Ända sedan det blev bekant att påven Benedictus XVI tänkte bjuda in till ett informellt symposium på akademisk nivå kring temat evolution har journalisterna väntat på att få kasta sig över vad man kunde få reda på om mötet. Hittills har inte särskilt mycket information om mötet funnits tillgänglig och rapporteringen har följaktligen inte sällan begränsats till att man fört vidare ett antal vanliga missförstånd om ämnet. Men nu finns chansen att få sitt lystmäte av information sedan inläggen vid symposiet har publicerats i boken Schöpfung und Evolution (skapelse och evolution). Den nuvarande påven delar sin föregångares uppskattande syn på vetenskapen. Och liksom sin föregångare betraktar han den biologiska evolutionen som ett faktum – att livet alltså har utvecklats genom genetiska mutationer under miljontals år. Men i likhet med många evolutionsbiologer hyser han en del betänkligheter när det gäller den tolkning av evolutionen som går under beteckningen ”neo-darwinism”.
Enligt neo-darwinismen finns det två huvudsakliga mekanismer som driver fram evolutionen: slumpmässiga genetiska mutationer och naturligt urval. Förespråkare för det synsättet, som exempelvis Richard Dawkins, insisterar på att mutationerna är rent slumpmässiga och att de enbart beror på blinda faktorer i omgivningen. Det finns enligt dem inte några bakomliggande styrande avsikter som avgör vilka mutationer som kommer att få genomslag i naturen. Slump och frånvaro av planering är evolutionens typiska kännemärken. Att blanda in begrepp som avsikt, medveten planering, design och ändamålsenlighet i evolutionsprocessen är ovetenskapligt, menar de.
Det borde emellertid vara uppenbart för var och en som har läst lite filosofi att ett sådant ställningstagande inte är ett vetenskapligt ställningstagande. Evolutionsbiologin som sådan sysslar inte med frågan huruvida det finns en riktning i eller avsikt bakom evolutionsprocessen, utan den begränsar sig till fysikaliska och upprepbara, lagmässiga faktorer. Men att acceptera den begränsningen är inte detsamma som att fastslå att det inte finns någon avsikt eller något intelligent ursprung bakom evolutionsprocessen. Den som däremot är övertygad om att det finns en Skapare som har avsikten att skapa ändliga varelser utrustade med medvetande och intelligens kommer inte förbi att dra slutsatsen att evolutionen har ett intelligent upphov och att den styrs mot ett bestämt ändamål. Den slutsatsen strider alldeles uppenbart mot den ideo-logiska ateismens dogma att det inte finns någon intelligent Skapare, men den strider inte mot några vetenskapliga fakta. Frågor om ändamålsenlighet hör nämligen inte hemma inom vetenskapens domäner.
När en biolog säger att mutationer är slumpmässiga så betyder det att dessa äger rum på många olika sätt, av vilka de flesta inte är till någon nytta för frambringandet av organismer som är väl anpassade till sin omgivning. Några mutationer, kanske bara en mycket liten andel, är sådana att de hjälper organismen att anpassa sig till sin omgivning. Men det bästa sättet att förklara mutationer vetenskapligt är inte att titta på vilka resultat de får, utan att se till deras kemiska eller fysikaliska orsaker. Icke desto mindre ger mutationer ibland upphov till förändringar som faktisk leder utvecklingen framåt genom att forma mer komplext integrerade organismer som är bättre på att känna igen och anpassa sig till omgivningen. Dessutom menar somliga biologer att den fysiska omgivningen är sådan att vi till och med kan förutsäga vilka slags organismer som kommer att lyckas väl med att anpassa sig till sin omgivning. Av det drar de slutsatsen att uppkomsten av intelligent liv är närmast oundviklig, givet förekomsten av mutationer och de begränsningar som den fysiska omgivningen ställer upp.
Evolutionen är, å ena sidan, en process som ger upphov till ett stort antal organiska förändringar, av vilka bara ett litet fåtal är till fördel. Å andra sidan är den en process som med en rätt hög grad av sannolikhet ger upphov till intelligent liv. Det kan man betrakta som rena fakta. Huruvida processen är blind eller intelligent styrd är däremot inte en fråga som kan besvaras med vetenskapliga metoder. Varken tolkningen att det bara rör sig om blinda krafter eller tolkningen att det rör sig om en intelligent skapelseakt är av vetenskapligt slag. Kanske borde den diskussionen förvisas från biologiundervisningen och hellre tas upp i filosofiundervisningen.
Påven Benedictus har rätt när han säger att om universum är skapat, så måste man anta att universum är ett intelligent projekt där man kan förvänta sig ändamålsenlighet och ordning. Den som tror att universum är skapat tror att allt som existerar är beroende av avsikten hos en varelse som kännetecknas av maximal intelligens och godhet. Universum måste vara intelligent skapat för att det ska kunna frambringa moralisk godhet.
Det är viktigt att lägga märke till att detta är ett fullständigt annorlunda sätt att se på saken än den så kallade kreationismen, som uppfattar bibelns skapelseberättelser som sanna i en ordagrann bemärkelse. Enligt en version av kreationismen är jorden yngre än 10 000 år, enligt en annan version räknar man med att den är äldre, men i bägge fallen antar man att Adam och Eva är historiska varelser skapade på det sätt som bibeln beskriver det. Jag känner inte till någon katolsk teolog, och bland dem är Benedictus en av de mest framstående, som är anhängare till något av de kreationistiska synsätten.
Tyvärr händer det ganska ofta att journalister blandar ihop begreppen intelligent design, kreationism och intelligent skapelse. En anledning till det är att domaren i ett uppmärksammat rättsfall om undervisning i intelligent design i en skola i Dover, Pennsylvania, USA häromåret beskrev intelligent design som ett förtäckt försök att införa krea-tionism i skolundervisningen. Även om det faktiskt stämmer att det förhöll sig så, så är intelligent design ändå inte detsamma som kreatio-nism. Förespråkarna för intelligent design accepterar evolutionen som ett faktum, men anser att vissa bestämda aspekter av evolutionen inte kan förklaras av neo-darwinismen utan kräver en intelligent designer. Men ett sådant synsätt kan knappast betecknas som vetenskapligt och det utgör heller inget bra argument mot neo-darwinismen. Intelligent design avvisas av de allra flesta biologer och man gör klokt i att vara försiktig med att stödja teorin om intelligent design, även om man inte kan säga att den är absurd.
De flesta biologer som accepterar tanken på intelligent skapelse (intelligent creation) accepterar inte intelligent design. Dessa biologer anser att evolutionen är skapad av en intelligent varelse, men de bestrider att det med vetenskapliga metoder går att peka ut bestämda konkreta fall där Gud har ingripit i evolutionsprocessen, så att processen blir obegriplig om man inte räknar med särskilda gudomliga ingripanden. Detta verkar vara den uppfattning som påven Benedictus själv ansluter sig till. Enligt det synsättet går det inte att vetenskapligt bevisa att evolutionen saknar ändamålsenlighet och att den enbart beror på lagbundenheter och slumpfaktorer. Samtidigt innebär det att man accepterar att Gud inte behövs för att förklara enstaka bestämda aspekter av evolutionen.
Vetenskapliga fakta är livsåskådningsmässigt neutrala. Frågan huruvida universum är skapat dyker upp först när man börjar reflektera filosofiskt över dessa fakta och frågar sig om de utgör tecken på förekoms-ten av ändamålsenlighet och rationalitet. Som påven ser saken är evolutionsprocessen, som helhet betraktad, ett indicium på rationalitet. Detta synsätt stöds för övrigt av fysiker som menar att sådant som på biologisk nivå kan framstå som rent slumpmässigt samtidigt ändå styrs av fysikaliska faktorer som ingalunda är slumpmässiga utan tvärtom uppvisar en mycket rationell, matematisk struktur. Ett sådant tänkesätt leder inte till en så kallad God-of-the-gaps-teori [där Gud används som förklaring eftersom man ännu inte lyckats hitta någon annan förklaring, övers. anm.] utan leder till att det som först såg ut att vara rent slumpmässigt ändå framstår som begripligt och att världen därmed kan uppfattas som i grunden både rationell och vacker.
Med de ovan skisserade principerna kan man tänka sig en genetisk process som producerar ett stort, men ändligt, antal varianter av organismer. Bland dessa utväljer den fysikaliska omgivningen, som också den är skapad av Gud, sådana organismer som lyckats anpassa sig väl till sin omgivning och som steg för steg leder fram till uppkomsten av nervsystem, intelligens, frihet och moralitet.
De kristna tror inte att denna process utvecklats rent godtyckligt och oförutsett av Gud. Om man frågar sig varför Gud valt att skapa männi-skan på detta sätt så vore ett tänkbart svar att Gud vill att människan ska vara en del av ett sammanhängande och öppet universum i vilket det fysikaliska successivt utvecklas till medvetande och bärare av det andliga. Om människan ska vara fri och öppen gentemot Gud då måste naturen innehålla slumpmässiga faktorer som möjliggör mänsklig frihet. Den måste då också innehålla det slags öppenhet som möjliggör kreativitet, så att människan kan fylla den särskilda roll som hon har genom att omvandla denna fysiska värld till en verklighet präglad av det andliga, så som Gud på ett exemplariskt sätt visat i Jesu uppståndelse från de döda.
Evolutionen är i grund och botten en andlig och ändamålsenlig process som leder till uppkomsten av ändligt medvetande ur den fysikaliska verkligheten, som ett steg på vägen mot att hela kosmos ska uppfyllas av Gud, till dess att Gud blir allt i alla. Utifrån denna kristna vision om världen framstår neo-darwinismen som ofullständig, eftersom den bortser från Guds avsikt med universum.
Huruvida det går att upptäcka Gud med vetenskapliga metoder är en annan fråga. Många biologer misstänker att det finns ytterligare flera kausala faktorer att upptäcka bakom evolutionen, förutom neo-darwinismens slumpmässiga mutationer och naturligt urval. Men det är en fråga som biologerna får reda ut. När det gäller förståelsen av kristen tro så är det i sammanhanget viktigt att skilja mellan kreationism, intelligent design och intelligent skapelse. Det är också viktigt att upptäcka när biologer överskrider sitt kompetensområde och i vetenskapens namn uttalar sig om frågor som egentligen hör hemma inom filosofins område. Och vi behöver slutligen också se hur biologisk slumpmässighet kan betraktas som en del av en intelligent och ändamålsenlig plan för att frambringa varelser som är både fria, kreativa och ansvariga. Bidragen i boken från Benedictus symposium kan hjälpa oss med den uppgiften. Återstår bara att hoppas att journalisterna denna gång läser påvens bok innan de recenserar den.
Översättning: Ulf Jonsson
Artikeln är ursprungligen publicerad i The Tablet, www.thetablet.co.uk/articles/9664.