascinerande med Talmud – ett bokverk om 22 foliovolymer i den babyloniska versionen – är att själva boksidans ortografi och formgivning återspeglar denna diskuterande hållning. De två grundläggande texterna Mishna och Gemara finns i mitten på sidan, i en ram runt om finns senare uttolkningar: den store rabbinen Rashis kommentar från 1000-talet, dennes lärjungars tillägg de s.k. Tåssafått, ytterligare kommentarer och kritiska anmärkningar och marginalanteckningar, vilka alla skall läsas parallellt. Detta verk har en mängd kända och okända författare och det brukar sägas att Talmud alltid kommer att vara ofullbordad.

Grundstommen i hjärtat av verket, Mishna, kan enklast sägas vara en samling av den muntliga Toran (läran, lagen) – kommentarer till judiskt religiöst liv och praxis. Den sammanställdes slutgiltigt mot slutet av det andra århundradet av Rabbi Jehuda ha-Nasi’ i en tid då den judiska gemenskapen började bli alltmer trängd. Sammanställning och tillägg av ytterligare traditioner, särskilt av berättande karaktär, gjordes sedan dels i en version som tillkom bland lärde i Galiléen (Talmud jerushalmi), dels i den mest citerade och omfångsrika versionen nedskriven i den babyloniska diasporan (Talmud bavli). Därefter har det religiösa studiet fortsatt och avsatt en rad kommenterande skrifter, varav ett fåtal av de förnämsta finns med i de tryckta talmudutgåvorna. Studiet av Toran och den religiösa traditionen är en konst för konstens egen skull – en gudstjänst och en lovsång, som håller samman den judiska gemenskapen och som håller den vid liv.

Bertil Adania, jeshiva-student från Safed numera verksam som religionsvetare i Göteborg, har i kommenterade översättningar till svenska gett oss ett smakprov på denna rika judiska litteratur. Innehållet i Talmud varierar minst lika mycket som Bibelns. Adanias svenska översättning av vissa karakteristiska delar av detta gigantiska verk återspeglar det myller av föreskrifter, kommentarer, exempel och berättelser som vi finner där. Han har valt att arrangera 29 olika Rum i Talmud och inbjuder oss läsare att sitta ned och ta några få av inredningsdetaljerna i betraktande. Denna pedagogiska metod gör förvisso Talmud rättvisa men gör samtidigt ett något disparat intryck på den oinvigde läsaren. Här finns dock mycket livsvisdom och mycket som är av historiskt intresse.

Bertil Adania visar prov på ett skickligt handlag med sitt material. Översättningsproblem redovisas och behandlas med stor noggrannhet. Hans arbete blir en nyttig påminnelse om att bibeltolkning inte endast resulterar i en (statlig) bibelöversättning per generation. Adania använder själv i sitt arbete med Bibeln på svenska i första hand Svenska Folkbibeln, när han inte gör egna översättningar och tolkningar. Han är mycket kritisk till Bibel 2000 och menar med skärpa att den ”på det hela taget [är] obrukbar i förening med talmudisk diskurs eller vid någon som helst rabbinsk exegetik eller andra seriösa judiska sammanhang”, eftersom den har ett alltför fritt förhållningssätt till tolkningstraditionerna, både på judiskt och på kristet håll.

I detta sammanhang måste man dock tyvärr konstatera att Adanias egen bok lider av en viss tröghet i språkbehandlingen. Det senare beror möjligen på hans långa bortovaro från det svenska språkområdet, men kanske också på den hermeneutiska principen att ligga nära grundtexten i översättningarna, vilket understundom färgar av sig på det egna språket.

Låt oss ge några smakprov på vad som bjuds i Talmudrummen. I det rum som betraktar människan i sig kan vi läsa följande i Sanhedrin 37a: ”När människan präglar flera mynt med en och samma stans blir präglingarna identiska. När däremot konungarnas Konung, Den helige – lovad vare Han! – sätter den första människans prägel på varje enskild individ blir ändå inte den ene den andre lik. Därför åligger det var och en att säga: ’För min skull skapades världen.’” Här möter vi samma filosofiska koncentrat som Lars Ahlin en gång i ett tv-samtal med Ulf Linde uttryckte med den bibliskt inspirerade sammanfattningen av totaliteten: ”Gud är den han är; människan är där hon är.”

I uttolkningen av profeten Jesajas ord ”Och jag skall föra dem till mitt heliga berg och glädja dem i min böns hus” (56:7a) i Brachot 7a finner Rabbi Jochanan, när han citerar Rabbi Josei, en stor tröst i att det inte står ”deras böns hus” utan just ”min böns hus”. Härav framgår, menar rabbinen, att Gud själv ber. Vilket är då innehållet i Guds egen bön? Rabbi Zutra hänvisar i sitt svar till att ”rabbinen sade [så lyder Guds bön]: ’Måtte det vara min vilja att min barmhärtighet betvingar min vrede och att min barmhärtighet betvingar alla mina övriga utmärkande drag, att jag behandlar mina barn med barmhärtighetens attribut och låter nåd gå före rätt gentemot dem.’” Detta förhållande bekräftas av en annan berättelse i vilken rabbi Ishmael träder in i templet för att frambära ett rökelseoffer och i en vision får se den Högste. När Denne uppmanar Ishmael att lovprisa Honom gör han det med de ovan citerade orden. När rabbi Ishmael hade gjort detta nickade den Högste. Och så går det på. Den ene citerar den andre, som i motsats till den tredje hävdar att …

Att temperamenten hos rabbinerna i hög grad varierade märker man i berättelsen (Shabbat 37a) om ickejuden som söker upp Shammai och framställer följande begäran: ”Jag övergår [till judendomen] om du lär mig hela Toran medan jag står på ett ben.” Shammai driver efter detta putslustiga förslag handgripligen bort mannen. Med samma begäran går mannen då till Hillel, som tålmodigt tar emot honom och ger honom det passande svaret: ”Det som är dig förhatligt skall du inte göra mot din nästa! Detta är hela Toran, allt det andra är kommentarer. Gå nu och lär!”

Bertil Adania har gjort en stor insats – vågar man tillgripa uttrycket kulturgärning? – när han med sin bok presenterat en glimt ur Talmuds fascinerande universum. Detta universum lever vidare inte endast i den nutida rabbinska traditionen utan i hela det judiska kulturarvet. När vi kikar in genom de dörrar som står på glänt till Talmuds rum upptäcker vi nog att vi varit där tidigare, kanske i sällskap med Isaac Bashevis Singer eller Woody Allen.

Bokförlaget Artos/Norma, där denna bok är utgiven, satsar för närvarande stort på en utgivning av kyrkofäderna. Tio välmatade band med texter förväntas utkomma, varav tre redan kommit av trycket. En välkommen parallell till denna stora satsning vore en komplett utgåva av Mishna på svenska.