Rebellisk resenär

När den intresserade allmänheten tänker på kontakterna mellan vårt land och Egypten associerar man sannolikt till namnen Torgny Säve-Söderberg, professor i egyptologi, 1950–1980 vid Uppsala universitet, och en av de drivande bakom projektet som ledde till att talrika egyptiska tempel, bland annat farao Ramesses II:s berömda tempel i Abu Simbel, räddades undan Nasserdammens vatten, eller till Vivi Täckholm, professor i botanik vid universitetet i Kairo, och en god kännare av landet och dess historia. Få tänker nog på Johan David Åkerblad – fastän han har erhållit en ära som ingen annan svensk i Egypten förärats, att få sitt namn inhugget på fasaden till det egyptiska museet i Kairo.

Genom Fredrik Thomassons omsorg har nu denne man äntligen förärats en mycket omfångsrik och ytterst läsvärd biografi på sitt eget modersmål. Författaren disputerade i historia vid European University Institute i Florens år 2009 och är sedan 2016 verksam vid Uppsala universitet. Boken är en svensk översättning av författarens The Life of J. D. Åkerblad. Egyptian Decipherment and Orientalism in Revolutionary Times, Leiden och Boston, 2013, och Margareta Ekelöfs fina översättning förtjänar mycket beröm. Före Thomassons föredömliga arbete var den enda tidigare större skrift över Åkerblad en 55 sidor lång uppsats författad av historiken Christer Callmer 1952.

Åkerblad föddes i Stockholm 1763 och avlade inträdesexamen vid Uppsala universitet 1778, där han studerade orientaliska språk för professor Aurivillius och historia för professor Fant. Efter avlagd examen i historia utnämndes han år 1783 till Jeune de Langue vid den svenska ambassaden i Konstantinopel, på samma tomt där det Svenska Institutet i dag återfinns. En av hörnstenarna i svensk utrikespolitik under långa tider hade varit att hålla sig väl med det osmanska riket för att på så vis få sultanens stöd under de talrika krigen med Ryssland. Därför var det viktigt med anställda inom utrikesförvaltningen som kunde tala språken som användes vid Höga Porten. Under sin tid i Konstantinopel tillbringade Åkerblad många år med intensiva språkstudier och långväga resor. År 1785 reste han genom den grekiska övärlden och 1786–1789 reste han genom Mindre Asien, Levanten, Egypten och Barbareskstaterna. 1789 återvände han till Sverige och tjänstgjorde som tolk under Gustaf III:s krig med Ryssland. Detta följdes av ytterligare två sejourer i Konstantinopel, mellan 1791 och 1797. 1798–1799 vistades han på Apenninska halvön och upptäckte bland annat runinskriften på Pireuslejonen. 1801–1802 var han i Paris som privatlärd och publicerade där sina mest kända verk om koptiska, feniciska och demotiska. Efter det att kung Gustaf IV Adolf brutit med regimen i Paris stängdes den svenska beskickningen och Åkerblad beordrades att återvända till Sverige. Han bröt dock mot dessa direkta order och reste i stället åter till Apenninska halvön, på vilken han stannade till sin död. Han var där främst verksam i Rom, under sina sista år som skyddsling till hertiginnan av Devonshire. Han kom även att begravas i Rom, på Cimitero Acattolico, nära C. Cestii pyramid.

Åkerblad var ett riktigt språkgeni och lärde sig en mängd döda och levande språk. I det osmanska riket lärde han sig bland annat nygrekiska, persiska, turkiska och arabiska och i Rom kom han att studera bland annat koptiska, arameiska och diverse etiopisk-semitiska språk. Till skillnad från flera samtida akademiska storheter nöjde han sig inte enbart med grammatiska studier utan lärde sig även att tala språken ifråga. Slutligen behärskade han 23 olika språk. Han hade ett stort intresse inte bara för språk utan även för deras talrika dialekter och under sina resor var han noggrann med att författa omfångsrika listor över olika dialektala ord.

Bokens titel till trots, upptar Åkerblads intresse för Egypten i allmänhet och Rosettastenen i synnerhet en tämligen liten plats både i huvudpersonens liv och i bokens innehåll. Rosettastenen påträffades 1799 i Rosetta i Nildeltat av en fransk soldat som var inblandad i uppförandet av ett fort. Revolutionsregimen i Paris hade 1798 sänt iväg en invasionsarmé till Egypten för att på denna väg hota det brittiska väldet i Indien. Detta misslyckades dock katastrofalt, och efter det att Lord Nelson sänkt näst intill hela den franska Medelhavsflottan och strandsatt revolutionsarmén i Egypten tvangs denna slutligen att kapitulera till lord Donoughmore. Efter revolutionsarméns nederlag tillföll Rosettastenen Storbritannien. Stenen är ett stort block av basalt med ett dekret om de egyptiska prästerskapen, utfärdat av farao Ptolemaios V, 204–180 f.Kr.

Dekretet är inhugget på blocket på tre olika skriftspråk: hieroglyfer, egyptiernas urgamla skrift; demotiska, en förenklad form av hieroglyfer främst använd inom administrationen under ptolemeisk tid, 305–30 f.Kr., samt grekiska. Åkerblad tycks inte ha intresserat sig mycket för texten skriven på hieroglyfer utan främst koncentrerat sig på den demotiska delen. Han var övertygad om att fornegyptiskan var besläktad med den fortfarande existerande koptiskan, de inhemska egyptiernas språk som i dag fortlever som liturgiskt språk i landets koptiska kyrkor. Åkerblad lyckades identifiera och transkribera 29 bokstäver i det demotiska alfabetet och hans uppsats i ämnet, Lettre sur l’Inscription Égyptienne de Rosette, 1802, var det första bidraget av vikt för tolkningen av Rosettastenen och i förlängningen av hieroglyferna.

Förutom sina intressen för demotiska och den grekisk-romerska världen så var Åkerblad även en av de första som intresserade sig för Cyperns förhistoria. Han besökte ön 1788, vilket är fascinerande med tanke på denna ös stora betydelse för svensk antikforskning. Andra forskningsintressen var runinskrifterna på Pireus-lejonen, grekiska förbannelsetavlor, insikten om att de antika skulpturerna ursprungligen var bemålade samt de utgrävningar han ledde på Forum Romanum.

Fredrik Thomasson har lyckats med mästerstycket att skriva en bok som berör en mycket komplicerad tid i Europas historia och en ytterst mångfacetterad individ, och jag rekommenderar varmt denna bok, både till den insatte akademikern och till den intresserade allmänheten.

Avslutningsvis måste tilläggas att bokens illustrationer, och pappret på vilket den är tryckt, är av sällan skådad kvalitet.

Daniel Henningsson är fristående forskare i egyptologi, assyriologi och klassisk fornkunskap.