Per Beskow 1926–2016

Religions- och kyrkohistorikern Per Beskow, mångårig medarbetare i Signum, har avlidit i Visby i en ålder av 89 år. Han sörjes närmast av hustrun Christine, två döttrar och en vid krets av vänner och medarbetare.

Med Per Beskow har en av de stora svenska humanisterna gått ur tiden. Få kunde mäta sig med honom i bildning och behärskning av det västerländska kulturarvet. Hans lärdom var förenad med djup personlig fromhet. Samtalade man med Per blev man välinformerad med exakta upplysningar men också uppmuntrad och inspirerad av hans vänlighet, entusiasm, humor och engagemang i det mesta som rörde sig i tiden eller någonsin hade rört sig i tiden. Vid mönstringen inför militärtjänsten 1946 uppvisade han i intelligenstestet högsta resultat i landet. Han gjorde värnplikten i flottan som kryptotekniker, vilket passade hans kombinatoriska förmåga och sinne för tillvarons dolda mönster. En stormnatt på Östersjön roade sig Per och en kamrat med att sända verser ur Wallinpsalmen ”En jämmerlig och usel ting är livet och tar snarligt slut” i krypterad form till varandra. Han tycktes inte kunna glömma det han en gång läst eller hört vid mötet med en människa, och många människor hade han mött, ofta på osannolika sätt i osannolika miljöer. Det var högtidsstunder när Per berättade om dessa möten med sitt precisa minne och förmåga att imitera.

Per Beskows akademiska kompetens var formidabel och täckte religionshistoria, nytestamentlig exegetik, patristik och kyrkohistoria med konsthistoria. Han har därtill gjort en viktig insats som översättare och introduktör av fornkyrkliga texter och fackgranskare i teologiska och religionshistoriska ämnen. Han kunde på stående fot leverera en tryckfärdig kortföreläsning om det mesta inom dessa discipliner. Han ägde dessutom en ovanlig förmåga att framställa komplicerade sammanhang på begripligt sätt. Knepet var, sade han, att föreställa sig en skolklass av intresserade elvaåringar; då hamnar framställningen på rätt nivå. Hans vetenskapliga och populärvetenskapliga publiceringslista spänner över kyrkofädernas teologi, Nordens kristnande, Mariafromheten och Guds moder i konsten, ett tusentals artiklar i Nationalencyklopedin och andra uppslagsverk i religionsvetenskapliga ämnen, samt läroböcker i religionskunskap och ett stort antal uppsatser i olika facktidskrifter. En blick på artikelregistret i Signum visar hans mångsidighet och överblick. Till den katolska psalmboken Cecilia bidrog han med fjorton texter. I Kungliga bibliotekets söktjänst Libris förknippas 312 titlar med hans namn, och då är ändå inte hans sista skrift medtagen.

En avgörande insats blev grundandet av Collegium patristicum Lundense 1979, som blev startskottet för en ny forskningsgren i svensk teologi: patristiken, studiet av fornkyrkans liv och textvärld. Genom den starka lutherska dominansen i svensk teologi (fakulteterna var under många århundraden de facto prästseminarier för Svenska kyrkan) hade Luther och det reformatoriska arvet betonats; tiden mellan Nya testamentet och 1500-talet sågs gärna som transportsträcka och dekadens, som måste studeras för att förstå reformationens nödvändighet. Per Beskow inspirerade flera unga forskare att ta sig an den tidiga kyrkans historia, och patristik är numera en omistlig del av svensk forskning.

Pers far var postmästare och blev hans första mentor och inspiratör, som väckte hans intresse för både natur och kultur. Barndomshemmet var ingen religiös miljö. Avgörande blev den kristliga gymnasiströrelsens sommarmöten på Julita skans, med ledare som Krister Stendahl och Bengt Hoffmann och talare som den excentriske och geniale komministern Sune Wiman. Här upptäckte Per Beskow att man kunde vara kristen och begåvad på samma gång, i den högkyrkliga kultur som hämtade impulser från England. Rörelsens pastorala kreativitet och attraktion vid denna tid vållade oro och frågor i det lutherska Sverige men bidrog till en öppning för det allmänkyrkliga arvet och den medeltida traditionen och dess liturgiska uttryck.

Hösten 1945 började Per sina teologistudier i Uppsala, och studierna varvades med mycket sång och umgänge inom den kyrkliga Frivilligkåren, som varannan söndag besökte kyrkor utan egen kör och vittnade om den kristna tron. I Uppsala skolades han in i högkyrklighetens ideal, livsstil och seder. Det dagliga completoriet i domkyrkan samlade hundratals människor och blev en plantskola för kontakter och vänskap för livet mellan otaliga människor. Han prästvigdes i december 1952 av Yngve Brilioth och tänkte sig en framtid som präst i fortsatt verksamhet som akademisk forskare. I slutet av 1950-talet, den högkyrkliga väckelsens blomningstid och mitt under Hedeniusdebatten om tro och vetande, kom Per Beskow till en katolsk övertygelse och konverterade 1961, i slutskedet av sitt avhandlingsarbete. Detta steg kostade honom möjligheten till akademisk karriär i Uppsala, i den kyrkopolitiska konjunktur som då rådde. Han fick docentbetyg i ett ämne som formulerades så (”exegetisk patristik”) att han inte skulle kunna söka tjänst, ett missgrepp som långt senare blev uttryckligen erkänt. Han fick söka sig utomlands, blev associate professor vid det ansedda jesuituniversitetet Boston College i USA och senare lecturer vid lärarhögskolan i Lancaster, England, samt lektor vid lärarhögskolan i Gävle. 1974 kom han till Lund som docent i religionshistoria och undervisade senare i kyrkohistoria. Under många år samarbetade han och samtalade dagligen med bokförläggaren Per Åkerlund i Skellefteå, som påskyndat den svenska kristenhetens öppning för den allmänkyrkliga traditionen, tidigare okänd på våra breddgrader. Per Beskow fick 2011 Anders Nygren-priset av teologiska fakulteten i Lund som ett senkommet erkännande, och Artos bokförlag instiftade 2014 Per Beskows pris till yngre akademiker eller skribenter inom teologi, samhälle och kultur.

Per Beskow har gjort en ovärderlig insats genom att öppna det stora kristna och humanistiska kulturarvet för en svensk läsekrets, utan att någonsin söka egen ära. Många lyckönskar sig till att ha lärt känna hans briljanta och ödmjuka person.

Anders Piltz är präst i Dominikanorden, professor emeritus i latin vid Lunds universitet.