av ULF JONSSON
Det händer litet då och då att teologer och filosofer publicerar böcker om förhållandet mellan religion och naturvetenskap. Men däremot är det mera sällsynt att naturvetare skriver sådana böcker. Jan Blomgren, förutvarande professor i tillämpad kärnfysik, hör till dessa sällsynta undantag. I boken Jodå, Gud spelar tärning tar han med läsaren på en intellektuell upptäcktsresa med start från Isaac Newton och 1600-talets naturvetenskapliga genombrott ända fram till vår egen tids fysik. Och han reflekterar samtidigt över hur fysikernas upptäckter har påverkat inställningen till tron på Gud. Det primära syftet med boken är att reda ut hur dagens naturvetenskapliga världsbild förhåller sig till den eventuella existensen av Gud. Slutsatsen – för att föregripa den redan här – blir att dagens fysik passar mycket bättre ihop med tron på Gud än vad äldre tiders fysik gjorde. Eller som Blomgren själv formulerar saken: den naturvetenskapliga världsbild vi har i dag tillåter ett mycket större manöverutrymme för en eventuell Gud än vad vetenskapen gjort under trehundra år dessförinnan.
Bokens upptäcktsresa börjar vid slutet av 1600-talet med framväxten av deismen, alltså av idén att Gud skapade världen i tidernas begynnelse men sedan dess inte längre ingriper i det som sker i världen. Naturlagarna kom under 1600-talet att uppfattas alltmer mekanistiskt och deterministiskt, och många drog slutsatsen att allt var fastlagt ”redan från början” och att Gud därför inte alls kunde ingripa i händelseförloppen i världen. Den mekanistiska världsbilden lämnade ingen plats åt slumpfaktorer. Ännu Albert Einstein (1879–1955) delade det synsättet och förklarade att ”Gud spelar inte tärning!”
Mot slutet av 1800-talet betraktade många fysiken som en ”färdig” vetenskap. Man menade att allt viktigt redan hade upptäckts. Men så var inte fallet. Kvantfysikens entré på arenan i början av 1900-talet beskriver Blomgren som en avgörande vattendelare i naturvetenskapens historia. Kvantfysiken introducerade tanken på att naturen har aspekter som är obestämbara och oförutsägbara. Det öppnade för en helt ny dialog mellan religion och naturvetenskap. Vi vet nu att extremt små oförutsägbara slumpmässiga förändringar kan leda till förändringar även på vardagslivets makrokosmiska nivå. Fysikens möjligheter att förutsäga skeendena i världen har samtidigt visat sig vara mer begränsade än man tidigare trodde. Och teologerna kan nu fundera över om Gud som en dold faktor påverkar utfallen av slumpmässiga skeenden i världen. Eller med Blomgrens formulering: ”Gud kan ingripa i skeendet i världen utan att bli ertappad med fingrarna i syltburken”. Vid sidan om kvantfysiken behandlar boken också andra teorier i samtida fysik med möjliga teologiska implikationer, som exempelvis den så kallade antropiska principen och finjusteringen av universums naturkonstanter.
Sammantaget förmedlar boken en påfallande optimistisk bild av möjligheterna att förena naturvetenskap med tron på Gud. Framställningen landar i två slutsatser: naturvetenskapen kan varken bevisa eller motbevisa Guds existens, men dagens naturvetenskapliga världsbild är förenlig med att Gud verkar aktivt i världen.
Blomgren är fysiker och det är naturligt att han låter fysiken stå i centrum i sin bok. Men han påpekar också att fysiken historiskt sett inte varit religionens främsta vedersakare bland vetenskaperna. Den rollen har snarare innehafts av biologin. I synnerhet evolutionsteorin har stått i fokus för kontroverser mellan teologer och naturvetare. Blomberg skriver att de debatterna bitvis varit hätska och att detta ibland berott på missförstånd om den andra sidans ståndpunkter.
Jodå, Gud spelar tärning är en uppdaterad och informativ populärvetenskaplig bok i bästa mening. Språket flyter på bra, framställningen är medryckande och boken kräver inte att läsaren har några särskilda förkunskaper för att kunna tillgodogöra sig innehållet. På några få ställen skulle jag själv sätta frågetecken i kanten. Exempelvis när författaren sätter likhetstecken mellan slumpmässiga händelser och händelser utan orsak, och när han tycks förutsätta att alla orsaker är deterministiska. Men orsaker behöver inte fungera deterministiskt, och också slumpmässiga händelser involverar orsaker, även om orsakerna i dessa fall fungerar indeterministiskt. Men detta förändrar inte helhetsintrycket. Boken rekommenderas varmt för alla som är intresserade av förhållandet mellan religion och naturvetenskap men som själva inte har möjlighet att grotta ner sig i facklitteraturen på området.
Ulf Jonsson är Jesuitpater, professor i religionsfilosofi vid Newmaninstitutet och chefredaktör för Signum.
Ur Signum nr 8/2022, s. 50–51.