Jag har ännu ett starkt minne av den svenska gästfrihet jag fick uppleva vid mitt besök år 1989 och tänker också med glädje tillbaka på Hans Majestäts besök i Vatikanen tillsammans med drottning Silvia och kronprinsessan Victoria år 1999, när den heliga Birgitta utsågs till en av Europas skyddspatroner. Dessa besök hjälper otvivelaktigt till att stärka de vänskapliga banden mellan Sverige och den Heliga stolen, band som har sina rötter långt tillbaka i historien och förvisso kommer att visa sig bära ny frukt i framtiden.
Jag uppskattar det Ni sade om att bygga en ny värld i vilken samarbete, solidaritet, respekt för individen och samförstånd utgör fundamentet för att uppnå en rättvis, fredlig, säker och människovärdig internationell samvaro, ett gemensamt mål både för den Heliga stolen och för Sverige. Inför det nya årtusendet upplevde vi ett slags ökad iver i sökandet efter den frihet som är en av de starkaste dynamiska krafterna i mänsklighetens historia, och vi hyste förhoppningar att en ny tid av fred och stadga skulle kunna påbörjas. Det har dock visat sig att sådana förhoppningar inte kan infrias utan sann vishet och tålmodiga förberedelser. Det är ännu mer nödvändigt att den internationella gemenskapen med förnyad iver strävar efter att bygga fred och stabilitet på en grund av sann rättvisa och solidaritet, utan att se till egna fördelar eller gamla fiendskaper. Annars kommer det våldsmönster som skapats av den flagranta bristen på rättvisa i vår värld bara att fortsätta utan ände. Ett sådant framtidsperspektiv är något som går helt emot våra mänskliga förhoppningar.
Ni nämnde med rätta fundamentala värden som jämlikhet, frihet och tolerans. De ses som grundläggande och hålls högt i ära, inte minst i Ert land, vilket fyller mig med tillfredsställelse. Samtidigt är det rimligt att ställa sig frågan vad som bär upp dessa värden, och då inser vi att de vilar på en universell förståelse av människans värdighet. Tyvärr måste vi fastställa att denna insikt ofta glöms bort eller till och med förnekas. Den katolska kyrkan ser här ett problem som måste lyftas fram i ljuset för att hjälpa människor att övervinna det. Faran finns nämligen, att om man bejakar dessa värden men samtidigt förnekar den grund som de vilar på, så förvanskas själva värdena och risken finns att de i stället får motsatt effekt. Om man t.ex. skiljer friheten från dess bas, den universella sanningen om vad människan är, så leder detta förr eller senare till ett slags nytt slaveri, där det är den starkares vilja som bestämmer.
Vi håller före att alla mänskliga varelser har samma värde. Det innebär att de svaga – vilken form av svaghet de nu än drabbats av – inte har mindre oförytterliga rättigheter än de starka. De må visserligen uppleva att de har större svårigheter att försvara eller hävda sina anspråk, men det ändrar inte på den grundläggande sanningen att samma mänskliga värdighet gäller alla. Ja, den katolska kyrkan menar att en mänsklig gemenskap i sista hand bör värderas efter hur väl den skyddar sina svagaste medlemmar. Det är så vi förstår bibelns ord om att alla mänskliga varelser är skapade till Guds avbild (se 1 Mos 1:26), något som ju också finns djupt förankrat i svensk kultur. När vi nu snart firar 700-årsjubileet av den heliga Birgittas födelse är det ett bra tillfälle att koncentrera uppmärksamheten på det kristna arvet i Sverige, och att se hur de cent-rala värderingarna i detta arv även är centrala i den enhet som Europa försöker att bygga. Strävan efter en ny europeisk enhet är mångfasetterad, men den för med sig förhoppningen om att gamla motsättningar skall överbryggas och att ett återfall till våldscykeln skall kunna undvikas – det är därför något som vi måste fortsätta att bemöda oss om.
Men skulle denna strävan inte bygga på de grundläggande värden som Ni anfört, och som i sin tur förutsätter ett bejakande av alla människors lika värdighet – så kommer vi nog att bli besvikna när vi försöker att skapa enhet i Europa. Den katolska menigheten i Ert land må vara liten, men den vill positivt bidra till att förverkliga det som Ni med rätta kallar för ”rättvisa, fred, säkerhet och mänsklighet”.
Från Vatikanen den 17 maj 2002