Radikalt kristet dokument från Mellanöstern

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

av SVANTE LUNDGREN

I september 2021 utgav elva kristna från Mellanöstern ett dokument som heter We Choose Abundant Life – Christians in the Middle East: Towards Renewed Theological, Social and Political Choices (dokumentets originaltitel på arabiska är något annorlunda: ”Vi väljer livet”). Bland de elva författarna finns både präster och lekmän från olika kyrkor. Nio av dem är från Libanon, de övriga från Jordanien och Palestina. Den i Sverige mest kända är utan tvekan Mitri Raheb, palestinsk luthersk teolog som har några av sina böcker översatta till svenska.

Processen att skriva dokumentet startade i mars 2019 inom ramen för Middle East Council of Churches (MECC). Efter ändringar i MECC:s ledning fortsatte arbetet dock som ett fristående projekt. Innan pandemin ordnades fyra konsultationer med deltagare, sammanlagt omkring 60 personer från olika länder, på plats. Senare hölls två online-konsultationer med judiska och muslimska teologer, sammanlagt omkring 40 personer. I september 2019 presenterade fyra av författarna projektet för påven Franciskus, som gav det sitt fulla stöd. Två år senare var dokumentet klart.

Jag ska i denna artikel presentera dokumentets innehåll och vilka reaktioner det väckt. Min text bygger på en läsning av dokumentet och en del reaktioner på det samt på en intervju med en av författarna, fader Rouphael Zgheib, maronitisk präst och professor i teologi vid tre libanesiska universitet.

Arabisk renässans och arabisk vår

We Choose Abundant Life består av 100 korta paragrafer uppdelade på tre kapitel. Det första kapitlet analyserar situationen för kristna i Mellanöstern dels geopolitiskt, dels församlingsmässigt och teologiskt. Det andra kapitlet handlar om dagens utmaningar och vad som står på spel när det gäller framtiden. I det tredje kapitlet lägger författarna fram de val som de menar att regionens kristna står inför.

När det gäller de kristnas situation i Mellanöstern väljer författarna att helt korrekt betona att regionen alltid uppvisat mångfald. Så är det än i dag: de allra flesta länder har en mångfald av etniciteter och religioner. Också den kristna närvaron präglas av mångfald där olika kyrkotraditioner lever sida vid sida. Författarna bejakar detta och understryker vikten av att inte se mångfalden som ett problem utan som en rikedom.

Dokumentet lyfter också fram den arabiska renässansen, det moderniseringsprojekt som uppstod på 1800-talet och som ledde till kulturell blomstring. Många kristna bidrog till denna rörelse som betonade det arabiska, inte det islamiska. Författarna ser detta som en modell för framtiden; ett samhälle som hålls samman av den gemensamma arabiskheten och inte bygger på konfessionell tillhörighet. Detta innebär också en åtskillnad av politik och religion.

En annan historisk händelse som författarna uppskattar är den arabiska våren. Trots att mycket av den optimism som den väckte så småningom grusades ses den som ett friskt uppror från unga krafter mot olika institutioner, inte minst religiösa. En uppfattning som upprepas flera gånger i dokumentet är att kyrkorna måste lyssna mycket mer till de unga och till kvinnor.

Relationen till judar och muslimer

Trogen grundtanken att det gäller att bejaka mångfald och bygga ett samhälle för alla lyfter författarna fram vikten av goda relationer till de två andra abrahamitiska religionerna, judendom och islam.

När det gäller judendomen finns dock ett problem – staten Israel. Dokumentet betonar vikten av att utveckla ett teologiskt och intellektuellt sätt att närma sig judendomen som ”gör det möjligt för oss att öppna ett nytt kapitel i relationen till judarna, som alltid utgjort ett väsentligt inslag i det pluralistiska Mellanöstern” (92). Samtidigt tar man kraftfullt ställning för palestiniernas krav, inte bara kravet på ett självständigt Palestina med Al-Quds (Jerusalem) som huvudstad utan också kravet på flyktingarnas rätt att återvända (97). Det sistnämnda skulle i praktiken innebära att Israel upphörde att existera som judisk stat. Det finns judar som inte har något problem med det, men de är få.

När det gäller relationen till muslimerna betonar författarna vikten av samarbete och varnar för vad de ser som dubbla budskap. Vissa kristna anklagas för att säga en sak till muslimerna och något helt annat till kristna i västvärlden. För de sistnämnda överdriver man, enligt författarna, graden av de kristnas lidanden och främjar den felaktiga teorin om ”systematisk förföljelse från muslimernas sida” (38).

Självkritik

Vad som är utmärkande för We Choose Abundant Life är den radikala kritiken mot kyrkorna i Mellanöstern. Kyrkorna sägs vara för konservativa och traditionella, de förklarar sig lojala gentemot auktoritära ledare, de vägrar ge unga deras rättmätiga plats, många kyrkor präglas av auktoritärt styre och korruption. Kort uttryckt: ”Med få undantag saknar kyrkorna mod att låta sig inspireras av den helige Ande” (47).

Till de synder som kyrkorna, enligt dokumentet, gör sig skyldiga till hör att de lever kvar i den tid då de kristna var en skyddad minoritet i ett islamiskt rike. Den tiden, menar författarna, borde vara förbi: i dag ska befolkningen inte indelas i majoritet och minoritet utan staterna ska bygga på likvärdigt medborgarskap oberoende av etnicitet eller religion. Nu vill man göra upp med dogmatism, identitetspolitik och ett agerande som främjar egenintresset.

Det här är radikalare än det låter. De flesta av författarna är från Libanon där det politiska livet helt och hållet är uppbyggt på basis av religiös tillhörighet. Varje religiös grupp har särskilda kvoter i alla politiska församlingar. De som vinner mest på detta system är de kristna, som endast utgör en tredjedel av befolkningen (vissa menar att de är ännu färre) men innehar hälften av platserna i parlamentet. Det som dokumentet efterlyser skulle i varje fall på kort sikt försvaga de kristnas politiska inflytande i landet.

Dokumentet kritiserar också en tendens bland kristna i Mellanöstern som kallas överdriven folkfromhet och ockulta föreställningar (50). Med det menas tron på Guds övernaturliga ingripande, en föreställning som förståeligt nog ökat i och med pandemin och andra allvarliga kriser. Udden är här riktad mot olika karismatiska, kanske framgångsteologiska strömningar, men faktum är att Mellanösterns traditionella kristendom är full av tro på undergörande ikoner och vallfartsorter där helgonens, i Libanon framför allt Mar Charbels, böner åstadkommer mirakel.

Dokumentet efterlyser mer ekumenik och synodalitet, en process som bygger på konsultation, delegering, ansvarighet och transparens. Det teologiska arbetet bör utgå från kontextuell teologi, det vill säga att den samhälleliga verkligheten är utgångspunkt för teologi och liturgi. Författarna vill också se mer av engagemang för de många flyktingarna i regionen. Libanon har ju tagit emot mer än en miljon syriska flyktingar.

Som helhet är detta ett modigt och radikalt dokument som vill göra upp med fokuseringen på kyrkans överlevnad i Mellanöstern och i stället sporra kristna att frimodigt agera för samhällelig förändring, för det gemensamma goda.

Reaktionerna

We Choose Abundant Life har fått ett huvudsakligen positivt mottagande som ett modigt dokument med angeläget ärende. Det har kallats allt från imponerande och ärligt till exceptionellt och unikt. Den protestantiska teologen Rima Nasrallah van Saane uttrycker det elegant: ”Jag upplever det dokumentet säger som i hög grad välbekant och på ett sätt inte alls dramatiskt, men samtidigt ser jag det som ganska revolutionerande.”

Samma personer som hyllat det har också haft kritiska synpunkter. Att inga personer från länder som Egypten, Syrien, Turkiet och Iran finns bland författarna ses som en brist. En teori är att kritiken mot obrottslig lojalitet med auktoritära politiska ledare är alltför känslig i Egypten och Syrien. Fader Rouphael Zgheib förklarar att man ville att detta dokument skulle handla om den del av Mellanöstern som täcks av MECC:s medlemskyrkor och därmed föll Turkiet och Iran bort. Från Egypten och Irak fanns det personer som var med i processen men som av olika anledningar inte kom att delta som medförfattare.

Dokumentets betoning på arabismen har också kritiserats. Det finns många kristna i Mellanöstern som inte är araber (till exempel armenier och assyrier). Ingen av dessa kyrkor finns representerade bland författarna och dokumentets tal om att återupptäcka en arabism som är präglad av frihet (62, 95) är helt irrelevant för dessa. Varför över huvud taget lyfta fram arabismen i ett dokument som hyllar mångfald, frågar George Sabra, rektor och professor i systematisk teologi vid Near East School of Theology i Beirut.

Fader Rouphael Zgheib svarar på denna kritik med två synpunkter: också de icke-arabiska invånarna i dessa länder är en del av den arabiska kulturen och det dokumentet lyfter fram är behovet av en öppen arabiskhet, den humanism som den ursprungliga arabiska renässansen stod för och ville främja.

I dag finns det sex kvinnliga pastorer i Mellanöstern: fyra i Libanon, en i Syrien och en i Palestina. Trots att majoriteten av dokumentets författare kommer från katols­ka och ortodoxa kyrkor noteras detta positivt (69, 86). Fader Rouphael Zgheib förklarar att man kan uppskatta något i en annan kyrka utan att nödvändigtvis önska ha det i sin egen. Men framför allt handlar det om att stärka kvinnors ställning i kyrkan generellt.

Dokumentet är riktat till Mellanösterns kristna men har relevans också för muslimer. Föga överraskande är de kommentarer som kommit från muslimskt håll från personer som redan är engagerade i interreligiöst arbete. Nayla Tabbara, muslimsk kvinnlig teolog från Libanon, lovprisar dokumentet. ”Det är ett briljant dokument, modigt, tydligt och vittfamnande. Det tar sig an alla de frågor som måste tacklas i den kontext som Mellanöstern utgör.” Hon menar att mycket av det som dokumentet efterlyser av Mellanösterns kristna också gäller muslimer och anhängare av andra religioner: att våga vara självkritisk, att inte vara fången i det förflutna, att erkänna klyftan mellan etablerad religion och de unga, att inse att mycket bör göras för att förbättra kvinnans ställning.

Slutsatser

We Choose Abundant Life är ett unikt dokument. Katolska biskopar har tidigare gjort uttalanden om kyrkans situation i Mellanöstern, men det här är fråga om ett ekumeniskt dokument. Kairos Palestina, ett mycket uppmärksammat dokument som palestinska kristna publicerade 2009, var inriktat på läget i Palestina, medan detta dokument lyfter fram situationen i hela regionen.

När det gäller samförstånd mellan kristna och muslimer bygger dokumentet där­emot på liknande initiativ, som påven Franciskus gemensamma uttalande med över­imamen Ahmed Al-Tayeb från Al-Azhar 2019 och mötet med storayatolla Ali al-Sistani i Najaf 2021.

Fader Rouphael Zgheib understryker att den stora utmaningen är att få till stånd diskussion och förändringsarbete utgående från dokumentet. Vissa katolska kyrkoledare som den maronitiska patriarken Bechara al-Rahi, den kaldeiska patriarken Louis Sako och den latinska patriarken av Jerusalem Pierbattista Pizzaballa har prisat dokumentet, liksom ledaren för den evangeliska synoden i Syrien och Libanon också gjort. Från ortodoxt håll har det varit tyst; där uppskattar man inte dokumentets metodologi, kontextuell teologi. En svårighet i sammanhanget är att författarna arbetar med att sprida och förankra dokumentet vid sidan av sina ordinarie jobb och att invånarna i Libanon har fullt upp med landets ekonomiska och politiska kris. Man har trots det hittills ordnat konsultationer med unga i fem olika länder.

– De här svårigheterna gör att processen går mycket långsamt, säger Fader Rouphael Zgheib. Men jag tror att detta är framtiden för de kristna i Mellanöstern. Vi måste jobba med detta för det är inte nog att dokumentet har publicerats. Det är mottagandet som är det avgörande, både positivt och negativt, så att vi kan gå vidare i vår reflektion och i våra handlingar.

Utmanande läsning är det fråga om – både för kristna i Mellanöstern och för oss som är engagerade i frågan. Om det också kan bidra till förändring och förnyelse bland regionens kyrkor – det återstår att se.

Dokumentet kan läsas i arabiskt original samt i engelsk, fransk och tysk översättning på https://www.wechooseabundantlife.com/

 

Svante Lundgren är docent i judaistik, verksam vid Centrum för teologi och religionsvetenskap vid Lunds universitet.

Ur Signum nr 4/2023, s. 50–54.

Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost
Dela
Facebook
Twitter
Pocket
LinkedIn
Skriv ut
Epost

av SVANTE LUNDGREN

I september 2021 utgav elva kristna från Mellanöstern ett dokument som heter We Choose Abundant Life – Christians in the Middle East: Towards Renewed Theological, Social and Political Choices (dokumentets originaltitel på arabiska är något annorlunda: ”Vi väljer livet”). Bland de elva författarna finns både präster och lekmän från olika kyrkor. Nio av dem är från Libanon, de övriga från Jordanien och Palestina. Den i Sverige mest kända är utan tvekan Mitri Raheb, palestinsk luthersk teolog som har några av sina böcker översatta till svenska.

Processen att skriva dokumentet startade i mars 2019 inom ramen för Middle East Council of Churches (MECC). Efter ändringar i MECC:s ledning fortsatte arbetet dock som ett fristående projekt. Innan pandemin ordnades fyra konsultationer med deltagare, sammanlagt omkring 60 personer från olika länder, på plats. Senare hölls två online-konsultationer med judiska och muslimska teologer, sammanlagt omkring 40 personer. I september 2019 presenterade fyra av författarna projektet för påven Franciskus, som gav det sitt fulla stöd. Två år senare var dokumentet klart.

Jag ska i denna artikel presentera dokumentets innehåll och vilka reaktioner det väckt. Min text bygger på en läsning av dokumentet och en del reaktioner på det samt på en intervju med en av författarna, fader Rouphael Zgheib, maronitisk präst och professor i teologi vid tre libanesiska universitet.

Arabisk renässans och arabisk vår

We Choose Abundant Life består av 100 korta paragrafer uppdelade på tre kapitel. Det första kapitlet analyserar situationen för kristna i Mellanöstern dels geopolitiskt, dels församlingsmässigt och teologiskt. Det andra kapitlet handlar om dagens utmaningar och vad som står på spel när det gäller framtiden. I det tredje kapitlet lägger författarna fram de val som de menar att regionens kristna står inför.

När det gäller de kristnas situation i Mellanöstern väljer författarna att helt korrekt betona att regionen alltid uppvisat mångfald. Så är det än i dag: de allra flesta länder har en mångfald av etniciteter och religioner. Också den kristna närvaron präglas av mångfald där olika kyrkotraditioner lever sida vid sida. Författarna bejakar detta och understryker vikten av att inte se mångfalden som ett problem utan som en rikedom.

Dokumentet lyfter också fram den arabiska renässansen, det moderniseringsprojekt som uppstod på 1800-talet och som ledde till kulturell blomstring. Många kristna bidrog till denna rörelse som betonade det arabiska, inte det islamiska. Författarna ser detta som en modell för framtiden; ett samhälle som hålls samman av den gemensamma arabiskheten och inte bygger på konfessionell tillhörighet. Detta innebär också en åtskillnad av politik och religion.

En annan historisk händelse som författarna uppskattar är den arabiska våren. Trots att mycket av den optimism som den väckte så småningom grusades ses den som ett friskt uppror från unga krafter mot olika institutioner, inte minst religiösa. En uppfattning som upprepas flera gånger i dokumentet är att kyrkorna måste lyssna mycket mer till de unga och till kvinnor.

Relationen till judar och muslimer

Trogen grundtanken att det gäller att bejaka mångfald och bygga ett samhälle för alla lyfter författarna fram vikten av goda relationer till de två andra abrahamitiska religionerna, judendom och islam.

När det gäller judendomen finns dock ett problem – staten Israel. Dokumentet betonar vikten av att utveckla ett teologiskt och intellektuellt sätt att närma sig judendomen som ”gör det möjligt för oss att öppna ett nytt kapitel i relationen till judarna, som alltid utgjort ett väsentligt inslag i det pluralistiska Mellanöstern” (92). Samtidigt tar man kraftfullt ställning för palestiniernas krav, inte bara kravet på ett självständigt Palestina med Al-Quds (Jerusalem) som huvudstad utan också kravet på flyktingarnas rätt att återvända (97). Det sistnämnda skulle i praktiken innebära att Israel upphörde att existera som judisk stat. Det finns judar som inte har något problem med det, men de är få.

När det gäller relationen till muslimerna betonar författarna vikten av samarbete och varnar för vad de ser som dubbla budskap. Vissa kristna anklagas för att säga en sak till muslimerna och något helt annat till kristna i västvärlden. För de sistnämnda överdriver man, enligt författarna, graden av de kristnas lidanden och främjar den felaktiga teorin om ”systematisk förföljelse från muslimernas sida” (38).

Självkritik

Vad som är utmärkande för We Choose Abundant Life är den radikala kritiken mot kyrkorna i Mellanöstern. Kyrkorna sägs vara för konservativa och traditionella, de förklarar sig lojala gentemot auktoritära ledare, de vägrar ge unga deras rättmätiga plats, många kyrkor präglas av auktoritärt styre och korruption. Kort uttryckt: ”Med få undantag saknar kyrkorna mod att låta sig inspireras av den helige Ande” (47).

Till de synder som kyrkorna, enligt dokumentet, gör sig skyldiga till hör att de lever kvar i den tid då de kristna var en skyddad minoritet i ett islamiskt rike. Den tiden, menar författarna, borde vara förbi: i dag ska befolkningen inte indelas i majoritet och minoritet utan staterna ska bygga på likvärdigt medborgarskap oberoende av etnicitet eller religion. Nu vill man göra upp med dogmatism, identitetspolitik och ett agerande som främjar egenintresset.

Det här är radikalare än det låter. De flesta av författarna är från Libanon där det politiska livet helt och hållet är uppbyggt på basis av religiös tillhörighet. Varje religiös grupp har särskilda kvoter i alla politiska församlingar. De som vinner mest på detta system är de kristna, som endast utgör en tredjedel av befolkningen (vissa menar att de är ännu färre) men innehar hälften av platserna i parlamentet. Det som dokumentet efterlyser skulle i varje fall på kort sikt försvaga de kristnas politiska inflytande i landet.

Dokumentet kritiserar också en tendens bland kristna i Mellanöstern som kallas överdriven folkfromhet och ockulta föreställningar (50). Med det menas tron på Guds övernaturliga ingripande, en föreställning som förståeligt nog ökat i och med pandemin och andra allvarliga kriser. Udden är här riktad mot olika karismatiska, kanske framgångsteologiska strömningar, men faktum är att Mellanösterns traditionella kristendom är full av tro på undergörande ikoner och vallfartsorter där helgonens, i Libanon framför allt Mar Charbels, böner åstadkommer mirakel.

Dokumentet efterlyser mer ekumenik och synodalitet, en process som bygger på konsultation, delegering, ansvarighet och transparens. Det teologiska arbetet bör utgå från kontextuell teologi, det vill säga att den samhälleliga verkligheten är utgångspunkt för teologi och liturgi. Författarna vill också se mer av engagemang för de många flyktingarna i regionen. Libanon har ju tagit emot mer än en miljon syriska flyktingar.

Som helhet är detta ett modigt och radikalt dokument som vill göra upp med fokuseringen på kyrkans överlevnad i Mellanöstern och i stället sporra kristna att frimodigt agera för samhällelig förändring, för det gemensamma goda.

Reaktionerna

We Choose Abundant Life har fått ett huvudsakligen positivt mottagande som ett modigt dokument med angeläget ärende. Det har kallats allt från imponerande och ärligt till exceptionellt och unikt. Den protestantiska teologen Rima Nasrallah van Saane uttrycker det elegant: ”Jag upplever det dokumentet säger som i hög grad välbekant och på ett sätt inte alls dramatiskt, men samtidigt ser jag det som ganska revolutionerande.”

Samma personer som hyllat det har också haft kritiska synpunkter. Att inga personer från länder som Egypten, Syrien, Turkiet och Iran finns bland författarna ses som en brist. En teori är att kritiken mot obrottslig lojalitet med auktoritära politiska ledare är alltför känslig i Egypten och Syrien. Fader Rouphael Zgheib förklarar att man ville att detta dokument skulle handla om den del av Mellanöstern som täcks av MECC:s medlemskyrkor och därmed föll Turkiet och Iran bort. Från Egypten och Irak fanns det personer som var med i processen men som av olika anledningar inte kom att delta som medförfattare.

Dokumentets betoning på arabismen har också kritiserats. Det finns många kristna i Mellanöstern som inte är araber (till exempel armenier och assyrier). Ingen av dessa kyrkor finns representerade bland författarna och dokumentets tal om att återupptäcka en arabism som är präglad av frihet (62, 95) är helt irrelevant för dessa. Varför över huvud taget lyfta fram arabismen i ett dokument som hyllar mångfald, frågar George Sabra, rektor och professor i systematisk teologi vid Near East School of Theology i Beirut.

Fader Rouphael Zgheib svarar på denna kritik med två synpunkter: också de icke-arabiska invånarna i dessa länder är en del av den arabiska kulturen och det dokumentet lyfter fram är behovet av en öppen arabiskhet, den humanism som den ursprungliga arabiska renässansen stod för och ville främja.

I dag finns det sex kvinnliga pastorer i Mellanöstern: fyra i Libanon, en i Syrien och en i Palestina. Trots att majoriteten av dokumentets författare kommer från katols­ka och ortodoxa kyrkor noteras detta positivt (69, 86). Fader Rouphael Zgheib förklarar att man kan uppskatta något i en annan kyrka utan att nödvändigtvis önska ha det i sin egen. Men framför allt handlar det om att stärka kvinnors ställning i kyrkan generellt.

Dokumentet är riktat till Mellanösterns kristna men har relevans också för muslimer. Föga överraskande är de kommentarer som kommit från muslimskt håll från personer som redan är engagerade i interreligiöst arbete. Nayla Tabbara, muslimsk kvinnlig teolog från Libanon, lovprisar dokumentet. ”Det är ett briljant dokument, modigt, tydligt och vittfamnande. Det tar sig an alla de frågor som måste tacklas i den kontext som Mellanöstern utgör.” Hon menar att mycket av det som dokumentet efterlyser av Mellanösterns kristna också gäller muslimer och anhängare av andra religioner: att våga vara självkritisk, att inte vara fången i det förflutna, att erkänna klyftan mellan etablerad religion och de unga, att inse att mycket bör göras för att förbättra kvinnans ställning.

Slutsatser

We Choose Abundant Life är ett unikt dokument. Katolska biskopar har tidigare gjort uttalanden om kyrkans situation i Mellanöstern, men det här är fråga om ett ekumeniskt dokument. Kairos Palestina, ett mycket uppmärksammat dokument som palestinska kristna publicerade 2009, var inriktat på läget i Palestina, medan detta dokument lyfter fram situationen i hela regionen.

När det gäller samförstånd mellan kristna och muslimer bygger dokumentet där­emot på liknande initiativ, som påven Franciskus gemensamma uttalande med över­imamen Ahmed Al-Tayeb från Al-Azhar 2019 och mötet med storayatolla Ali al-Sistani i Najaf 2021.

Fader Rouphael Zgheib understryker att den stora utmaningen är att få till stånd diskussion och förändringsarbete utgående från dokumentet. Vissa katolska kyrkoledare som den maronitiska patriarken Bechara al-Rahi, den kaldeiska patriarken Louis Sako och den latinska patriarken av Jerusalem Pierbattista Pizzaballa har prisat dokumentet, liksom ledaren för den evangeliska synoden i Syrien och Libanon också gjort. Från ortodoxt håll har det varit tyst; där uppskattar man inte dokumentets metodologi, kontextuell teologi. En svårighet i sammanhanget är att författarna arbetar med att sprida och förankra dokumentet vid sidan av sina ordinarie jobb och att invånarna i Libanon har fullt upp med landets ekonomiska och politiska kris. Man har trots det hittills ordnat konsultationer med unga i fem olika länder.

– De här svårigheterna gör att processen går mycket långsamt, säger Fader Rouphael Zgheib. Men jag tror att detta är framtiden för de kristna i Mellanöstern. Vi måste jobba med detta för det är inte nog att dokumentet har publicerats. Det är mottagandet som är det avgörande, både positivt och negativt, så att vi kan gå vidare i vår reflektion och i våra handlingar.

Utmanande läsning är det fråga om – både för kristna i Mellanöstern och för oss som är engagerade i frågan. Om det också kan bidra till förändring och förnyelse bland regionens kyrkor – det återstår att se.

Dokumentet kan läsas i arabiskt original samt i engelsk, fransk och tysk översättning på https://www.wechooseabundantlife.com/

 

Svante Lundgren är docent i judaistik, verksam vid Centrum för teologi och religionsvetenskap vid Lunds universitet.

Ur Signum nr 4/2023, s. 50–54.