Reformationsminnet i Norden

Snart har ett år passerat sedan högtiden i Lunds domkyrka, där påven Franciskus tillsammans med biskop Mounib Yunan och Martin Junge från Lutherska världsförbundet gemensamt undertecknade dokumentet med de fem ekumeniska imperativen och där bilden av påvens och Svenska kyrkans ärkebiskops omfamning spreds över världen. Den 28 oktober i år firas en gemensam ekumenisk vesper i Uppsala domkyrka, som leds av kardinal Anders Arborelius och ärkebiskop Antje Jackelén. Under hela året har reformationen uppmärksammats på olika sätt, både i kyrkorna och i en bredare kulturell krets.

Tidigare ”reformationsjubileer” i Sverige har varit ensidigt lutherska och i hög grad präglats av en sammanflätning av nationalstat och lutherdom, som hyllat kungarna Gustav Vasa och Gustav II Adolf som hjältar i kampen för den lutherska friheten mot ett mörkt katolskt Europa. Den här gången är det annorlunda. Tack vare 50 år av ekumenisk dialog uppmärksammar nu lutheraner och katoliker reformationen tillsammans och med helt andra förtecken. Här ryms både sorgen över splittringen, ånger och bot för de skador vi tillfogat varandra, glädjen över syskonskapet i Kristus och viljan att gå vidare tillsammans.

Ekumeniska uppmaningar

För drygt femton år sedan, 2001, formulerades det europeiska ekumeniska dokumentet Charta Oecumenica. Det är antaget av CBCE, den europeiska katolska biskopskonferensen, och KEK, den europeiska kyrkokonferensen, i vilken de flesta av Europas protestantiska och ortodoxa kyrkor är medlemmar. I Charta Oecumenica finns tolv förpliktande uppmaningar, som kan ses som föregångare till de fem imperativen i dokumentet från Lund. Flera av dem är mer konkreta när det gäller gemensamt agerande. Här sägs att kyrkorna ska delta i formandet av ett humant och socialt Europa, präglat av respekt för mänskliga rättigheter, fred, rättvisa, frihet, delaktighet och solidaritet. Kvinnors ställning och likaberättigande ska främjas och nationalism, som leder till förtryck av andra folk och nationella minoriteter ska motarbetas. Gemenskapen med judarna ska fördjupas och relationerna till islam odlas. Riktigt så tydligt är inte dokumentet från Lund – det är ju ett globalt dokument, som måste få olika konkreta följder i olika kontexter – men när det gäller relationen kyrkorna emellan, är de båda dokumenten överens i sina uppmaningar: Vi måste börja i det gemensamma och lära av och låta oss förändras i mötet med varandra, vi är kallade att söka kyrkans synliga enhet, vårt uppdrag är att vittna om Guds barmhärtighet genom att förkunna evangeliet om Kristus och tjäna världen.

En gemensam historieskrivning

Vad innebär det att börja i det gemensamma? En viktig del i den luthersk-katolska dialogen har varit att arbeta med hur vi skriver historien om 1500-talets reformationsskeende. I vårt eget land har länge en nationalistisk variant av ”segrarnas historia” presenterats, där den lutherska reformationen är ljuset som bryter fram ur en vidskeplig och mörk katolsk medeltid. På katolsk sida har bilden av Martin Luther som splittrare och upprorsmakare odlats. Nutida forskning, på både lutherskt och katolskt håll, har gjort det möjligt att ifrågasätta de tidigare bilderna och ge nya kunskaper om och perspektiv på vad som hände.

I det katolsk-lutherska dokumentet Från konflikt till gemenskap från 2013, beskrivs Martin Luthers kritik mot avlatshandeln, och hur utvecklingen steg för steg, genom handlingar och skrifter från båda sidor, ledde till ökande konflikt och, till sist, till kyrkosplittring. Beskrivningen är gjord så att det blir tydligt att ingen sida önskade splittringen, men att den uppstod ur missförstånd och maktkamper, där också den politiska makten spelade en avgörande roll. På skandinavisk mark görs motsvarande beskrivning av reformationen i det som i dag är Sverige och Finland i dokumentet Rättfärdiggörelsen i kyrkans liv från 2009. Här visar kyrkornas gemensamma historieskrivning hur reformationen i norr i hög grad genomdrevs uppifrån av staten, med kungamakten i centrum, och att det fanns ett folkligt motstånd mot stängningen av klostren och de ändrade bruk som infördes.

På officiell dialognivå har det med andra ord hänt en hel del när det gäller historieskrivningen och förståelsen av vårt gemensamma uppdrag. Samtidigt vet vi att det tar tid för ekumeniska dokument att slå igenom lokalt. Jag var nyfiken på hur kyrkorna själva följer de fem imperativen och därför gick jag till några av de nordiska lutherska kyrkornas hemsidor för att se hur de skriver om reformationsåret. Börjar de i det gemensamma eller faller de tillbaka in i de gamla konfessionella motsatsparen? Var ligger fokus i reformationsminnet och hur mycket syns av den luthersk-katolska ekumeniken?

Norska kyrkan

Vad ska vi kalla det här året? Är det ett glatt firande, ett jubileum, eller använder vi andra beteckningar, som också tar in smärtan över kyrkosplittringen? Norska kyrkan väljer den senare vägen och talar på sin hemsida om ”reformationsåret” och ”reformationsmarkeringen”. Huvudtemat för året är Nåd. Tre underteman har hämtats från Lutherska världsförbundets material om reformationsminnet: Det första är ”Frälsningen är inte till salu” och uttrycker ett avståndstagande från försök att kommersialisera kristendomen. Frälsningen är gratis och får aldrig bli en handelsvara. Det andra är ”Människor är inte till salu”. Här är utgångspunkten människan som Guds avbild och dess konsekvenser för människovärdet. I ord och handling vill kyrkorna främja frihet från förtryck och rätt till ett värdigt liv. Människor är inte objekt och kyrkan måste arbeta mot nya former av slaveri, människohandel och flyktingsmuggling. Kyrkor världen över skapar gemenskap som ger människor en tillhörighet. Det tredje temat är ”Skapelsen är inte till salu”. Här ligger fokus på förvaltarskap, vårt gemensamma ansvar för skapelsen och klimatfrågorna.

Ingenstans i beskrivningen av dessa underteman antyds att de skulle vara unika för luthersk tradition. Snarare har man tagit fasta på ett tema i luthersk teologi, som är allmänkristet och som lyfts till vår samtid på ett sätt som ligger helt i linje med till exempel Charta Oecumenica. Detta betonas också i det som tydligt sägs om ekumenik: ”500-årsmarkeringen av reformationen är inte ett firande av att kyrkan blev delad, utan snarare en möjlighet att ha fokus på det som kyrkosamfunden har gemensamt: evangeliet om frälsning genom tron på Kristus. Guds frälsning står i skarp motsättning till tanken om att vi kan tillägna oss Guds gåvor för att själva uppnå social, ekonomisk och politisk status.” På hemsidan finns också bilder och dokument från den ekumeniska högtiden i Lund.

På hemsidan presenteras olika aktiviteter som ska äga rum under reformationsåret. I Bergen hålls en festival med fokus på predikan, musik och konst. Under temat ”Teser i tiden” bjuds in till olika seminarier och samtalstillfällen och till att människor själva ska formulera tester för samtal och diskussion.

Under vinjetten ”Vad betyder reformationen för mig?”, får 50 kvinnor 500 tecken var för att dela sina personliga reflektioner om reformationen. Texterna lades ut på hemsidan en i taget varje dag fram till kvinnodagen 8 mars. De kvinnor som delar sina tankar är präster och lekfolk i olika åldrar och från olika delar av Norge. Några tydliga teman kan urskiljas, som kommer igen i flera av texterna. Det handlar om Guds närvaro i gudstjänsten, om musiken, om hur nåden ska förstås i vår tid, om vardagslivets betydelse och om lekfolkets delaktighet och ansvar i kyrkan.

Sammantaget ligger fokus på Norska kyrkans hemsida på samtida tolkningar av luthersk teologi och det ekumeniska perspektivet är tydligt framskrivet.

Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland

Den finska lutherska kyrkan använder på sin hemsida beteckningen ”Reformationens märkesår” och med temat Nåd. Även här finns ett tydligt nutidsfokus: ”Märkesåret leder oss att begrunda vad som borde förnyas i den egna församlingen – och inte bara i församlingen. Märkesåret är en utmärkt möjlighet att tillsammans med andra lokala aktörer börja ställa frågan vad ett gott liv innebär i dag och i framtiden. Var finner vi nåden?”

På hemsidan betonas tydligt att märkesåret är ekumeniskt. Det förbereds och firas tillsammans med andra kristna kyrkor. Märkesåret är globalt, det firas internationellt och det sägs ha betydelse för hela samhället. Det knyts även till hundraårsjubileet av Finlands självständighet, men här syns inget av de nationalistiska undertoner som utmärkt nordiska reformationsjubileer genom tiderna.

Ekumeniken tar sig även praktiska uttryck som går lätt att hitta. Bönekalendern för Borgågemenskapen mellan anglikanska och lutherska kyrkor ligger överst på sidan. Ekumeniska luthersk-katolska dokument finns att ladda ner i pdf-format, liksom kardinal Kochs text om reformationsminnet som ekumenisk möjlighet. Här finns också information om hur märkesåret firas internationellt, till exempel i Evangeliska kyrkan i Tyskland och i Lutherska världsförbundet.

Även den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland börjar i det gemensamma och har ett tydligt ekumeniskt perspektiv. Fokus ligger mer på nutid än på historien och den praktiska ekumeniken är synliggjord.

Svenska kyrkan

Svenska kyrkans huvudtema för ”reformationsåret” är ”500 år av reformation”. Här beskrivs reformation både som att söka sig bakåt mot en ursprunglig form och som att omforma för framtiden. Reformation handlar om att restaurera och renovera och det är något som inte är färdigt en gång för alla utan ständigt måste pågå.

Hemsidan innehåller informativa texter om historien, om Luther och hans teologi och om reformationens efterverkningar. I historieskrivningen poängteras att Martin Luther inte ville starta en ny kyrka. Snarare såg han behovet av en självkritisk kyrka, där självprövningen behövdes för att inte tappa det mest centrala. Texten lyfter fram Luther som en av flera kritiker inom kyrkan i hans samtid, med bland annat Erasmus och Teresa av Ávila som exempel, och visar på den politiska maktens roll för kyrkosplittringen. Reformationens stridsfråga sägs vara den om var den yttersta auktoriteten för tron ligger. I beskrivningen av reformationen i Sverige är det tydligt att nyare forskning och det svensk-finska ekumeniska dokumentet fått tydligt genomslag: ”Tvärtemot Luthers egna ambitioner blev reformationen i Sverige ett projekt från ovan. Forskning har visat att folket inte delade missnöjet med den medeltida fromhet som de växt upp med, och att denna folkliga fromhet levde kvar i Sverige långt efter reformationen. Den nära alliansen mellan kungamakten och Luther har sannolikt bidragit till den svenska bilden av Luther som den store glädjedödaren. Statens påbud om luthersk katekesundervisning var tvingande.”

Om luthersk teologi sägs att ”Den evangelisk-lutherska dialekten är en av många olika dialekter som talas i våra olika kyrkor och samfund. Den har sin speciella prägel, men liknar samtidigt andra traditioner i många avseenden.” Det lutherska arvet ses som något att vårda med stolthet. Samtidigt varnas för risken att stoltheten över det egna innebär nedvärdering av andra riktningar och rörelser, vilket kan leda till splittring. Kyrkans ekumeniska kallelse innebär en förpliktelse till lyhördhet för andra delar av den världsvida kyrkan och hennes gemensamma kallelse för att världen ska leva.

Den lutherska teologin presenteras utifrån dess relevans i dag och med ett existentiellt, snarare än dogmatiskt fokus. Här finns texter om nåd och frid, befrielse och livsmod som något som ges åt oss. Även här knyts till Lutherska världsförbundets ”Inte till salu”-texter. Här betonas vikten av Bibeln och förkunnelsen om Kristus, av samspelet mellan ordet och sakramenten. Liksom på den norska hemsidan betonas ett skapelseteologiskt perspektiv och kallelsen att ta livet på allvar.

Ekumeniken är tydligt framskriven både genom att de ekumeniska möjligheterna i den Augsburgska bekännelsens definition av kyrkan lyfts fram och genom att citera det luthersk-katolska dokumentet om rättfärdiggörelsen, som pekar på ”vår gemensamma glädje över de nya livsmöjligheter som Gud skänker oss människor genom Jesus Kristus”. På hemsidan finns länkar till Lutherska världsförbundets sidor och möjlighet att ladda ner bland annat Från konflikt till gemenskap som pdf-fil.

Svenska kyrkans hemsida innehåller, som den enda av dem jag tittat på, även ett särskilt avsnitt om Martin Luthers skrift ”Om judarna och deras lögner” och det tydliga avståndstagandet från denna, som både Lutherska världsförbundet och Svenska kyrkan gjort.

Sammantaget ligger fokus även här på en samtidsförståelse av det lutherska arvet, även om det historiska fått lite större utrymme än på de norska och finska sidorna. Det ekumeniska perspektivet är framlyft både i historieskrivningen och i förståelsen av den egna kyrkliga identiteten.

Folkekirken i Danmark

Den danska folkkyrkan är den enda av de nordiska lutherska kyrkorna som använder begreppet ”Reformationsjubileet”. Detta presenteras på en egen hemsida som ett stort statligt projekt, där kyrkan arbetar tillsammans med universitet, museer, skolvärlden och kulturlivet. Projektet är en stor satsning på kultur och folkbildning, och här ställs frågan om hur reformationen har påverkat det danska samhället. I projektet ingår ”Teser i dag”, konst och musik, utställningar och pjäser. Hur detta konkret förstås framgår inte tydligt av hemsidan, men man kan anta att en del av den samtida lutherska teologin ryms inom detta projekt.

På Folkekirkens hemsida presenteras reformationen med ett tydligt historiskt fokus. Här finns texter om Martin Luther och hans skrifter, om reformationshistorien i Tyskland, Danmark och internationellt och om grundtankar i luthersk teologi. Presentationen handlar mindre om det lutherska i dag i själva firandet, vilket möjligen beror på arbetsfördelningen gentemot det statliga projektet. I historieskrivningen har vissa ansträngningar gjorts för att motverka slarvigt antikatolska uttryck. I övrigt visar sidan inte särskilt mycket av ekumeniskt arbete eller ekumenisk medvetenhet. Här drivs en tydlig protestantisk identitet och en rätt traditionell luthersk bild av reformationen som den ljusa befrielsen från den mörka medeltidens katolska kyrka. Det är också tydligt att den lutherska kyrkan och staten fortfarande är mycket nära sammantvinnade och att danskhet och luthersk identitet ses som två sidor av samma mynt.

Olika tyngdpunkter

Sammanfattningsvis ger den här rundturen till de olika kyrkornas hemsidor en bild av att de fem imperativen fått olika genomslag i reformationsåret på olika håll i Norden. I Danmark syns ett reformationsjubileum av (ensidigt) lutherskt firande, medan Norge, Finland och Sverige snarare skriver fram ett märkesår/reformationsår, som också inbjuder till gemensam, ekumenisk reflektion.

Detta syns också genom att historieskrivningen görs på olika sätt. På den danska hemsidan dominerar en äldre historieskrivning ur de lutherska ”vinnarnas perspektiv” men hos de övriga har den ekumeniska dialogens landvinningar vad gäller historieskrivning resulterat i en mer nyanserad och självkritisk hållning.

Luthersk teologi beskrivs både ur ett historiskt perspektiv och utifrån dess teologiska och existentiella relevans i vår tid. Bland de frågor som lyfts fram ur ett nutidsperspektiv återkommer några teman hos flera av kyrkorna:

Flera av texterna kontextualiserar frågor om nåden, att varken frälsningen, människan eller skapelsen är till salu. Här ställs frågor om vad som är vår tids ”avlatshandel” och vilka krav och förväntningar i vår tid som gör det svårt att få syn på nådens Kristus. Här talas om nåden som motvikt till samtidens prestationskrav, både i studier, arbete och tro. Här uttrycks befrielsen i insikten om att vara en syndare, som varken är, har varit eller av sig själv kommer att bli felfri, och om Guds frälsning som oförtjänt gåva.

Här finns ett skapelseteologiskt drag, som sätter vardagslivet högt. Det uttrycks bland annat genom tankar om att vara kyrka för ”vanliga vardagsmänniskor”, som gör så gott de kan, om det dagliga arbetets värde och om en vilja att kyrkan ska ha en öppen dörr och låga trösklar.

Här finns också ett tydligt antihierarkiskt drag, som handlar om mod att stå emot maktmissbruk i kyrka och samhälle och om att möta sig själv och andra som likvärdiga subjekt. Flera texter betonar det allmänna prästadömet och lekfolkets ansvar och delaktighet, där myndiggörandet av vanliga människor, unga som gamla, män som kvinnor, ses som centralt.

I texterna syns också en stark kärlek till bön och gudstjänst. Här lyfts tacksamhet över att ha tillgång till Bibeln på sitt eget språk och en stark tillit till Guds närvaro i Ordet, dopet och nattvarden. Några texter talar om detta i tydligt sakramentala termer, andra använder inte en sådan terminologi men uttrycker samma tillit. Här skrivs om glädje över starka psalmtexter och Bachs gudomliga musik och om kyrkomusikens plats i förkunnelsen.

Reformation förstås inte som något som hänt en gång i historien, utan som något som ständigt behöver pågå; ett perspektiv av självprövning i ljuset av det som är mest centralt i kyrkans liv för att detta inte ska gå förlorat.

En rundvandring på kyrkornas hemsidor säger inte allt. Mycket av det som görs i de olika kyrkorna syns inte här, så de kanske inte alls gör rättvisa åt hur reformationsåret uppmärksammas. I de lokala program kring reformationen, som genomförs på många håll i Svenska kyrkan detta år, har jag sett alltifrån det mycket ekumeniskt medvetna till det som reproducerar en äldre och betydligt mindre ekumenisk bild av Luther och 1500-talets kyrkohistoria. Detsamma gäller säkert i de andra nordiska lutherska kyrkorna liksom i den katolska kyrkan. Ändå blir det tydligt utifrån de här hemsidestexterna att en förändring är på gång, där de officiella ekumeniska dialogerna långsamt får effekt på lokal nivå. För en ekumenisk handläggare känns det mycket hoppfullt!

Maria Klasson Sundin är teol.dr i religionsfilosofi vid Uppsala universitet, präst och ekumenisk handläggare i Svenska kyrkan.