Prag efter floden

Sommarens översvämningar i Mellaneuropa har varit förödande inte bara för de många människor som blivit hemlösa. Delar av det europeiska kulturarvet i städer som Dresden och Salzburg har skövlats. Ett av de värst drabbade områdena är den äldsta delen och en del av centrala Prag som hyser en rad kyrkor, museer, arkiv, gallerier och andra minnesmärken. Delar av den medeltida staden, som ingår i UNESCO:s världsarv, har underminerats av vattenmassorna. Stora ekonomiska insatser kommer att krävas för återuppbyggnadsarbetet. Till detta kommer kostnaderna för den humanitära hjälpen till tusentals människor som förlorat sina hem eller fått dem förödda av flodens vatten och det giftiga slam som nu täcker stora bostadsområden kring Moldau och Elbe.

Jarmila Durman blev ögonvittne till hur Moldau löpte amok natten till den 13 augusti. Hon är själv född i Prag men det allt hårdare politiska och religiösa förtryck som den kommunistiska diktaturen utövade mot dissidenter efter Pragvåren tvingade henne att tillsammans med sin familj lämna landet för 21 år sedan. Sedan dess är de bosatta i Uppsala.

I början av augusti var hon och hennes dotter Helena på besök i Prag. De bodde hos en gammal vän till familjen på andra våningen av ett hus byggt i början av 1900-talet och beläget i centrala Prag. I ett samtal med Signum berättar hon om sina upplevelser under natten när floden kom.

Myndigheterna rapporterade dag för dag om hur vattenståndet i Moldau successivt nådde samma höjd som för 20 år sedan, som för 50 år sedan och så vidare, men människor som levde i kvarteren runt omkring verkade inte direkt gripas av någon katastrofstämning. Den 12 augusti vid fyratiden på eftermiddagen bröts gas- och elförsörjningen. Vännerna i våningen förberedde sig på en kväll tillsammans i skenet av levande ljus. Tankarna gick till en handikappad rullstolsbunden bekant som bodde i samma kvarter. Inte skulle han sitta ensam i mörkret. Peter hämtades och införlivades med sällskapet som liksom de flesta Pragbor tog en och annan styrketår i den mörklagda staden. Peter som bodde i en souterrängvåning ett hundratal meter därifrån förstod att vattnet skulle tränga in i hans lägenhet. Hans vänner erbjöd sig att rädda de få tillhörigheter som var hans, men han avböjde. Han som alla andra trodde inte att det skulle gå så långt, men oersättligt för honom var endast det gamla krucifixet som hängde på väggen i hans lägenhet. Trevande sig fram i mörkret kunde Jarmila till slut nå hans bostad och i det svaga skenet från en cigarettändare lyfta ner krucifixet från väggen och som en tjuv om natten återvända till sällskapet som omsider gick till sängs. Vid fyratiden på morgonen väcktes Jarmila av larmet som ljöd, sirener som påminde om kriget och hon tittade ut genom fönstret och kunde konstatera att gatan var täckt av vatten. Polis och brandkår var på plats och evakueringen började. I största hast packades väskor och med vatten i midjehöjd tvingades man lämna huset. Peter i sin rullstol evakuerades av brandkåren. Hans egen bostad var vid det laget fylld av vatten. Under de tidiga morgontimmar som följde utspelades ett drama präglat av en enastående solidaritet och effektivitet, berättar Jarmila. Brandkår, polis och ambulans satte in alla resurser på att rädda de nödställda och sjuka som inte själva kunde lämna sina hem. Vissa vägrade. Senare rasade också hus samman och det gällde att finna samtliga som bodde i området. Floden tog ändå ett antal liv, då försvagade och äldre personer avled av chocken i hjärtattack eller allmän cirkulationskollaps. Innan dagen grydde hade mängder av kontakter med anhöriga och vänner till de evakuerade upprättats. Mobiltelefonerna gick varma och snart fanns erbjudanden om tillfälliga rum. Myndigheterna inrättade snabbt kriscentra som erbjöd psykologisk och materiell hjälp.

I den akuta krissituationen kunde människornas omedelbara basbehov trots allt tillfredsställas. I den torra delen av Prag bakade bagarna mångdubbelt så mycket bröd som vanligt. Alla förnödenheter fanns till salu på Vaclavplatsen. Jarmila påpekar att marknadsekonomin också fungerar som hjälp när en kris uppstår. Det går att tjäna pengar även på naturkatastrofer på ett sätt som var otänkbart under kommunisttiden.

Vad återstår nu av Prag efter den värsta syndafloden på 500 år enligt en krönika som citerades av en av stadens biskopar? Karlsbron står kvar som förbindelselänk mellan Moldaus två stränder. En intensiv räddningsinsats förhindrade att brofundamenten gav vika. Bland annat genom att spränga hus, båtar, träd osv. som kom drivande i mängd med floden kunde trycket från de påträngande vattenmassorna minskas.

Förutom de materiella skador som drabbade Prags invånare och infrastrukturer som tunnelbanor, gator, bostadshus och affärer, har oersättliga kulturella skatter förstörts. Många byggnader som överlevt två världskrig och som hyser konstsamlingar, arkiv och bibliotek är svårt skadade. Tjeckiens kulturminister, Pavel Dostal, beräknar att restaurationsarbetet kommer att kosta 35 miljarder kronor, vilket betyder att kulturbudgeten för överskådlig framtid är intecknad och att alla bidrag till litteratur, dans, teater, konserter måste dras in. Prags förnämsta bibliotek räknar med att 20 000 sällsynt värdefulla volymer har skadats svårt av vattenmassorna. En del av dessa är inkunabler från 1400-talet. Den allra äldsta är den så kallade Kampabibeln som dateras till 1488. När vattnet runnit undan var en stor del av samlingarna täckta av slam, som utgör grogrund för mögel. Chefsbibliotekarien för bibliotekets antika avdelning berättar hur hon omedelbart tog kontakt med ett stort företag som distribuerar djupfrysta varor och man kunde därefter frakta de skadade böckerna till företagets frysanläggning. I fryst tillstånd vilar nu dyrgriparna i väntan på att under kontrollerade former torkas och restaureras så långt detta är möjligt.

De gamla judiska kvarteren, ett av de mest berömda turistmålen i Prag, med fem synagogor, den äldsta från 1100-talet, klarade sig undan de ytliga vattenmassorna, men eftersom grundvattnet steg åstadkoms stora skador på byggnadernas källare och på bärande fundament.

Jarmila Durman påpekar att hjälpbehovet är stort. Det gäller hjälp till dem som blivit hemlösa och det gäller också hjälp för att rädda de kulturskatter som nu riskerar att gå förlorade för eftervärlden. Hon nämner också att den tjeckiska ambassaden i Stockholm har öppnat ett speciellt konto för katastrofhjälp (SEB 5222-10 243 11 eller bankgiro 5448-6444). Pengarna kommer att överföras till regeringskontoret för återuppbyggnadsprojektet i Tjeckien.