Polsk kartläggning av svenska värderingar

Polsk kartläggning av svenska värderingar
magdalena slyk
Katarzyna Tubylewicz: Moralisci: Jak Szwedzi ucza sie na bledach i inne historie, Wielka Litera 2017, 408 s.

Utomlands har Sverige ofta framställts som ett nästintill idylliskt land, där alla människor respekteras och behandlas lika oavsett tro eller grupptillhörighet, där alla är välkomna och dit alla kan söka sig för att få skydd. Sedan den stora flyktingvågen 2015 har dock Sverigebilden börjat förändras. Man började prata om de problem som Sverige behöver handskas med i och med många nyanlända som har flyttat in i landet – den misslyckade integrationen, den ökande brottsligheten, kvinnoförtrycket och annat. Inte minst i grannlandet Polen har Sverige framställts såväl i positivt som i negativt ljus. Därför har den nyligen utkomna boken av Katarzyna Tubylewicz, Moralisci: Jak Szwedzi ucza sie na bledach i inne historie väckt stor uppmärksamhet. Bokens titel skulle till svenska kunna översättas med ”Moralisterna. Hur svenskarna lär sig av sina misstag och andra historier”.

Tubylewicz är en polsk författare och kulturvetare som sedan 17 år bor i Stockholm, men hon pendlar ofta till Warszawa. Hon har i flera år varit direktör för Polska institutet i Stockholm. Numera skriver hon regelbundet artiklar och essäer om svensk kultur och om Sverige för flera polska tidskrifter. Tubylewicz översätter också svensk litteratur till polska, hittills några böcker av Majgull Axelsson (bl.a. Moderspassion; Is och vatten, vatten och is), likaså Jonas Gardells trilogi om aids (Torka aldrig tårar utan handskar) och Maciej Zarembas bok Den polske rörmokaren och andra berättelser från Sverige.

Hennes senaste bok Moralisci (Moralisterna) utgör en samling intervjuer med flera kända personer, framför allt ur svenskt kulturliv. Det är tydligt att boken är skriven för en polsk läsekrets, inte minst därför att den är skriven på polska. Det handlar alltså om några svenska kulturpersonligheters syn på Sverige som förmedlas till polska läsare. Denna bild styrs dock av valet av samtalsämnen, vilka i de flesta fallen är hämtade från den existerande bilden av Sverige i omvärlden. Tubylewicz rättar inte till eller förändrar den Sverigebild som existerar i Polen, däremot försöker hon förklara den, delvis ur historiskt perspektiv. Hon gör inte heller några jämförelser mellan länderna. Ambitionen är nog att läsaren själv ska kunna bilda sig en egen uppfattning.

Själva bokens titel är icke desto mindre mångtydig. Vilka är egentligen moralisterna? Är det svenskarna i allmänhet? Eller är det författarens samtalspartners? Eller är det kanske omvärlden som upplever svenskarna som ett moraliserande släkte? Dessutom verkar huvudtiteln stå i strid med undertiteln (Hur svenskarna lär sig av sina misstag och andra historier) som antyder misslyckanden i försvaret av den goda moralen.

Under alla förhållanden är det intressant att författaren ser på Sverige inifrån, vilket skapar en känsla av äkthet i beskrivningen av de berörda aspekterna. Samtidigt döljer Tubylewicz inte att hon ser på Sverige genom polska ögon. Det är också relativt enkelt att utläsa författarens egna åsikter som självklart präglar den bild av Sverige som framställs i boken. Urvalet av samtalspersoner påverkar också denna bild och kan tyckas vara ensidigt. Alla delar samma uppfattning: alla med invandrarbakgrund har lyckats integreras väl i landet, alla verkar anse att religion utgör någon sorts hot mot demokrati och tonen i boken är tydligt feministisk. Det skulle därför vara värdefullt att samtala om samma ämnen med personer som har andra åsikter än författaren själv. Tubylewicz verkar göra ett försök att till exempel intervjua Bert Karlsson, men även redovisningen av det korta telefonsamtalet hon hade med honom avslöjar hennes uppfattning i migrationsfrågan. Trots att hon besöker ett hem för ensamkommande, samtalar hon inte med de asylsökande om hur de känner och vad de tycker om att vara i den nya situationen i Sverige. I stället redovisar hon andras tankar om asylsökandes situation.

Boken är uppdelad i sex delar som behandlar solidaritet, kvinnors rättigheter och feminism, godhet, mänsklighet och tolerans, jämlikhet och integration, frihet och till sist existentiella värderingar i samband med livets vändpunkter. Det finns dock en tydlig röd tråd som går genom nästan hela boken och det är ett försök att svara på frågan hur Sverige har lyckats med mottagandet och integrationen av de många flyktingar som bor i landet. Och då är det inte bara frågan om de nyanlända som kommit till Sverige under senaste tiden – även om denna fråga utgör en stor del av boken och tas upp från olika synvinklar. Genom att samtala med olika personer, till exempel med en föreståndare på ett hem för ensamkommande, med journalisterna Claes Arvidsson och Niklas Orrenius och med Mustafa Panshiri, polis med afghanskt ursprung som numera föreläser om Sverige för de ensamkommande från Afghanistan, pekar Tubylewicz på de problem som uppstår när människor från länder med helt främmande kultur flyttar hit. Hon försöker också hitta svaret genom att reflektera över Sveriges historia sedan andra världskriget. Hur påverkades Sverige av kriget? Hur såg invandringen ut tidigare? Har man lärt sig någonting av de tidigare invandringsvågorna? Hur skiljer sig den senaste migrationen från de tidigare? Tubylewiczs samtalspartners Elisabeth Åsbrink, Ebba Witt-Brattström, Maciej Zaremba och Jerzy Sarnecki besvarar dessa frågor och det är påfallande hur lika deras svar är, fastän alla har olika bakgrund. Ingen försöker dölja eller förneka de problem som uppkommit, ingen förnekar att Sverige delvis har misslyckats med integrationen av de nyanlända, men samtidigt har alla en förhoppning eller snarare övertygelse om att Sverige kommer att lyckas. Det framkommer i boken att Sverige och svenskar vill vidmakthålla rollen att vara de goda och nu försöker de att fullfölja sin plan.

Det som väldigt tydligt förknippas med integrationen är den andra stora fråga som Tubylewicz väcker i sin bok, nämligen jämställdheten och kvinnans rättigheter i Sverige. I samtalet med Ebba Witt-Brattström redogör Tubylewicz för feminismens framväxt i Sverige och hur den ser ut här i dag. Vidare visar hon genom intressanta samtal med Birgitta Notlöf och Sara Mohammad hur situationen för de många muslimska kvinnorna ser ut i Sverige. Tubylewicz är inte rädd för att ställa direkta frågor om misslyckanden på den fronten, samtidigt som hon inte döljer sin rädsla och sin förvåning när hon ska träffa sina samtalspartners i områden som ibland kallas för ghetton eller ”no-go-zoner”. Den tydliga slutsatsen är att problemen med kvinnornas begränsade rättigheter ofta beror på de patriarkala och religiösa strukturer som är särskilt starka bland invandrargrupper. Över huvud taget verkar religionen förstås som den största faran för en lyckad integration. Uppfattningen att religion och politik inte kan gå hand i hand delas av flera som kommer till tals i boken.

När det gäller jämställdheten och friheten tas också frågan om hbtq-personers rättigheter i Sverige upp, förr och nu. Det framkommer tydligast i samtal med Eva Brunne och Jonas Gardell samt med vissa andra personer med utländsk bakgrund som erkänner att de inte hade kunnat leva sitt liv lika fritt som de får göra här i Sverige. Detta gäller både äktenskap mellan samkönade personer och adoption av barn. Även frågan om religion och homosexualitet behandlas, främst ur Svenska kyrkans perspektiv, och både Gardell och Brunne argumenterar med hjälp av citat ur Bibeln. Eva Brunne döljer inte sin stolthet över att just Svenska kyrkan är det första bland kristna samfund som accepterar samkönade äktenskap och hävdar att hennes kyrka kan föregå med gott exempel som kanske följs av andra så småningom. Men hennes öppna uppfattning om otrohet är ganska förvånande för mig.

Den sista delen av boken innehåller två intervjuer där huvudämnet är döden. I det första samtalet möter läsaren Malin Sävstam som förlorade sin man och två barn i tsunamikatastrofen. Hon berättar om hur hon bearbetade sin sorg, mycket tack vare yoga, där hon hittade den nödvändiga andligheten. I det andra samtalet möter läsaren en före detta kurator på Kulturhuset med ansvar för utställningar. I dag driver hon en begravningsbyrå. Hon berättar om hur hennes samtal med anhöriga om begravningsritualer hjälper dem att finna sig i situationen. I det här samtalet lyfter Tubylewicz, som också är yogalärare, fram yoga som en hjälp att övervinna förtvivlan och rädslan införa döden. Denna del av boken verkar dock inte ha särskilt många beröringspunkter med resten av innehållet och känns lite omotiverad i sammanhanget. Visserligen är döden onekligen en del av livet som alla kommer att gå igenom, oavsett härkomst, religion eller sexuell läggning, men denna del bidrar inte särskilt mycket till en bättre förståelse av dagens Sverige och de problem som samhället handskas med.

Moralisci av Katarzyna Tubylewicz är en väldigt intressant läsning även för dem som bor i Sverige och är väl bekanta med de värderingar som svenskarna delar och även de problem som landet handskas med. Framför allt är det intressant att se hur en i Sverige sedan länge bosatt polsk författare på samma gång har ett utifrån- och inifrånperspektiv på landet, och även att kunna läsa om hur de andra i landet inte förtiger eller förädlar Sverigebilden i någon sorts marknadsföringssyfte utan öppenhjärtigt vågar berätta hur de upplever sitt land. Dock ska man vara medveten om att det krävs en mycket bredare och mer differentierad krets av samtalspartners för att få en heltäckande bild av dagens svenska samhälle.

Magdalena Slyk är fil.dr i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet.