av EDEL IRÉN LAPPIN
Vetenskapen ska alltid sträva efter högsta möjliga objektivitet när kunskapsläget är svagt. Åtminstone kärnbudskapet i Amina Manzoors Pandemier!, som släpptes i april 2021, har åldrats väl. Hennes budskap är att i nya situationer så är läget oklart och ovissheten stor: vetenskapen haltar sig fram försiktigt; det som kan vara vedertaget en dag kan förkastas nästa. Man trampar på oprövad mark och forskare och journalister anstränger sig för att hänga med.
Amina Manzoor arbetar som medicinjournalist på Expressen och har tidigare varit vetenskapsjournalist på Dagens Nyheter. Manzoor har skrivit en över 300 sidor lång bok om pandemin med titeln Pandemier! Från spanska sjukan till covid-19. Titeln avslöjar bokens folkbildande roll. En stor del av boken går ut på att beskriva olika pandemier genom historien. Den allra största delen av boken ägnas främst (av förståeliga skäl) åt covid-19. Boken innehåller en bred inledning till både virologi, pandemihistoria, pandemiska åtgärder och global politik. Detta är dock inte det enda syftet med boken, vilket framgår i förordet. Manzoor lyfter här även fram sin personliga roll i svensk pandemi-politik.
Manzoor blev en framträdande person i Sveriges corona-epos genom en uppmärksammad konflikt med Dagens Nyheters chefredaktör Peter Wolodarski, som drev den motsatta linjen till Manzoor på tidningens ledarsida. Konflikten mynnade ut i att Manzoor sade upp sig från tidningen. ”Nyheten slår ned som en bomb i Mediesverige”, skriver hon. Ett år senare känns just den konflikten ganska oväsentlig, bombnedslag eller ej. De stora delarna av boken som består av Manzoors dagboksanteckningar, som recenserar fejden hon hade med sina kollegor, kan hoppas över av läsaren som inte är ovanligt intresserad av skvaller.
Bokens stora förtjänst är den pedagogiska ansatsen. Den vetenskapliga processen förklaras på ett tydligt sätt för läsaren – inte enbart det som vetenskapen säger utan också hur vetenskapen fungerar, vad den gör. Manzoor behandlar frågor som: Vad är det som gör en studie bättre än en annan? Vilka mekanismer finns det för att motverka att felaktiga studier kommer i omlopp? Hon delar med sig av sin erfarenhet som vetenskapsjournalist och hur hon lärt sig sortera ut vilka studier som är värda att skriva om i tidningen.
Detta totalt objektiva förhållningssätt till vetenskapen fungerar väl i teorin, om än något mindre i praktiken. Forskningsfusk eller rent och skärt slarv kan sippra igenom trots alla säkerhetsmekanismer. Speciellt under en pandemi. Då blir trycket på peer review-processen ofantligt stort: forskare publicerar sina studier innan granskningsprocessen är klar, så att resultatet ska nå ut snabbare till en bredare publik. Det allmänna suktandet efter svar främjar sensationella slutsatser, som inte alltid bärs upp av data.
Manzoor får fram detta tydligt, hon lyfter fram informationskriget som pågick i Sverige under pandemins början som ett resultat av en haltande förståelse av vetenskapliga processer. Samtidigt verkar hon inte se att hennes strävan efter att alltid uppnå objektivitet gör henne blind för hur hennes egna värderingar färgar hennes slutsatser. Alla människor har vissa grundläggande värderingar som påverkar hur de tolkar vetenskap, och även vilka studier de väljer att lyfta fram, sakkunniggranskade eller inte. Ett exempel på detta är när hon förkastar en studie om munskydds skyddande effekt mot droppsmitta, eftersom den bara utförts på ett laboratorium. Men varför skulle ett tygstycke som skydd fungera så annorlunda på en buss eller på ett köpcentrum? En relevant fråga, men inte för Manzoor, eftersom laboratoriestudier ligger långt ned i evidenspyramiden. Därmed är diskussionen för henne avslutad.
De kriterier som Manzoor håller som heliga kan också brytas när hon vid ett annat tillfälle tar upp en helt ogranskad studie som positiv, en studie som dessutom bekräftar hennes övriga uppfattningar. Bredvid den idealiserade och lovordade vetenskapliga processen i teorin växer en annan stämma fram, vetenskapen som den verkligen utspelar sig i världen.
Trots detta är boken läsvärd just för den övergripande sammanfattningen av pandemier, covid-19 och övriga pandemiers historia. Läsaren kommer definitivt lära sig något nytt. Dessutom kan man ta med sig en mer ödmjuk inställning till hur svåra vetenskapliga processer egentligen är, och att världen, som Manzoor skriver i sin inledning, inte alltid är svart eller vit.
Edel Irén Lappin är teologistudent och fristående skribent.
Ur Signum nr 3/2022, s. 58–59.