Pastor Jönssons dossier

Satir kan bedrivas på olika sätt. Det mest obarmhärtiga är ofta att helt enkelt citera offret. Fil. lic. Gustaf Lundgren, tidigare förlagsredaktör på Natur och Kultur och Skandinavien University Books, introduktör av den vetenskapligt grundade grafologin i Sverige och med en omfattande produktion inom psykologin, har under senare år uppmärksamt följt pastor primarius i massmedia. Resultatet av sina forskningar har han nu framlagt i en bok med titeln Den nya religionen. Som läsaren redan anat antyder titelvalet att Jönsson, enligt Lundgrens mening, i själva verket lämnat kristendomens mark och transsubstantierat innehållet i det bibliska budskapet till ett terapeutiskt evangelium med lydelsen: var som du är. Knappast någon kristen övertygelse går säker för Jönssons omtydning till psykologiserande positiva värdeord. MBL-andet framställs som led i den gudomliga mandoms-anammelsen.

Lundgrens bok, som sida upp och sida ner är ett utdraget lustmord på Jönsson med hans egna vapen, det vill säga vad han själv har sagt, kunde vara en utomordentligt trist läsning om Lundgren enbart sammanställt en klippbok. Men han har genomgående bemödat sig om att ställa de jönssonska apophtegmata mot representanter för autentisk kristen tradition. Därmed är allt gott och väl. Men ändå efterlämnar läsningen av Den nya religionen en känsla av stark otillfredsställelse. När allt kommer omkring, kan man då värja sig för tanken att Ludvig Jönsson helt enkelt är en välmenande människa som tappat kontakten med kyrkans äkta andliga källor och använder bibelordet mer eller mindre som förevändningar för att framföra egna terapeutiska funderingar i det övergripande intresset att vara relevant? Huvudsaken är att ärendet angår människor och att kyrkan kommer nära den vanliga människan -ja, blir en närhet, skulle nog pastor Jönsson säga – menvilket precistinnehåll ärendet skall ha är inte klart. Alldeles nyligen framträdde Jönsson i en tidning med sitt nu traditionella krav på en ny reformation av kyrkan. Vad innehållet i denna reformation skulle vara, sade sig LJ ännu inte ha kommit till klarhet om, med huvudsaken vore att reformationen kom till stånd.

Inför sådana utsagor kan man egentligen bara konstatera: den gamla hederliga tråkiga teologin, som en gång såg det som sin uppgift att på ett ansvarigt och så långt möjligt motsägelsefritt sätt i varje ny tid översätta innehållet i de bibliska skrifterna, inte med anspråk på att vara uttömmande, men att vara motsägelsefri, den har brutit samman och hos många ersatts av säsongvis skiftande brösttoner, som hjälpligt anknyter till ett eller annat bibelord. Vilken hjälp vanliga människor utan kristen specialutbildning har av detta är ovisst. Hur bidrar dessa habila tjusigheter till att ge någons liv en ny orientering, att se ett mönster där tidigare kaos rådde? Får någon enda sökare i denna strida ordström den minsta aning om att kristen tro är ett sammanhängande helt som har med hela livet att göra?

Vanliga människors stora problem är ju inte hur de skall kunna fortsätta att vara som de är, utan hur de skall få hjälp att bli något mera.